MELLANSTICK II: EN KORT HISTORIK ÖVER ÖGAT

En indisk hanelefant väger som vuxen mellan 4 000 och 5 000 kg. Ögats djup hos samma djur är kanske 35 mm. Själv ståtar jag med knappt 50 kg vuxenvikt, en hundradel av elefantens vikt. Mina ögon är ändå inte en hundradel av elefantens i storlek. Elefantens ögon är inte alls hundra gånger större än mina. Tvärtom är det inte så stor skillnad i antalet millimetrar! Mitt öga är nog rätt exakt 23,9 mm djupt. Om vi håller oss till samma art och jämför mitt ögas tvärgående djup med ögat från en av de basketspelande gossarna på två meter och matchvikt 120 kg, så skiljer sig våra ögon högst 2 mm i tvärgående axelmått. Större skillnad än så och bollen blir suddig för honom, alternativt bokstavsraderna blir otydliga för mig.

Längsaxeln i vart och ett av mina ögon är alltså knappt 24 mm. Hos min hund, som väger hälften, är samma mått 20,6 mm. Hos mig är glaskroppen ungefär 16 mm tvärsöver. Hos Lilltiken, en normalstor hund med sina 28 kg, ligger 10 mm glaskropp mellan lins och hornhinna.

Tre olika arter med våldsamt olika storlek och kroppsvikt. En och samma art med stor skillnad i längd och vikt. Men ögonens storlek är inte så annorlunda. Måtten är förvånande lika. Varför?

Samma konstruktion! Lins bryter ljus, skickar det vidare genom glaskroppen så att ljuset faller skarpast in just på näthinnan, som skickar signalen vidare till hjärnan. Hjärnan gör sig en bild av världen. Det är liksom det vi har ögat till. Evolutionen tog några hundra miljoner år på sig för att utveckla ögonglobens olika delar och gjorde det så bra, att ögat har hängt med i ungefär samma form från fiskar över groddjur och reptiler till elefant, människa och hund.

Visst, det finns undantag. Evolutionen ordnade den saken också. Den satte av hundratusentals år för att finslipa ögat efter speciella behov: det hände inte från en Cruft´s till nästa. De som blev nattlevande djur skaffade större ögon än de borde haft med tanke på sin storlek, därför att de måste ta in så mycket som möjligt av det lilla ljus som finns. Mycket snabba djur, som häst och rådjur, la sig också till med större ögon. De behöver få in så mycket ljus som möjligt för att kunna se vart de tar vägen, när de springer för livet. Samma gäller den cheetah som exploderar i rusningen efter sina flyende bytesdjur. Cheetah har stora ögon i förhållande till kroppen. Den ser sitt byte bättre så.

Vem har små ögon? De som lever så djupt under jorden, att mörkret är ogenomträngligt. Plus moderna utställningscollies, förstås. På konferensen i Västerås i vintras sa någon eftertänksamt i ett privat samtal: ”Jaha du, vi måste kanske börja slåss för våra hundögon snart....”

Varför det? Varför ska de som vill ha normala hundögon behöva slåss – inte ögonkrymparna?

Bodil Carlsson