Gamle Axel Oxenstierna visste en del hur om det går till bakom kulisserna. Han var kungars rådgivare och väl insatt i vad som sker i det som synes ske. Det var Axel O, som en gång suckande svarade sin frågvisa avkomma: ”Om du visste, min son, med hur litet visdom världen styrs!”
För några veckor sedan funderade jag på hur tyska schäferklubben tänkte, när de beslöt sig för att dela rasen efter hårlag och dessutom införa förbud mot avel mellan hårlagen. Så jag mejlade och frågade ”VARFÖR?” och fick ett svar tillbaka.
Så här stod det i ungefärlig översättning:
I slutet av åttiotalet kom det upp en diskussion om de olika hårlagen hos schäfern. I början av nittiotalet ändrades standarden så att bara avel på korthårig schäfer fick ske. Det resulterade i att rasstandarden ändrades så att den beskrev det långa hårlaget som ett diskvalificerande fel.
Trots det har det fötts och föds fortfarande långhåriga valpar i kullarna – runt 16%. När klubbens ansvariga insåg - skriver man - att detta inte var "reversibelt inom rasen", behövde man tänka en gång till.
Som uppfödare och än mer som den klubb som har ansvaret för standarden måste man ta ansvar för vad som händer i rasen. Därför beslutades att förändra standarden och låta långhårsvalparna bli med ombord igen. Beslutet handlar om att ta ansvar. Dessutom väntar man sig information även från dessa hundar som kan bli till hjälp i arbetet mot HD och ED.
Och slutligen – ja, det är mycket vanligt att rasklubbar förbjuder avel mellan två hårlag.
Jag ramlade inte av stolen efter att ha läst det svaret, det var bara nära.
Anlaget för långhår är en recessiv gen. Det är den enda som skiljer de långhåriga och de korthåriga schäfrarna. I allt annat är de samma ras. Samma historia. Samma genpool. Så givetvis tillför långhårsvalparna lika mycket info om frekvensen av anlagen för HD resp ED (och allt annat) som korthåren. De föds ju i samma kullar! De har samma föräldrar! De är i jisse namn helsyskon!
Om hela 16% av schäfervalparna har den recessiva genen i dubbel uppsättning, så innebär det att den genen i enkel uppsättning är väldigt vanlig i rasen. Det kan rentav tänkas, att de som har korthårsgenen i dubbel uppsättning är i minoritet.
Så varför funderade man inte innan man bestämde att den där väldigt vanliga genen, helt oskadlig för hunden, plötsligt var ett diskvalificerande fel? Varför kunde man inte lika gärna ha skrivit in i standarden att schäfer förekommer i två hårlagsvarianter?
Då hade man sluppit generas av långhårsvalpar som envist fortsätter komma till världen trots beslut av rasklubbsfunktionärer.
Man hade aldrig behövt hamna i situationen där rasklubbsfunktionärerna säger en sak och biologin en annan och där rasklubbsfunktionärerna måste få rätt.
Om nödvändigt genom att genpoolen klyvs.
Alltså: varför kan man inte ändra skrivningen om diskvalificerande fel och acceptera all stamboksförd schäfer som schäfer???
Jag skrev och frågade om, men den här gången kom inget svar tillbaka. Tyska rasklubben för schäfer är kanske upptagen av ett långvarigt firande av Axel Oxenstiernas dag?
Bodil Carlsson
PS: Nej, fotot har ingenting med textens innehåll att göra. Fotot visar bara djur som finns på riktigt. De behöver till skillnad från säljsnackskampanjer inte implementeras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar