...då livet är lite extra jobbigt. Dagar då livsgnistan tynat till en sparlåga som flämtar svagt i ett tilltagande och till synes allomfattande mörker. Det är inte dagar man vill uppleva. Det är dagar man så smärtfritt som möjligt måste genomleva för att sedan aldrig mer vilja tänka på. Men sådana dagar finns. De kan dyka upp när man minst anar eller vill det. Eller så kommer de precis som förväntat.
Nej, ingen har avlidit. I alla fall inte som jag har fått veta om!
Det är ett själsligt mörker som dyker upp i juletid. När minnena kommer och med dem saknanden av det som varit och aldrig kommer åter.
Julen är barnens högtid. Så var det också när jag var liten, det känns som en evighet sedan nu.
Någonstans i mitten av livet blir vetskapen om livets slut så märkbar. Kanske är det när man själv tillhör den äldsta generationen. När föräldrarna är borta och med dem även barndomens och ungdomens julfirande.
Som bleka polaroidfoton finns minnena hos mig och de vägrar blankt att suddas ut. Nya jular och nya familjer har förflutit men ändå finns de gamla fotona med de röda ögonen kvar i ett speciellt fack i mitt hjärta. Kanske kommer de alltid att finnas där. I alla fall hoppas jag det.
Sådana dagar kommer en del av trösten i våra collies. Deras insikt, eller förståelse, av vad vi människor ska stå ut med. Jag vet inte om collien är intelligentare än andra raser men jag ser att de propsar på det. Och de lyckas bra, i alla fall här.
Återigen - it's in their eyes. Mandelformade, mörkbruna brunnar av visdom som ser på mig och säger: " Men husse.... deppa inte - nu leker vi istället!"
Det är min främsta julglädje och kanske den bästa som finns.
Johan Nilsson
Våra hundar är outsinliga "tröstebanker" Johan! De finns alltid där när vi behöver dem, utan åthävor, utan att sträva efter egen vinning - de bara finns och älskar tillbaka.
SvaraRaderaJag vet precis vad du menar med vad collieögonen förmedlar - men även min andra ras, västgötaspetsen, har väl inbyggda barometrar som läser av min sinnesstämning - snabbt och ackurat.
Är jag ledsen, vips kommer två små götar och trycker sig intill mig, tar min handled och håller den försiktigt eller pussar där de kommer åt. Collieflickan kommer och "ögonpratar", lägger gärna en tass i knät eller tassar lite på mina fötter.
Stackars, stackars människor som inte har hund - eller som t o m inte tycker om hundar - om de visste vad de går miste om....
Vi förlorar oss nog alla i sorgsna eller glada minnen vid stora högtider, kanske främst vid juletid - det måste nog vara så - vi får inte "glömma våra minnen"- dom är ju en del av våra liv.
Bästa Johan, här har våra hundar mycket att lära oss. Livet är nu, njut av det. Alltid lika glada, sprudlande av livsglädje. Jag har haft motsatsen också och det vill jag aldrig mer ha.
SvaraRaderaDe flesta problem jag har är I-landsbekymmer. Vad köpa för julklapp till mannen? Han behöver inget. Så såg jag annonsen från UNISEF. Han har fått en massa doser poliovaccin och vätskeersättningsmedel. Han blev jätteglad! Precis som hundarna blev över sina ben. Nästa år ska mannen få skrivmaterial och leksaker.
God Fortsättning
Lolo
Samma här Lolo
SvaraRaderaSon och dotter fick högenergikex och blyertspennor.
Men di fick faktiskt lite annat också :0)
Håller med dig :) fint skrivet.
SvaraRadera