fredag 10 juni 2011 och tisdag den 10 juni 2014:
"Det enda vi vet om framtiden är att den blir annorlunda än nuet. Den är
på väg mot oss i hög hastighet och vi kan, som en känd politiker sa,
inte möta den med svansen före. Vi kan inte stå och titta på det som har
varit och tänka oss, att de goda tiderna ska fortsätta för evigt. SKK
vill uppmuntra sina medlemmar att tänka långsiktigt. Vad kan vi göra för
att de stamboksförda hundarna ska finnas med och finnas för många också
framöver? Vad kan vi göra för att så många som möjligt ska förstå
nyttan och glädjen med att ha hund?
Vi kan värna om våra rasers hälsa och egenskaper och göra vad vi kan för att de skall hamna i rätta händer!
Tidiga generationer av "rashundsuppfödare" agerade utifrån sin tids tänkesätt. De såg inget fel i mycket små ursprungsstammar och inte heller med upprepad nära släktskapsavel eller med utbredd användning av enstaka individer i aveln. Idag vet vi helt enkelt bättre och måste rätta till felen, för de kom som ettt brev på posten: sakta men säkert. SKK arbetar för att raser och hundar skall få vara friska. Därför vill vi ha hälsodeklaration av avelsdjur och öppen redovisning av resultaten. Vi accepterar inte heller exteriöra överdrifter som är ärftliga och som är till nackdel eller skada för våra djur. Vi vill ha öppen diskussion i de här frågorna. Kunskap är till för alla!
SKK är på det klara med att den stora ökningen av hundar i många länder - särskilt ökningen av stora och kraftfulla hundar - med återkommande inslag i media om hundattacker mot människor och djur kan innebära en framtida risk för rätten att ha hund. Vi är övertygade om att detta kan bli aktuellt även i Sverige, t ex i form av ett rasförbud. Vi tror inte att det skulle vara en bra eller ens fungerande väg att gå, men den kan komma att tvingas på oss. SKK:s satsning på MH/BPH är i första hand en hjälp för våra uppfödare och valpköpare, men visar också allmänhet och politiker att vi ser problemet. Vi behöver få dem att se oss som en del av lösningen!
Vi tror också, att hundhållning och hundavel i framtiden kanske kommer att ha andra betingelser än de som vi har vant oss vid. I takt med att efterfrågan på mat och konkurrensen om jordbruksmark ökar i stora delar av världen kan matpriserna förväntas stiga kraftigt. Vi ser troligen redan början till detta idag. Vi måste vara beredda på att om priset på spannmål och kött rusar i höjden under den kommande tjugoårsperioden - vilket ekonomerna redan flaggar för - så kommer det att medföra förändringar i vårt sätt att leva. Det gäller även hundhållning och särskilt kanske de stora, energikrävande raserna. Det växande antalet hundar, inte minst i städerna, gör att det kan komma att växa fram ett ifrågasättande från allmänhet och politiker när det gäller befarad risk för smitta från hund till människa och kanske också när det gäller hundars s k ekologiska avtryck. Idag sprids även i svenska media uppgifter om att en storvuxen hund innebär lika stor belastning på vår miljö som en SUV. Det här är tänkesätt, som känns ovana för oss idag, men som mycket väl kan dyka upp i morgon. Enda tänkbara svaret är att visa att våra hundar på olika sätt gör skäl för sig. Hundar behövs! SKK tänker komma med det svaret och göra det högt och tydligt.
Till sist ett ord till alla. SKK är en medlemsorganisation, inte en myndighet. Vi kan inte förbjuda folk att vara emot kvalitetskrav eller att trakassera meningsmotståndare. Vi kanske inte tycker om när hundavel bedrivs på ett sådant sätt att ögonveterinärer i förtvivlan ringer TV, men vi har ingen laglig makt att förbjuda annat än det som lagen förbjuder. SKK kan erbjuda uppfödare och valpköpare kunskaper, som inte fanns tillgängliga förr - men vi kan inte tvinga någon att ta dem till sig. SKK kan ålägga rasklubbar att ta fram åtgärdsprogram för aveln, som på sikt kommer att förbättra våra hundars hälsa och stabilitet, men vi kan inte tvinga alla att förstå dem eller att följa dem.
Vi vill påminna om, att vi som första nationella kennelorganisation tog fram offentliga hälsoregister med möjlighet att se och beräkna inavelsgrader. Men det är ändå ni medlemmar, uppfödare likaväl som valpköpare, som måste lära er att använda dem, om de skall komma till nytta.
SKK tog fram RAS, men det är ni medlemmar - valpköpare likaväl som uppfödare - som måste trycka på så att RAS följs. SKK tog fram reglerna för särskild domaruppmärksamhet på exteriöra överdrifter, men det är SKK:s medlemmar, som måste agera för att orden ska bli verklighet. Domare måste våga vägra döma fram en rädd eller agressiv hund eller en med exteriöra överdrifter och ni andra måste våga påtala om det ändå sker. Varifrån ska annars förändringen komma?
Vi vill gärna se en livlig, öppen debatt i hundfrågor, så länge den håller sig inom gränsen för vad som är tryckbart. Men det är ni medlemmar, som måste ta upp den! Sitter ni tysta av rädsla för påhopp, då får ni de hundorganisatoner ni förtjänar. Men det får inte hundarna! Det våra hundar förtjänar är folk som säger vad de ser och som tål en diskussion om det."
Vi kan värna om våra rasers hälsa och egenskaper och göra vad vi kan för att de skall hamna i rätta händer!
Tidiga generationer av "rashundsuppfödare" agerade utifrån sin tids tänkesätt. De såg inget fel i mycket små ursprungsstammar och inte heller med upprepad nära släktskapsavel eller med utbredd användning av enstaka individer i aveln. Idag vet vi helt enkelt bättre och måste rätta till felen, för de kom som ettt brev på posten: sakta men säkert. SKK arbetar för att raser och hundar skall få vara friska. Därför vill vi ha hälsodeklaration av avelsdjur och öppen redovisning av resultaten. Vi accepterar inte heller exteriöra överdrifter som är ärftliga och som är till nackdel eller skada för våra djur. Vi vill ha öppen diskussion i de här frågorna. Kunskap är till för alla!
SKK är på det klara med att den stora ökningen av hundar i många länder - särskilt ökningen av stora och kraftfulla hundar - med återkommande inslag i media om hundattacker mot människor och djur kan innebära en framtida risk för rätten att ha hund. Vi är övertygade om att detta kan bli aktuellt även i Sverige, t ex i form av ett rasförbud. Vi tror inte att det skulle vara en bra eller ens fungerande väg att gå, men den kan komma att tvingas på oss. SKK:s satsning på MH/BPH är i första hand en hjälp för våra uppfödare och valpköpare, men visar också allmänhet och politiker att vi ser problemet. Vi behöver få dem att se oss som en del av lösningen!
Vi tror också, att hundhållning och hundavel i framtiden kanske kommer att ha andra betingelser än de som vi har vant oss vid. I takt med att efterfrågan på mat och konkurrensen om jordbruksmark ökar i stora delar av världen kan matpriserna förväntas stiga kraftigt. Vi ser troligen redan början till detta idag. Vi måste vara beredda på att om priset på spannmål och kött rusar i höjden under den kommande tjugoårsperioden - vilket ekonomerna redan flaggar för - så kommer det att medföra förändringar i vårt sätt att leva. Det gäller även hundhållning och särskilt kanske de stora, energikrävande raserna. Det växande antalet hundar, inte minst i städerna, gör att det kan komma att växa fram ett ifrågasättande från allmänhet och politiker när det gäller befarad risk för smitta från hund till människa och kanske också när det gäller hundars s k ekologiska avtryck. Idag sprids även i svenska media uppgifter om att en storvuxen hund innebär lika stor belastning på vår miljö som en SUV. Det här är tänkesätt, som känns ovana för oss idag, men som mycket väl kan dyka upp i morgon. Enda tänkbara svaret är att visa att våra hundar på olika sätt gör skäl för sig. Hundar behövs! SKK tänker komma med det svaret och göra det högt och tydligt.
Till sist ett ord till alla. SKK är en medlemsorganisation, inte en myndighet. Vi kan inte förbjuda folk att vara emot kvalitetskrav eller att trakassera meningsmotståndare. Vi kanske inte tycker om när hundavel bedrivs på ett sådant sätt att ögonveterinärer i förtvivlan ringer TV, men vi har ingen laglig makt att förbjuda annat än det som lagen förbjuder. SKK kan erbjuda uppfödare och valpköpare kunskaper, som inte fanns tillgängliga förr - men vi kan inte tvinga någon att ta dem till sig. SKK kan ålägga rasklubbar att ta fram åtgärdsprogram för aveln, som på sikt kommer att förbättra våra hundars hälsa och stabilitet, men vi kan inte tvinga alla att förstå dem eller att följa dem.
Vi vill påminna om, att vi som första nationella kennelorganisation tog fram offentliga hälsoregister med möjlighet att se och beräkna inavelsgrader. Men det är ändå ni medlemmar, uppfödare likaväl som valpköpare, som måste lära er att använda dem, om de skall komma till nytta.
SKK tog fram RAS, men det är ni medlemmar - valpköpare likaväl som uppfödare - som måste trycka på så att RAS följs. SKK tog fram reglerna för särskild domaruppmärksamhet på exteriöra överdrifter, men det är SKK:s medlemmar, som måste agera för att orden ska bli verklighet. Domare måste våga vägra döma fram en rädd eller agressiv hund eller en med exteriöra överdrifter och ni andra måste våga påtala om det ändå sker. Varifrån ska annars förändringen komma?
Vi vill gärna se en livlig, öppen debatt i hundfrågor, så länge den håller sig inom gränsen för vad som är tryckbart. Men det är ni medlemmar, som måste ta upp den! Sitter ni tysta av rädsla för påhopp, då får ni de hundorganisatoner ni förtjänar. Men det får inte hundarna! Det våra hundar förtjänar är folk som säger vad de ser och som tål en diskussion om det."
Och den diskussionen måste starta nu!
Ankan, jag skrev det här för tre år sedan. Det är vad jag då önskade att SKK:s ordförande hade sagt i sin ledartikel i Hundsport om "våra renraser" och det är vad jag önskar att SBK vågade säga idag. Jag publicerar det igen nu med anledning av din artikel i Brukshunden. Jag hör fortfarande inte ens SBK säga särskilt mycket om att hundar gör skäl för sig. Jag hör SBK prata om tävlingar!
Det går lika bra att förändra en ras till något oigenkännligt avseende mentala egenskaper genom att satsa på prestationstävling, som att förändra den fysiskt genom att satsa på exteriörtävling: tävlingar kommer med nödvändighet att premiera extremer. I ingendera fallet är rasens standard - som vi har sett för ett vid det här laget stort antal raser - till hjälp eller skydd. Båda tävlingsformerna reducerar hundraserna till ett fritidsnöje, en hobby, till leksaker för vuxna; och därmed faller gränserna för vad som är rimligt i utseende och mentalitet helt enkelt bort. Grälet mellan folk som har behövt fungerande hundar och folk som har tyckt om bekräftelsen i att ha en vinnarhund har pågått i mer än hundra år. Åsikterna och orden är mycket lika varandra i de gamla och de helt färska debattinläggen.
Rasernas existensberättigande är deras sinsemellan olika användbarhet. Spela bort den och vi kan lika gärna gå över till små blandrashundar allesammans!
Så här kommer frågan:
När kommer SBK att våga satsa på användbarheten?
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar