PÅSKPROMENADER

Påskdagarnas förväntade sociala begivenheter fick ställas in. En mat&vätskevägrande tvååring fick jagas med saftvattensprutor av outsövda föräldrar.  Här hemma vart det  tomma dagar i almanackan och film på kvällarna. Gräsmattan är med andra ord klippt, rosorna rensade och rentav vart ett par fönster putsade.  Hundarna har förstås haft fullt upp. De har sovit i skuggan,  grävt svalkegropar under buskar och vaktat tomten.  Valpen har blivit ordentligt upptuktad av gammeltiken för försök att stoppa  gräsklipparen med skall - "Dom sa att du skulle låta bli!" - och fått pröva på kommandot Sitt kvar! och Stå! i olika situationer. Vi har krupit under en stillastående skogsmaskin, lokaliserat människan som gjorde sig beredd att kliva in i förarhytten och följt efter maskinen på några meters håll, medan trädslanor och grenar brakade sönder under larvfötterna. Vi har klivit rätt in i en fantastisk syn i kvällsskimret i en övergiven beteshage - ett dovhjortspar så upptagna av varandra att de inte märkte oss - och vi har passivitetstränat vid en byggarbetsplats inne i Hjo. Valpen, som länge med våld fick lyftas in och ur en bil, skakande av skräck, hoppar nu in så fort som om hon aldrig hade gjort annat. Hon tycker inte om det, det märks. Men det är inte bara sammanbiten beslutsamhet längre - hon börjar bli nyfiken på vart det ska bära av också.

Ikväll blev det en sväng in igen. Hon är för smart, den lilla, för att få ha tråkigt. Så vi hoppade av framför ICA och  tog den vanliga svängen ner mot hamnen... och det var plötsligt ovanligt många hundar omkring oss. Och sedan kom det ännu fler.

Några golden, förstås, som alltid. En jättestor grovt byggd labbhane, som drog som ett lokomotiv och lät som två, en ordinärt byggd yngre labbhane i slyngelåldern,som gjorde snygga försök att vara precis överallt på en och samma gång.  En finsk lapphund, som impade på tikarna genom att i förbifarten hoppa upp på ett räcke och nonchigt balanspromenera längs det, ungefär som en katt.  En ilsket varningsskällande västgötaspets, en springerspanielliknande sak,  diverse blandat smått, något mer enstaka blandat stort - till exempel en tik med stora kloka ögon,  som såg ut som en schollie och var precis det: långhårig schäfer och border collie. Mycket vackert! Två vita herdehundar. En man kom körandes med sina fyra jakttaxar och råkade i ivrigt samspråk med ägaren till en stadstax, som för sin del erbjöd sig att överta ansvaret för samtliga jakttaxdamer.

Sammanlagt måste det ha varit mer än trettio hundar, som i de flesta fallen inte kände varandra. Och det var en ovanlig dag, för totalt var vi tre långhårscollies! Det visar sig att Hjo brukshundsklubb ordnar hundpromenad på stan varje måndagkväll för vem som helst som vill komma. En timma med enkla övningar -  hundarna ska gå jämsides, eller passera förbi varandra, eller bilda två cirklar som rör sig i motsatta varv så att hundarna möts. Eller bara gå fredligt på trottoarerna i stan.

 Vi gav oss av genom stadsparken idag. Den är vacker året om, men vitsipporna under de stora bokarna, de porlande bäckarna och spångarna över dem är fina just nu.

Så där vandrade ett lämmeltåg av hundar och människor, nerför trätrappstegen och över spången och upp igen och över nästa spång, och runt i ringar kring en liten staty.

Inne på villakvarterens trånga gator såg det  ut som hundversionen av ett förstamajtåg. En kattstackare flydde i panik, en ensam hund stirrade försagt på uppbådet med sin leksak i ett tryggt grepp mellan tänderna, men annars blev vi nog mest uppskattade. Folk tittade upp från staketmålning och häckklippning och log. Inga hundar slogs. Västgötaspetsen var tyst. Den store labben flåsade lite mindre mot slutet. Gammeltiken insåg att ingen annan tik tänkte stjäla valpen. Valpen insåg att hon faktiskt inte skulle få hoppa upp och pussa på alla dessa trevliga människor.

 HUND FÖR ALLA är kanske inte en bra idé att ta bokstavligt. Att en lokal brukshundsklubb tar ett sådant här initiativ, däremot - det är en riktigt, riktigt bra idé! Inte bara för hundarna och för oss som äger dem, utan för åskådarnas räkning också.

Bodil Carlsson