Schäfern som kom förbi för att sälja majblommor hade några barn i släptåg. Valpen och gammeltiken känner barnen sedan tidigare, men har en mera flyktig bekantskap med den store schäferkillen. Han brukar springa och stormskälla bakom sitt gårdsstängsel, när vi går den vägen. Gammeltiken med stela tassar, trött efter en lång aktiv dag, höll sig därför hos barnen och skällde förmanande åt valpen att visa hyfs.
Det gjorde valpen - lite lagom. Visst var han störst och bäst och äldst, men ostört springa omkring och snoka på hennes hemmaplan fick han inte!
Fort gick det emellanåt - ena rosrabatten är sig inte helt lik längre - och det gjordes trängningar, som valpen gillar,
.... och tvära svängar, som hon är bättre på än schäfern...
Efter en rejäl dos småtjejsframfusighet blandad med valphövlighet var schäferkillen riktigt förtjust. Valpen gillar honom också, det är klart. Men de hon verkligen söker kontakt med är ungarna!
Katten, vill jag tillägga, följde det vulgära skådespelet från det som på militärstrategernas språk kallas för the commanding heights.
Vi fortsätter med bil&spårträning. Trevlig helg ni också!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar