Det blev en lång dag, denna. Sotaren tidigt i morse, till valpens häpna förtjusning. Torppromenaden med granplanterarna. Eftermiddagspromenaden hem till grannschäfern och hans livliga kull med grannbarnbarn - full rulle! Schäfern är vassare på sin hemmaplan än på vår, så lillvalpen blev snudd på lite för tryckt; vi gick vidare efter en stund och beskådade nyutsläppta kor. Valpen damp ner på häcken och stirrade hänryckt. Gammeltiken ryckte världsvant på axlarna.
Mot kvällen blev rollerna ombytta.
Skjutglade grannen började öva igen strax efter att vi gick ut. Gammeltiken ryckte till, men det var för sent för att vända om. Så i femkvart hade jag en flåsande, halvspringande tik med svansen mellan benen i ena snöret och en alltmer oförstående, axelryckande valp i det andra. Strax innan vi var tillbaka stängde den privata skyttebanan för dagen. Det tog tiken en halvtimma att slappna av. Men eftersom hon trots allt är kontaktbar medan skjutandet pågår, eftersom hon inte kissar på sig av skräck vid första skottet, eftersom hon inte skakar, och eftersom hon återgår till förnuftet såpass fort, så sätter jag henne som en fyra på skott. Hennes mamma sätter jag som femma. Hon kissade på sig av skräck. En genomklok gammal tik, orädd för vildsvin, vänlig mot människor.Vi kunde aldrig ha henne lös: ett skott hade räckt för blind flykt.
Jaha?
Jo, det var meningsutbyte på facebook häromsistens. Någon hade parat en tik. Någon annan sa att det såg ju inte så bra ut på skotten, så kanske hanen var vald för att kompensera bristerna?
Den som hade parat tiken blev inte glad över frågan.
Så här ser det ut. Den tiken har en 4:a på skotten på sitt MH. Mentalindex visar 93 på N/O, leklust 79 och socialitet 87. Skall jag upprepa det, SKK? Det står annars på kennelns hemsida, rakt upp och ner - för den som begriper vad han läser.
Tikens mamma hade ett MH med låga värden på kontakt och leklust. Hon hade maxutslag för rädsla vid dumpen och maxutslag för kvarstående rädsla och där bröt beskrivaren. Det var hennes merit för att gå i avel. Det står också att läsa rakt upp och ner - för den som hittar på SKK:s Hunddata. Tikens pappa hade ett MH utan mycket kontakt, leklust eller nyfikenhet, reagerade med en fyra på dumpen och hade samma värde för kvarstående rädsla där, men gick iallafall vidare och tog en tvåa på skotten. Det var hans merit.
Nu är alltså tiken parad. Hennes partner har 2 på skott och ett indexvärde för skott på 111 och det får man vara glad för. På N/O ligger även han under rasens medelvärde, 91, till en tik som alltså har 93. På socialitet ligger han på rasens medelvärde till en tik som ligger klart under. Samma sak när det gäller leklust och jakt.
De som sysslar med sånt här brukar försvara sig med att "Folk vill inte ha besvärliga hundar". Jag förstår inte vad de menar. Det är väl just besvärliga hundar de håller på att ta fram? De som sysslar med sådant här brukar säga att det är vad folk vill ha, men det stämmer ju inte. Det är inte valpköparnas prioriteringar som avspeglas i stamtavlenamnen från kända engelska utställningskennlar. Det är uppfödarnas värderingar.
De som sysslar med sådant här brukar säga att de minsann kan svara för sin avel. Det tycker jag är bra. Det ligger ett ärende i domstol just nu, avseende ett mer eller mindre förutsägbart HD-fel. Vi har så mycket fortsatt inmatning av rädsleanlag i vår ras från en del uppfödare att fyror på skotten och bristande nyfikenhet knappast kan påstås vara svårförutsägbart.
Och det går väl också bra att svara för sin avel inför Konsumentverket?
Bodil Carlsson
Vad är "en besvärlig hund"? Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det är en orädd, nyfiken, social, lekfull och skottfast hund. För det är ju en beskrivning av en drömhund!
SvaraRaderaHar vitsen med mentalindex egentligen slagit rot ordentligt hos alla uppfödare... Visst, om du parar en 100 med en 80 så blir medelvärdet 90. Det är bättre än 80 men sämre än 100. Strävan måste vara att nå upp till omkring 100 – på alla kommande kullar och helst i alla kategorier, även om nyfikenhet/orädsla och skott tillhör de viktigare. Först då har rasen tagit ett rejält kliv framåt och det måste den göra. Om inte, får kommande valpköpare stå ut med rädda hundar som skakar och kissar på sig när det smäller eller när det händer något annat som den inte snabbt kan lägga bakom sig. Men – det är INTE sådana hundar vi vill ha. Vi vill inte ha BESVÄRLIGA hundar som hämmas och lider av rädslor och därför inte fullt ut kan delta i vårt liv.
Måste korrigera din "så sätter jag henne som en fyra på skott". En hund med 4 på skott är en hund som inte visar någon rädsla, men som låser mot skytt och inte återgår till aktivitet. Skotten är det enda momentet som inte har en intensitetsskala, utan all rädsla hamnar på 5 oavsett om hunden är berörd eller panikslaget rädd. Så det du beskriver är en hund som ska ha 5. Sedan mår din hund naturligtvis oerhört mycket bättre än den äldre tiken du beskriver när hon hör skott, men hon är fortfarande berörd och därför en 5:a.
SvaraRaderaMåste berätta om en collie jag hade som testledare på MH. Ägaren tyckte hunden var JÄTTEJOBBIG! H*n hade en äldre collie också, och den var mycket bättre mentalt, för den skuttade inte runt, sprang inte fram och hälsade på alla. La sig direkt om h*n stod still och inte som denna som hittade en pinne som den lekte med. Den yngre hunden höll ofta på med något, busade med saker så den var "nervös och orolig". Behöver jag säga att den yngre på MH:t visade sig vara ganska orädd, ingen kvarstående rädsla, lekte, jagade och var skottfast? Jag försökte få ägaren att inse vilken bra hund h*n hade (vilket jag inte får göra som testledare, jag ska vara neutral, men jag kunde inte hålla tyst) men ägaren såg inte vad jag såg.
OK, du har rätt, förstås. Jag vet att du har rätt, men i min "privata" ruta går det ena beteendet in som - tja, 4 1/2, då, för att skilja från den som blev okontaktbar av skräck. Vet också vad du menar med den collieägare som faktiskt inte ser skillnad på en helt passiv, oföretagsam hund, som "löser" alla situationer genom att helt enkelt inte göra något alls, och den normalt aktiva hunden med livsglädje. Detta är ett av kärnproblemen, eller kanske det enda kärnproblemet - varför ska den människan ha hund, och om han nu nödvänditvis ska ha hund, varför en collie? En ålderstigen japansk dvärgspets eller en rörelsehandikappad pek askulle möjligen passa. Nu är det så, att vi har ett antal uppfödare inom vår ras som nischar in sig på sådana valpköpare och som säljer passiva, modlösa, oföretagsamma hundar med etiketten "sällskapshund" till den här typen av valpköpare. Det kan vi inte göra något åt. Vi kan göra två andra saker. För det första lobba för att avel på brutna MH, 5 på kvarstående, 5 på skott blir lika oönskad som avel på D-höfter - då kommer färre hundar att den här sorten att födas. För det andra, uppmuntra och stödja alla de uppfödare, oavsett "falang", som inser att med MI en bit över hundra kommer man visserligen att tappa den här sortens valpköpare. De får byta till något annat. Men MAN KOMMER ATT VINNA NYA GRUPPER!
SvaraRaderaBodil Carlsson