torsdag 1 december 2011

...OCH SÅ HÄR SER VI UT FÖR ANDRA

8.2 Avel som medför med djurskyddsproblem
I utredarens uppdrag har det ingått att göra en översyn på avel som
ger negativa välfärdseffekter för djuren. Ett stort antal instanser har
framfört till utredaren att det finns behov av att åtgärda dessa problem.
När det gäller sällskapsdjuren beskrivs problemet vara den
s.k. extremaveln. Med extremavel avses avel som har inriktats så att
någon eller några fysiska egenskaper har prioriteras i selektionen på
bekostnad av djurets förmåga att fungera normalt fysiskt eller psykiskt.
När det gäller sällskapsdjur uppges ofta avelsproblemen vara
relaterade till en utseendefixering eller en strävan efter nya, annorlunda
och mer extrema utseenden på djuren. Avelsproblemen uppges
av olika instanser främst finnas inom hund- och kattaveln men
förekommer även hos andra sällskapsdjur /.../ samt hos vissa hästraser där en viss färg eller teckning eftersträvas. /.../

Under de senaste 60 åren har också kunskapen om genetik och
om hur nedärvning av egenskaper fungerar ökat, vilket har revolutionerat
möjligheterna för avelsarbete (Ensminger & Perry 1996).

8.2.1 Hundar
Djurskyddsproblem
Djurskyddsproblem inom den internationella hundaveln har varit
välkända under lång tid och har de senaste åren uppmärksammats
såväl i media (Pedigree Dogs Exposed 2008), som i vetenskapliga
rapporter (t.ex. Rooney & Sargan 2008, McGreevy & Nicholas1999, Arman 2007) samt av djurskyddsorganisationer (t.ex. Companion
Animal Welfare Council 2006 och Advocates for Animals
2006). Frekvensen av problemen hos olika raser varierar dock
mellan olika länder och beskrivningen nedan är gjord ur ett internationellt
perspektiv.
Hos vissa raser har trender i aveln lett till en accentuering av
vissa fysiska egenskaper att dessa allvarligt begränsar hundens livskvalitet
och orsakar lidande och smärta. Även temperament och
livslängd har påverkats och studier visar att blandrashundar lever
längre än många renrasiga hundar (Patronek et al. 1997, Egenvall et
al. 2000).
Många av de sjukdomar eller anatomiska defekter som hundrasaveln
har medfört och som orsakar lidande, sjukdom eller beteendeproblem
är vetenskapligt studerade.

* * *

Så här ser vi ut för en annan person. Den personen är regeringens utredare Eva Eriksson och det här en del av det förslag till ny djurskyddslagstiftning som hon lägger fram för regeringen. Närmare bestämt är detta s 555, men det finns - som ni inser - ett stort antal andra sidor och Eva Eriksson har mer att säga. Dessutom redovisas i förslaget två intressanta expertutlåtanden, som jag inte vill undanhålla läsarna.
Så vi återkommer!


Bodil Carlsson

4 kommentarer:

  1. Hej
    Men är det inte lite konstigt att det blev godkänt att avla på Belgian Blue ( biffko)
    Ett djur som verkligen led utav sin kropp !
    Nje lite dubbelmoral sitter allt de flesta
    ( utredarna) inne med, tyvärr !
    Tror det är ett önsketänkande att de skulle stoppa extremavel, men ingen hade blivit gladare än jag, kan jag lova.
    Räcker att kolla hur illa ställt det är med perserkatterna som har en näsa i pannan, nästan. Så groteskt och deras rinnande ögon och många ggr rinner näsan oxå och en enorm päls. Nä fy.
    Bulldoggar som knappt kan gå o andas. Blandar man en sådan bulldogg en ggn med en hund med " vanlig " näsa. Ja tänk en ggn så har den blandningens avkomma fått en fin fungerande näsa och inga krumpta ben. Säga vad man vill om blandrasaveln men osund är den inte !
    Vänligen Pia
    hillslettens@hotmail.com

    SvaraRadera
  2. Hej Pia! Tror inte att det är just utredaren som lider av dubbelmoral - det kan vara verkligheten. Utredningen är cirka 1 000 sidor tjock, så avsnitten om djur som vi äter har jag knappt ens hunnit bläddra igenom, men en sak som gjorde mig överraskad var detta: slakterierna verkar ha en egen överenskommelse om att inte ta emot Belgian Blue - av djurskyddsskäl! För att inte uppmuntra till avel på BB för köttproduktion tar de inte emot dem för slakt.

    Utredaren går först igenom hur hon tycker att det ser ut på olika fronter och sen finns för varje sorts djurhållning förslag till åtgärder.

    SvaraRadera
  3. HEJ!

    Skönt att detta är på gång, jag tycker det är fruktansvärt att det är lagligt i detta avlånga land att ha sex med djur!! Så det är verkligen på tiden.
    Det lilla jag läst, främst om hund/katt tycker jag är vettigt.
    Det är mycket fina ord som står i SKK:s grundregler och regler för oss uppfödare, många gånger upplever jag dem som just fina ord på ett papper, inte värda så mycket när det väl kommer till kritan. Därför tror jag det vore en bra sak för våra djur att det fanns stöd i lagen mot exempelvis extremavel.
    Sen får vi väl se vad som går igenom, tyvärr finns det ju starka krafter som verkar mot detta.

    Ha en skön helg
    Bettan

    SvaraRadera
  4. Hej Bettan! Jag tror att det fanns en lag mot s k tidelag, bibliskt inspirerat, sedan lång, lång tid tillbaka och att de som fick känna av den lagen i gamla tider var tonåriga vallpojkar som ansågs (eller påstods)i sin ensamhet ha haft ett alltför närgånget intresse av tackorna. I botten alltså en religiös lag, i stil med att det var förbjudet att häda, och mycket hårda straff för den skyldige. Det där var INTE en djurskyddslag utan en lyda-prästen-lag, ungefär som dödsstraffet för ensamstående kvinnor som antogs ha dödat sina små INTE var en lag till skydd för barnen...
    Hursomhelst, någon gång på 60- eller 70-talet började lagen mot sex med djur uppfattas som lika urbota föråldrad som lagar mot sex med människor av samma kön. Kanske sågs sex med djur som något som hade inträffat i det gamla Fattigsverige - lika ute ur bilden i det moderna samhället som seden att auktionera ut föräldralösa till lägstbjudande. Så den togs bort. Arma oskuldsfulla lagstiftare hade väl aldrig tänkt sig att den skulle behövas!
    Men det gör den uppenbarligen. Nätet samlar folk med en del udda intressen, skulle man vilja säga.

    SvaraRadera