Har ni sett färdigt på utgångsläget? Titta er då omkring på idag. Vad är annorlunda? Antalet hundar i stadsmiljö.Antalet icke arbetande hundar. Antalet raser och varianter. De är många gånger flera nu än för hundra år sedan, de är delade – schäfer mot vit herdehund; långhårig schäfer mot korthårig; chihuahua kort- och långhår; kinesisk nakenhund naken mot kinesisk nakenhund pälsad; tax, strävhårig mot släthårig; tax, normalstor, mot dvärgtax och kanintax; shar-pei meat mouth och bone mouth … var och en med egen fan club. Var och en med egen plats i ringen. Fler klasser och fler priser att dela ut. Och de raser som fanns då i början är inte längre de samma. Bull terrier har fått en huvudform som lättast förklaras av prematur slutning av de kraniala suturerna*. Kortnosarna har i en del fall näsöppningar i ögonens plan. Schäfer har fått ett gångmönster som får en medicinskt kunnig, hundintresserad men utställningsovan, person att fråga: ”Är de paraplegiker?”**
Vad skall man svara? Jag kan bara säga det jag tror. Ja, de är andningshandikappade, rörelsehandikappade eller skallmissbildade; ja, de har groteska hudveck. Men det är ju inte så man kan förstå hur de blev sådana - det var definitivt inte så de såg ut från början. De är inte hundar i första hand. De har gjorts om till produkter av en exteriörindustri som satsar på diversifiering och tänjda gränser – som alla andra konsumtionsindustrier, där man vill maxa marknaden genom att hitta nya nischer för köparna.
Och vilken är domarnas roll i detta? De är fortfarande med och fortfarande en del av hundorganisationernas ryggrad och inre kärna. Men nu har de blivit något mera - referensramen som legitimerar de tänjda gränserna.
Händelse för några år sedan – vardaglig, men fundera på vad som gjorde den möjlig!
Kompisen och jag står i en veterinärmottagning med en collie och två små hundar av blandad härkomst. Vi är på väg ut från ett rutinbesök, en vaccination. Entrédörren glider upp och in kommer med glada steg en ovanlig syn. En korthårscollie! Vi blir förtjusta – man stöter inte ihop med många collies längre.
Unga matte hänger efter i snöret när tiken tar sig fram till oss och hälsar, vänligt och med precis lagom mycket kontaktvilja. Det hala, blanka golvet bekymrar henne lika litet som den nya miljön. Hon trivs med livet.Unga matte trivs med henne. Bandet mellan dem är lätt att se. De där två hör ihop. Någon av oss säger ”Vilken fin hund!”Och då kommer svaret.”Jo, alltså, jag vet ju att dom inte får ha såna öron, det vet jag, men hon är så fin och snäll och bra.... Så jag tycker om henne ändå!”
Hur långt in i huvudet på en bra ägare till en bra hund har exteriörindustrin ätit sig, när det har blivit normalt att inleda ett samtal med att be om ursäkt för sin hunds öron?
Bodil Carlsson
*prematur slutning av kraniala suturer: hundar som människor föds med icke hopväxta smala mellanrum, ”sömmar”, mellan plattorna i kraniets ben. Först när hjärnan börjar bli färdigväxt, sluts sömmarna. Sluts några av dem för tidigt, måste den växande hjärnan förskjuta de icke fastlåsta benplattorna för att få plats. Hos människa finns t ex en variant som kallas tornskalle, där kraniet skjuter uppåt.Min förstahandsmisstanke är att moderna bullterriers är en variant av tornskallar. En engelsman tog mycket illa upp, när jag nämnde detta. Hans åsikt var att just denna ras – en unik ras, självklart – använde sin huvudform för att använda skallen som ”ram”. Som murbräcka. Det visste han, som var både domare och uppfödare av den rasen sedan trettio år tillbaka. Vilket foto som helst av bullterriers för hundra år sedan borde ha räckt för att övertyga honom om att rasen då klarade livet utan att använda huvudet som murbräcka, kan man tycka, men här kommer poängen: domaren och uppfödaren har säkert sett fler sådana foton än jag och det räckte inte. Religiös övertygelse rubbas inte av fakta.
** paraplegiker: individ med hel eller partiell
förlamning av ett extremitetspar p g a ryggmärgs- eller
ryggradsskada. En svensk läkare ser alltså en video av en modern
exteriörschäfer och hans förstahandsmisstanke är paraplegi i
bakre benparet. Schäfern vann den utställningen. Hunden förlorade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar