TVÅ ÖAR I HAVET: om följderna av Harrisonutredningen

Tänk er!

Alla Sverges SKK-anslutna uppfödare av renrasiga hundar flyttar iväg. De bosätter sig på en ö ute i havet med en solbelyst bergstopp, som (säger elaka tungor) efter deras gemensamma historiska hemland har döpts till Cruft´s. .*

Antalet SKK-anslutna uppfödare är strax över 14 000.

Hur stor ö skulle behövas?

Alla Sveriges hundägare flyttar också - fast till en annan ö. Där motionerar de sig själva och sina jyckar, sopar flis efter söndertuggade träpinnar från köksgolvet och tvättar lerspår från parketten, sätter upp en agilitybana eller kör lite nosework, bestämmer sig för en långpromenad i det vackra vädret, muttrar över söndertuggade vintersockor och säger åt hundarna att hoppa upp i soffan när det för en gångs skull är en bra film på TV. Stöter de ihop med varandra på kvällsrundan, gör de sällskap och småpratar om hundarna och vädret.

Antalet personer som sysslar med det här i Sverige är uppe i 690 000 enligt Jordbruksverket. Om vi antar att SKK har rätt i att runt 70% av dem har renrasiga och reggade hundar – vilket är en enorm siffra jämfört med andra länder! - så lämnar det oss med sådär 480 000 renrasägare.

480 000.

Det behövs en väldigt mycket större ö för den flytten.

Det behöver ingen berätta för SKK. Det har SKK vetat sedan 1966. Då gjordes Harrisonutredningen och sedan dess har den styrt SKK:s kurs. Vet ni vad SKK gjorde 1966?

SKK slog ihop öarna.

Bakgrunden var den stora ökningen i antalet hundar i Sverige på kort tid. Folk hade fått det bättre ställt och hade råd att köpa hund. Hundantalet växte så att det väckte irritation – folk var lika rädda för alla dessa farliga schäfrar då som de är för alla dessa farliga pitbulls idag och det kom arga insändare om dålig hundhållning. (Före bajspåsarnas tid kan man också tänka sig andra källor till klagomål.)

Vad gjorde SKK? Tänkte över sitt vägval.

Skulle man vara ”en exklusiv uppfödare-och utställningsorganisation eller en organisation för alla hundägare”? (SKK:s organisationsutredning 2015, s 16)

Det var det som var Harrisonutredningens fråga.

De flesta av oss vet vad svaret blev. Det var troligen det smartaste val SKK någonsin har gjort: att plocka upp en gammal folkrörelsetradition och gå ut som alla hundägares gemensamma intresseförening. Följden blev, att SKK har ett medlemsantal som jämfört med befolkningen är väldigt mycket större än andra nationella kennelklubbars... OCH en väldigt mycket större andel registrerade hundar.

Som köps från från SKK-anslutna uppfödare.

Ännu viktigare var nog, att SKK i och med det valet kunde etablera sig som en talesman för hunderiet, som en legitim samtals- och samarbetspartner gentemot myndigheter och politiker, som självklar remissinstans och som en inflytelserik del i arbetet för både kunskaper om vettig avel och om vettig hundhållning.

Av den knappa halva miljonen svenska renrasägare idag är i runda slängar hälften medlemmar i SKK. Och även om andelen oreggade hundar och blandraser ökar, är alltså fortfarande långt fler än hälften av svenska hundar SKK-reggade renraser. Andra kennelklubbar och deras uppfödare är förmodligen gröna av avundsjuka.

Trots det finns här hemma de som klagar över SKK:s krav för att få föda upp och ställa ut, över regler som går ut över uppfödarnas fria val, över offentligt åtkomliga uppgifter och annat, som minsann inte tynger de lyckliga uppfödarna i andra länder. Sverige ska alltid vara så himla speciellt, stånkas det.

Jag brukar lyssna på gnället och tänka:

Förstår ni vad SKK har gjort för er?

Förstår ni varför er marknad är så stor?

It´s Harrisonutredningen, stupid!

Bodil Carlsson 

*Nej, det är inte mitt intryck av hur majoriteten av  svenska uppfödare lever eller skulle vilja leva. Många av de uppfödare jag känner skulle inte följa med på resan till den ön.