För drygt tjugo år sedan svor jag på att aldrig mer sätta min fot på en hundutställning. Varför? Jag hade varit på några. Den sista var en stor, officiell historia med många spända skuldror, sneda blickar och rynkade näsor utställarna emellan. Jag hade fått se en hundstackare med etiketten "trimras" stå upphissad på ett bord medan ägaren - när jag kom dit - ryckte hårstrå efter hårstrå med pincett ur pälsen. Hon gjorde samma sak, när jag gick efter ungefär tre timmar. Jag hade fått se en collie släpas i kopplet av sin ägare, en inte okänd uppfödare med hög svansföring. Hunden själv hade ingen svansföring alls. Den var så rädd att den satt på hasorna och åkte kana i snöret fram till den hägrande ringen.
Det jag såg SKK:s funktionärer göra åt någondera personen var ingenting.
Därefter har jag fått höra skildringar av hur hundar av känd bruksras sånär vinglat omkull under sina vänstervarv och hur andra haft så förkortade ansikten och andningsvägar, att springandet varit tufft för dem. Jag har hört att det finns hundar, som visas på officiella utställningar med bukhuden släpande i backen, och att andra, som knappt kan se ut genom sina hudveck i ansiktet, också får priser. Jag har hört att SKK:s funktionärer har gjort samma sak då. Ingenting.
Men nu har SKK satt ner foten!
Ryktet säger, att det kom klagomål till SKK från en person om den inofficiella utställningen i Hjo nyligen. Den klagande tyckte inte att det kändes rätt att vara där. Får det gå till så här? Nu rycker SKK - "alla hundägares organisation" i sin reklam - ut.
Hjo brukshundsklubb har fått en amper fråga:
Hur förklarar man tilltaget att låta BLANDRASER delta?
Om man nu absolut vill ha en utställning för såna där - måste man ha det på samma plats och samma tid?
SKK borde läsa Jordbruksverkets statistik en gång till. Det finns fler och fler hundar i Sverige och i varenda svensk kommun är den vanligaste rasen nu förstås... blandras. Har SKK och brukshundsklubbarna mycket att vinna på att låta ägarna till alla dessa hundar känna sig mindre värda?
Kan man hjälpa renraserna genom att blandraserna hänvisas till att vänstervarva för sig själva på undanskymda platser? Blir det i så fall bäst med den kommunala soptippen och två svarta påsar i pris - en att trä över huvudet på hunden och den andra till att dra över skallen på ägaren, så att de säkert fattar hur mycket de borde skämmas?
Hunduppfödning är inte en skyddad verkstad. SKK och de lokala brukshundsklubbarna har inte ett skvatt att tjäna på att låtsas som om den vanligaste "rasen" inte existerar. Tvärtom! Det finns ett bästföredatum på alla sorters snobberi och för den här sorten passerade datumet för många år sedan. Den som inte uthärdar nesan att dela utställningsplats med blandrashundar har sin fulla frihet att låta bli att anmäla sig. Om de renrasiga hundarna är bra, så klarar de att bevisa det i närvaro av blandraser utan att SKK skickar kavalleriet för att hjälpa dem!
* * *
Verklighetens hederspris går till Hjo brukshundsklubb, som meriterar sig med
- hundpromenaderna genom stan för alla som vill komma. Varje måndag kväll året om! Hundar med hundrädsla och hundar med hundaggressivitet lär sig tolerera varandra, hundar utan sådana problem får en timmas trevlig omväxling, hundägarna får hjälp om de behöver och alla får en bensträckare. Vanligt folk i stan får en bra bild av hundar och hundägare. Tror ni att det är betydelsefullt, SKK?
- torsdagsträffarna på klubben för funktionshindrade människor, för hundägare och hundar. Den storvuxna schäfern, tjänstehund, umgås fint med en unge i rullstol. Det ser ut att vara roligt för barnet. Hunden kommer att göra likadant ute på stan, där alla kan se det. Tror ni att det är en bra sak för barnet? För allmänhetens inställning till hundar?
- kursverksamheten som är öppen för alla, hela vägen från valpkurser till spår- och sökkurserna, utan sneglande på rasgrupp, renrasighet eller stamtavla. Alla sorter dyker upp där, alla lär sig förhoppningsvis saker, alla bemöts bra. Tror ni att det är betydelsefullt för bättre hundhållning?
- rasparaden på scenen i stadsparken varje år på nationaldagen, då publiken får se raserna grupvis presenterade med sin historia, sitt användningsområde och sina typiska drag
- en trevlig, inofficiell utställning som drog många deltagare och många åskådare. Det var ett nöje att vara där. Det fanns tre ringar och ett BIS för de renrasiga, en ring och ett BIS för de blandade, och ett särskilt pris för "Charmigaste ekipage". Det priset gick till en flat och en ung handler med funktionshandikapp. Vad tror ni att folk tyckte, SKK? Var det bra eller dåligt för inställningen till hundvärldens verksamheter?
Den lokala brukshundsklubben på vår lilla plätt förtjänar inte snorkiga frågor från "alla hundägares organisation". Människorna som bär upp den förtjänar i stället ett stort tack för sina insatser och fler lokala klubbar borde fundera på att göra likadant!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar