HUNDTEOLOGERNA

 

Deckarna som skulle lätta upp mellandagarnas regniga leda var inte mycket att hänga i julgran. Det blev medeltidshistoria i stället. Böckerna har samlat damm i trettio år, för det blev inte mycket läsning så länge jobb och familj och hundar och hästar ständigt krävde sitt och sen lite till; men mellan böckernas pärmar står tiden still. Där inne väntar sig den heliga kyrkan ännu lydnad och underkastelse från länder och folk, påven har platsen närmast under Gud, sekterna bekrigar varandra och teologerna har inte tröttnat på sina hårklyverier. Instängda bakom klostermurarna slår de varandra i huvudet med frågan om hur många änglar som ryms på ett knappnålshuvud.

OK – det blev inte bara medeltidshistoria. Jag var dum nog att läsa ett par av FCI:s årsrapporter också. Det vart lite som med fotona från vinthundsutställningen i Ryssland - jag önskar jag hade låtit bli. 

Igenkänningsfaktorn var för stor.

FCI håller sig med ett Mission Statement. Organisationens mission här i världen är att vara the supreme authority in canine culture worldwide med hundars hälsa, temperament och beteende som prio ett. Självbilden går inte av för hackor, frågan är hur det är med verklighetsanknytningen.

2017 underhöll sig FCI:s Breeding Committee än en gång med den brännande frågan om huruvida ridgelösa Rhodesian Ridgeback skall få höra till rasen eller förklaras orasliga och därmed sorteras ut, om inte från de levandes skara – vilket händer - så från registrering. En genomsnittligt slipad medeltida teolog hade väl tyckt att en normal ryggradsanatomi också kan få plats på standardens knappnålshuvud, men FCI nöjer sig med att frågan behöver diskuteras vidare. Rasens hemland måste tillfrågas. Den allrahögsta auktoriteten för världens hundkultur beslutar ingenting, utan finner att frågan skall hänskjutas. Det gör man nästa år också.

Hundteologerna oroas under dessa två år även av en pågående dispyt om hur schäfer och vit herdehund skall förhålla sig till varandra. Hundarna själva har inga problem med den saken, men det har FCI. Helvita valpar föddes i schäferkullar fram till 1933, då de förbjöds i Tyskland. Då försvann de. Ni läser rätt: i kullarna föddes valpar, som hade ärvt en speciell genkombination för pälsfärg från sina föräldrar. Schäferföräldrarna bar på dessa anlag och hos några av valparna sammanföll generna så, att de föddes vita. De hade samma föräldrar som de andra valparna, de hade samma anlag i övrigt, de hade samma förutsättningar som sina helsyskon och solklart var de schäfrar – vad annars? - men de ogiltigförklarades och rensades ut från 1933. De slogs ihjäl. Kan man inte bli av med biologisk variation genom ett dekret, så får man ju ta till andra medel. Vita schäfrar försvann från Europa. Ni vet att Tyskland är rasens hemland och som rasens hemland gör, så måste vi alla göra?

Här har ni SKK:s RAS för vit herdehund:

”Förbudet mot vit färg infördes 1933. Vilka diskussioner och vilka uppfattningar som förde fram till beslutet kommer måhända aldrig att i detalj bli klarlagt. Men att beslutet hade såväl politiska som sociala undertoner är en vanlig uppfattning bland rasens aktiva i Tyskland idag. Turerna runt FCIs erkännande av vit herdehund som självständig ras år 2003 visar att ämnet fortfarande, sjuttio år senare, var svårbemästrat. /.../.Vad som hände i Tyskland var att de vita schäfrarna på olika grunder tappade i popularitet under 1900-talets första decennier. Och inte bara det. De ärftliga defekter, som så småningom uppträdde i populationen skylldes på den vita färgen, man började betrakta de vita hundarna som degenererade albinos.”

Det tänkesätt som beskrivs i de här raderna var allmänt spritt i Europa från 1800-talets slut. Det användes om både människor och djur tills det kraschade i rök och ruiner våren 1945, saknat av ingen. Då var de vita schäfrarna borta. Länge fanns de kvar bara på andra sidan Atlanten, där de rentav tilläts heta vita schäfrar. När de dök upp på vår sida om vattnet igen hotade klankrig, vilket förhindrades genom att de vita döptes om och försågs med sprillans nytt hemland. Simsalabim! Vit herdehund och schäfer blir två separata raser på samma genetiska knappnålshuvud.

Här är SKK:s RAS igen:

”Schweiz blev också det land som förberedde och genomförde ansökan till FCI om erkännande av Weisser Schäferhund som självständig ras. Ansökan godkändes att gälla interimistiskt från och med 2003. Intressant i sammanhanget är att notera de tecken på svårigheter som frågan om erkännandet väckte, främst för representanterna för VDH, den tyska kennelklubben. Vad förhandlingarna bla kom fram till kan avläsas i en protokolltext från FCI General Committee: ”In order to avoid any confusion, any reference to the German Shepherd Dog has been deleted in the standard”. Rasens verkliga bakgrund förnekades alltså. Enligt den nya FCI-standarden för Berger Blanc Suisse(eng. White Swiss Shepherd Dog, ty. Weisser Schweizer Schäferhund) är rasens ursprung nu vita herdehundar i USA och Canada./.../ . Bortåt hundra år av rashistoria är (officiellt i vart fall) bortsuddade.”

Ännu 2017 förordar FCI renhet. Inga vita herdehundar släpps in i Stamtavlornas Bok, om det finns vit schäfer i de tre närmsta leden bakom. Försåvitt det inte är amerikanska vita schäfrar, förstås, för den som förnekar deras renhet genom att sätta deras avkommor i ett appendixregister kan råka i bråk med AKC.

Även påvarna var ibland tvungna att manövrera realiteter.

                                                        * * *

Jo, jag förstår att det här inte handlar om hundar, utan om människor. Människors revirhävdande, människors behov av något att försvara, människors längtan efter en storslagen berättelse (även om just den här har redigerats rejält för att få till en lycklig början snarare än ett lyckligt slut). Det jag inte alls förstår längre är varför vi hundägare skall ta  detta organiserade strunt på allvar.

Den utmärkta valpen jag har nöjet att möta emellanåt har sin dominerande färg från sin mörka schäferförälder och en smal vit strimma längs nosryggen från sin vita schäfer/vit herdehundsförälder. Husse står inte på ena sidan om valpen och startar krig om hennes pälsfärg. Matte står inte på andra sidan och får spel över den vita strimman. De är upptagna med sin hund. 

Jag stänger ner FCI:s årsrapporter och avundas dem.

Bodil Carlsson