tisdag 12 januari 2021

EN BÄTTRE HERRMIDDAG

Vet ni hur det låter när man sågar sig igenom en masonitskiva? Det är ett strävt ljud med ett vasst, högfrekvent inslag. Varje vecka möter jag en hund, som i makligt tempo promeneras av sina äldre ägare. Hunden är trevlig, men jag håller mig undan från honom. Så fort han ökar på stegen, låter hans andhämtning som sågen i masonitskivan.

Han är en petit brabancon. Han är elva år, så han har haft tid på sig att utveckla sin BOAS. Jag undviker honom för att jag inte kan komma ifrån tanken att det jag hör kan vara en luftstrupe på väg att falla ihop.

                                                             *    *    *


Den första årsrapporten från FCI som är offentligt tillgänglig på nätet är från 2008. Den lägger ribban för de som följer.


GENERAL REMARKS: THE GLOBAL ECONOMY AND CYNOLOGY

CLOSING REMARKS

In various countries there are increasing attempts to strengthen state influence on keeping dogs. At present life with dogs is often subject to ridiculous laws mostly making things more difficult. This is no problem when such provisions are directed at excesses in canine matters, such as dog trading. Whenever anything can be done to improve canine health, we are perfectly willing to cooperate and provide support. However we feel that laws and regulations are often adopted without our involvement and with members either being consulted at too late a stage or not at all. Impossible laws are the result, drawn up by theorists and containing provisions which are difficult to respect in breeding and handling.It is our opinion that life with a dog must continue to be a source of joy and happiness. Laws and regulations should be there to support dog breeding not to hamper it! This applies also to the unduly strict selection and breeding requirements from the breed clubs.The past year was marked by a hard-hitting credit crisis,which had its roots in America and developed into a global financial crisis consequently affecting the whole real economy. In 2008, the year under review, cynology was hardly affected, with attendance figures for dogshows remaining on a high level.


Den som skrev det här talar om för oss, att fler och fler länder vill lägga näsan i blöt med lagstiftning om hund. Lagar om hundar går an, när de begränsar sådan hundhandel som FCI inte vill ha. Annars är lagar löjliga. I nuläget gör de bara livet med hund svårt. FCI hjälper så gärna till med att förbättra hundars hälsa, men stater ska vänligen leverera lagstiftning som underlättar hundavel, inte hindrar den! Lagstiftarnas teoretiker ska inte komma dragandes med omöjliga bestämmelser som är svåra att respektera i avel och i handling.  Samma sak gäller dessa onödigt stränga regler som rasklubbarna håller på med. Livet med en hund skall ju vara glädje och lycka och därför ska stater sluta med sina regelverk för aveln – som till exempel djurskyddslagstiftning? tänker den elake läsaren - och om det nu måste finnas lagar, så skall regeringarna konsultera FCI innan de hittar på något. Är ni med? Den som skrev det här tror att ordet kynologi – hundvetenskap, läran om hundars kroppar och själar –betyder utställningsverksamhet. Det kan ju bero på att utställningscertifikat finansierar en betydande del av FCI. ”Kynologin berördes knappast av finanskrisen 2008 för deltagandet på hundutställningar fortsatte ligga på en hög nivå.” Ja, det var ju huvudsaken. Året 2008 såg visserligen en jätteökning av antalet övergivna djur i England och på Irland. Folk dumpade sina hundar längs motorvägarna. Djurskyddsorganisationerna knäade. Ingen hundintresserad människa kan i slutet av det året ha varit okunnig om detta. Men varför hänga upp sig på petitesser? Utställningsverksamheten frodades.


Vem som än levererade all denna grandiost självupptagna dumdryghet uttryckt på klantig engelska har efterföljare. Så här lät det 2017, då FCI:s egen avelskommitté hade vågat sig på att komma med ett förslag om kortnosade raser Efter åratal av växande motstånd mot denna trendiga extremavel ville avelskommittén att relationen mellan noslängd och skallens längd skulle vara åtminstone 1:2 för alla raser. Nosen skulle alltså vara hälften så lång som skallen. Med tanke på hur hundars normala anatomi ser ut, kan man tycka att det är ett mycket rimligt, rentav blygsamt, förslag. Men det tyckte inte FCI:s generalkommitté.


"The Brachycephalic syndrome / BOAS

The FCI Breeding Commission would like the following sentence to be added to all standards of all breeds: “The length of the muzzle in relation to the skull should be at least 1:2 (measured respectively from the tip of nose to the inner corner of the eye to occiput)“...The General Committee believes that the above proposal does not apply to all breeds and that it is against the rights of the countries of origin."


Behovet av någorlunda fungerande andningsvägar gäller inte alla raser och strider dessutom mot ursprungsländers rättigheter. Ja, då är ju saken klar. Eftersom FCI är den allrahögsta auktoriteten i världen för hundkultur, förstår brabanconhanen säkert att ursprungslandets rättighet går före hans.  Lika säkert är att flygplansmotorerna ovanför mitt huvud i kväll inte är ambulanshelikoptern på väg mot regionssjukhuset, utan  stridande enheter ur Royal Air Force på väg mot Stockholm för att SKK kräver HD-röntgen på en brittisk ras. Vilka fasor väntar, om Skottland efter Brexit kräver självständighet? Det vågar man inte tänka på. Om det krävdes sjuttio år och en skaplig dos historieförfalskning för att kompromissa fram ett eldupphör mellan schäferfolk och vitherdehundsmänniskor om ursprungsland och bakgrund för vit schäfer, vilken utdragen ödeläggelse väntar då inte de brittiska öarna om Skottland utropar sig till colliens hemland?

Något är märkligt med FCI:s årsrapporter: man får om vartannat plötsliga associationer till påvliga byråkratbullor och krig mellan låssasländer. Styckevis är rapporterna som andra organisationers, men helhetsintrycket är annorlunda. Årsrapporter brukar inte kännas som om de hade postats i en kapsel från en annan planet.

Fotona av FCI:s generalkommitté  ser ut som bilder från en bättre herrmiddag. Det kan bero på att det är precis vad de är. Inget ont i det, men emellanåt undrar man om  inte herrarna har gått väl hårt åt punschen.


Bodil Carlsson

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar