Livet går vidare

 

Så även för oss och vår snart två år gamle hane. I veckan kom nämligen en ny flockmedlem.

En liten sobeltik avhämtades på flygplatsen och följde med oss hem. Till hanens stora förtjusning. Han tillhör den skara av hundar som alltid tror väl om andra hundar, och människor. Om man tittar i den lätt föråldrade rasstandarden för collie så står det: ”Rasen ska vara vänlig till sinnelaget utan spår av nervositet eller aggressivitet.” Sån är han. Så självklart blev han förtjust över att se den bruna lilla varelse som nu storögt tultade runt på hans tomt.


Vi valde att låta dem bekanta sig lite lagom långsamt. Den ivrige hanen först i koppel, för att kunna dämpa hans uppspelthet, men efter ett tag okopplad. Han förstod. Det där var inte en fullfjädrad lekkompis – det var en väldigt ung individ som inte var alldeles säker på benen.
Så småningom kunde de mötas nos mot nos och hanen kunde inte låta bli att gnaga lite försiktigt, mycket försiktigt, på sin nya vän.

 

Hon har bara varit här i tre dagar och han har fått en vän för livet. Detsamma gäller säkert för henne. Men det är en tuff brud i lyxförpackning, det ser vi alla redan nu. En attack när han minst anar det kan resultera i en valp hängande i pälsen. Och han gillar det – hon leker ju!

Hon har testat att leka med colliebrorsan, brandslang, kamptrasor, glassburk, samt diverse andra hundleksaker. Vårt hem bjuder på ett stort utbud av frestelser för en valp. Det finns de som hävdar att leksaker aldrig ska finnas ständigt tillgängliga i hemmet. Det tror vi inte alls på. Vi tror att lekande hundar är glada hundar och vår trädgård, och våra golv, är fulla av leksaker och tuggben. Ingen hund har hittills klagat på denna (o)ordning, så den får råda i fortsättningen också.

 

Något som hände redan deras första dag tillsammans var att lilla tiken tog en andhämtningspaus. Säkert fem sekunder och mellan den vakande hanens ben. Någon var lite trött och någon annan insåg att en förändring var på gång.

 

Han har nu fått ett nytt ansvar som kräver en mogen hunds omdöme. Och han tar det ansvaret. Utan att tveka. Han är en så fin representant för sin ras och högt älskad av oss.
Bruden i lyxförpackning tror vi ska gå samma väg. Hon har alla förutsättningar!

Johan Nilsson