ser ut på detta viset idag:
Och det som var en ny respektingivande relation den gången
är nu en bejublad besökare, där mattes påpekande om pyttehundens rätt till respekt måste, tja, respekteras. Även om det blir lite tråkigt ibland. Även om pyttehunden serveras en pytteköttbullebit och man själv vackert får vänta. På något sätt fattar sjumånadersbusen att man inte kan leka med en pappe som med en schäfer: hon kortar stegen, hon ger den lilla utrymme att vända. Och när jag har sagt att pappen är i sin fulla rätt att promenera omkring i vårt hus - ja, då är det så. Yes boss! säger valpen. Nemas problemas!
Det finns en sak, som inte har förändrats. Det ser fortfarande ut så här först...
... och sedan så här:
Här sitter jag en tidig söndagsmorron i solen på förstubron i början på det som skall bli ännu en prematur försommardag och den skygga stallkatten kurar ihop sig i mitt knä. Han drog som ett streck första gången han såg valpkraken. Nu ligger han stilla och spinner, medan hon tvättar hans öra. Pappen, stallkatten, grannen och jag - samt ett antal okända barn och vuxna i trakten - tackar alla de generationer av uppfödare, som selekterade fram och bibehöll den arbetande vallhundens sociala urskiljningsförmåga. Heder!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar