Den andra rasklubben hade en annan sits. Rasen hade gjort sig känd för att vara rädd för ljud, rädd för skott, ängsligt vek och rädd för nya miljöer. Allt var inte sant, men det var sant för ofta. Aveln låg länge till stora delar i händerna på utställningsfolk, som fokuserade på hundens beteende i den enda miljö de var intresserade av, eller som hörde till svansen - de som struntar i allt utom att kunna fortsätta sälja valpar. Båda grupperna ville ha collien ut ur bruksgruppen hellre än att tvingas mentalbeskriva. Ja, det är ju inte så kul att tvingas ta emot ett kvitto på det man gör!
Så det vart ansamling på årsmöten där man hade kunnat skära stämningen med kniv; sammanbitna människor dök upp, för att någon hade matat dem med rykten om att rasklubbens styrelse hemligt planerade att förbjuda någons avel. Och det vart brev till SKK: s ledning om hur detta med MH vred aveln så snett att man numera kunde få se det otänkbara: collies som skällde i bilar! Det vart gissningsvis många korridorbesök och upprörda telefonsamtal till SKK också. De som lever för och av hundens omslag har alltid varit duktiga på påtryckningar och de som är rasens svans är bra på att haka på. Så skälla-i-bil-brevet hade närmare 70 uppfödare som undertecknare. Det är en stor andel av rasens producenter!
De vann inte. De bara fortsatte föda upp hundar. En del av dem tror förmodligen, att oförmåga hos en hund att klara mentalbeskrivning är en merit - då blir ju valparna inte sådana som skäller i bilar, ni vet! Andra hoppas på att valpköparna skall tro det. Ni vill väl inte ha en besvärlig hund? Va?
Om man vet vad årsmöten har fått höra, vad SKK har fått höra, vad rasklubbens styrelse har fått höra genom åren - då kan man gissa vad ovana valpköpare har fått sig till livs, när de ringt. Det har nog inte varit den mest urvattnade versionen av sagan om MH-collien. Rasklubbens styrelse har haft mycket att kämpa mot och mycket att stå ut med under åren.
Så där står vår ras idag. Årtionden av felinriktad avel har spritt anlaget för rädslereaktioner till stora delar av rasen och reggsiffrorna faller. Seriösa uppfödare jobbar i motvind. De får inte mera betalt för en valp än de får, som aldrig bemödar sig. Stora delar av rasen föds fortfarande upp av folk, som antingen nonchalerar eller aktivt motarbetar klubben. SKK sträcker sig till att delfinansiera projektet Mentalt Sund Collie, inget mer än så. Så länge exteriörentusiasterna och svansen betalar sina reggavgifter och medlemsavgifter, har SKK ingenstörre anledning att göra skillnad mellan dem och de seriösa uppfödarna och möjligen sitter man stilla i båten och väntar på att få se vilken sida som vinner. Collien ut ur SBK eller inte?
Styrelsen förtjänar en eloge för sitt jobb med att införa MI. MI är bra. Det lyfter blicken från vårt invanda fokus på den enskilda individen - vinnaren, stjärnan i kullen, den som alla sprang benen av sig efter - och låter oss göra bättre, sammanvägda gissningar om vad vilken hund tillsammans med vilken tik kommer att nedärva. Hur kommer just den kullen troligen att bli? Det finns en hake: man måste få nästan alla inom en ras med på tåget, om det skall fungera. Går det att få med alla? Jag är inte så säker. Så länge det går att sälja valpar med MI-värden på 80, så kommer det att finnas folk som gör det. Så länge det är tillåtet att avla på brutna MH:n, så kommer det att finnas folk som gör det.
Det finns faktiskt en hake till. MI är receptet för den gradvisa, successiva förändringen i riktning mot önskad egenskap. Det är vad alla som har husdjursraser gör i normalläge. När man vill ändra något som inte är så bra till något som med tiden blir klart bättre Räcker MI ensamt som recept för en sådan halvkatastrof som utbredningen av fobisk rädslebenägenhet hos collie?
Jag är inte säker på det heller. Jag hoppas att medlemsmötet på Collie-SM i kväll kommer att ta upp det här - inte bara framföra kritik mot delar av styrelsens agerande sista halvåret eller så. Räcker MI och har rasen den tid som behövs?
Om vi inte tror det, vad skall vi göra?
Om vill att vår ras skall finnas kvar som ett alternativ för aktiva hundmänniskor om 20 år, vad är det bästa vi medlemmar själva kan göra under året som kommer?
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar