HEDERSPRIS I VÄNSTERVARV 2)

Det fanns självklart många renrasiga hundar på förra helgens utställning - de var, som sagt, i majoritet. 30 av cirka 200 var blandraser, resten var icke blandade och fördelade på ett  stort antal olika användbarheter - jag menar stamböcker!
Här fanns kusinerna

i olika varianter

och de som en gång i i tiden kanske användes på ungefär samma sätt - lapsk vallhund, tror jag? -

-och som alla av en mild försyn har skonats från nobel vanförhet. Vidare fanns den här rasen, som jag sedan femton år tillbaka inte kan träffa på utan att vilja be ägaren tandvisa: varenda gång jag ser den, tänker jag omedelbart samma sak: Så här måste akromegali* se ut hos hund! Förvuxna tassar, förvuxet huvud, undrar om de har stakettänder också? Medellivslängden på den rasen anges i olika källor vara mellan 6 och 8 år. Anledningen påstås vara en anhopning av vissa tumörsjukdomar skapade av inavel på liten ursprungsstam från år 1907 och framåt. Akromegali skulle ge ungefär samma effekt på livslängd, men jag hittar inga studier på den saken. Vad hände år 1907? Jo, ett sällskap  välbeställt folk förenades i entusiasm över chansen att förädla centraleuropeiska bergsbönders hundar till något, ehh, bättre. Det finns bra, bevarade fotografier av ursprungshundarna och tro mig - de såg inte ut som idag.

Jag tror inte att de rörde sig likadant heller. Den storyn har vi hört förr, eller hur?

På plats fanns också två ex av en känd bruksras, en normalhårig och en långhårig.  Den lättare byggda, normalhåriga varianten var OK när hon satt eller låg. I rörelse hade hon  problem med att hasorna saknade bra uppkoppling mot ettdera underbenen eller nervstyrningen från ländryggen. Jag vet inte vilket och jag tror inte att uppfödaren kan svara på den saken heller, men i vilket fall är resultatet detsamma. Hunden vacklade. Den långhåriga var så långhårig att man bara såg ett massivt hukande, ungefär som en ständigt pågående tarmtömning.

Jag gick därifrån med en rosett i ena näven och en beskrivning av min hund i den andra.
Och jag tänkte: TILLRÄCKLIG PÄLS FÖR SIN ÅLDER???
Hon har alldeles för mycket päls! Åtta centimeter tät plysch som hotar henne med värmeslag om hon ger järnet en högsommardag och dessutom ger tovor bakom öronen? Är det en merit hos en hund?
Hur i jisse namn kom vi hit?

Och jag tänkte: jag såg många renrasiga hundar som rörde sig lika bra som blandraserna - gud vare pris, det gjorde jag. Men jag såg inte en enda blandrashund röra sig så otroligt illa som de värst tillställda renrashundarna!
Sug på den assymmetrin lite, SKK, eller SBK, och fortsätt oroa er för blandrasexplosionen.

Bodil Carlsson


*akromegali: endokrin sjukdom hos människa, där hypofysen fortsätter att producera tillväxthormon efter att skelett och rörben (alltså benen i armar och ben) är färdigvuxna. Det enda som då kan fortsätta svara på tillväxthormonet är benen s a s längst ut i kroppen: händer, fötter och ansiktsskelett. Resultatet blir oproportionerligt  förtjockade, grova ansiktsstrukturer där över- och underkäkar växer åt sidorna och tänderna följer med, dras isär och kallas "staketttänder". Vanställande och livslängdsförkortande hos människa. Snyggt på hund? Nej, jag vet inte om detta är äkta akromegali , men jag lovar att ungefär så skulle det se ut. Och med tanke på vilka andra genetiska aberrationer man avlar på och prissätter - skulle någon bli förvånad?