tisdag 23 juli 2013

DEN GODA SIDAN AV SAKEN

Ilskan mot collieklubbens styrelse handlar om att vissa uppfödargrupper nu syns på rasklubbens hemsida.
Är det bättre att de syns på Blocket utan något att jämföra med?
Är det bättre att deras hemsidor och samarbetande säljsidor flashar med sina "trevliga och mentalt sunda" föräldradjur med "känt mentalt status" utan att de bättre uppfödarnas resultat finns redovisade på samma sida?

Oavsett vad vi tycker om det, så finns en betydande del av varje års valpkullar hemma hos folk som avlar på föräldrar med bristande mentalitet. Oavsett vad vi tycker, så säljs de valparna till människor som inte har kunskap nog att veta var de ska leta efter bakgrundsfakta och inte förstår riskerna med att ha en valp efter föräldrar med brutna MH:n eller stor skotträdsla. OK?
Hur hanterar man den situationen? Genom att byta styrelse och inget mer? Tänk en gång till!

Styrelsen ser att situationen för vår ras är som den är. Styrelsen inser, att något behöver göras. Annars fortsätter en grupp duktiga uppfödare att avla fram användbara hundar och en annan grupp att avla på vad de råkar ha hemma. Olikheten mellan hundarna och avstånden mellan uppfödarna ökar.
Styrelsen inser dessutom något som många av oss vet efter att ha varit med några år: det är inte alla av "de andras" hundar som är urkassa! Hur får man med dem i avelsbasen, hur får man deras ägare att välja en partner till hunden som tillför något bra, i stället för kompisens hund som har ännu sämre nerver?

Jo, man gör som i andra husdjursraser, man utgår från MI. Titta på hanen som vi pratade om igår! Han hade alltså 4 på överraskning/rädsla och 4 på skott. Måste det vara en värdelös avelshund? På korningens mentaldel blev han inte godkänd, men han fick ihop 219 poäng och visade god samarbetsförmåga, om jag minns rätt - en värdefull egenskap att ha kvar i en ovan eller stressig situation, som ett MT ändå måste sägas vara för de flesta hundar. Min egen gamle kille fick ihop runt 208. Hans svaga punkt var just social tillit och det han hade av den varan ramlade ihop under testets gång.
Kan någon av dem alls användas i avel? Båda två, som jag ser det, fast med  försiktighet. OM det finns hyggliga hundar i släkten och så förstås -  OM MAN VÄLJER RÄTT TIK! Det är inte de mest rädslehandikappade colliesarna, som överhuvudtaget tar sig till ett MT. Så om vi tänker oss, att både jag och den här andre hanens ägare noga hade valt en tik, som var stark i egenskaper där respektive hane var svag, och kanske hade samma goda egenskap som hanen...
...för min del då en tik med större samarbetsförmåga utanför familjen, större social självsäkerhet, samma omhändertagande, samma vänlighet och samma spårtalang...
... då skulle jag ha dragit mitt lilla strå till stacken för ett bättre genomsnitt på min ras. Och jag hade vackert fått acceptera att det förväntade resultatet låg som  MI-siffror intill siffrorna från uppfödare med bättre utgångsläge. Och det hade hjälpt mig att välja en ännu bättre lämpad tik till nästa kull!
OM jag nu absolut ville använda min hane i avel.

Det där är hela tanken med MI och kullarna på rasklubbens hemsida. Japp, uppfödarna som prioriterar exteriör syns där. De som inte prioriterar något mer än valpar att sälja, de syns. Men i samma ögonkast syns också ni andra.
Det är den goda sidan av saken.


Bodil Carlsson

2 kommentarer:

  1. Hej, från en som inte har Collie men gillar rasen. Har själva en annan bruksras och förstår svårigheten ni befinner er i. Ditt sista inlägg tror jag är en början och en del av lösningen att sammanföra två falanger.

    Blev det något extra medlemsmöte?

    SvaraRadera
  2. Hej! Hoppsan, anonym, vi brukar inte publicera anonyma kommentarer, men här gick det lite fort tror jag... Vissa falanger kan inte mötas rent åsiktsmässigt, på så sätt att där en människa ser en riktigt bra hund så ser en annan något helt annat. En hukande krympling,en en oformlig pälshög, en vild ohanterlig brucksbest eller något annat, beroende på vilken ras vi pratar om och vilken personen är. Där kommer folk inom de olika raserna aldrig att bli överens och det är lika bra att inse det. MÖJLIGEN kan man bli ense om vad som INTE skall användas i avel och som läget är tror jag att det vore ett bra steg framåt!... tyvärr tror jag också att samma problem kommer igen i bruksras efter bruksras, det är bara storleken på problemet som (än så länge) skiljer collien från de andra.

    SvaraRadera