Humhum i hundvärlden

Få saker i vårt samhälle förblir ogranskade, allt brukar komma fram i ljuset förr eller senare. Toppolitiker ertappas allt som oftast med byxorna nere och med fel sällskap, företagsledare med verksamheter på randen till konkurs ser till att ge sig själva en rejäl bonus och den samhällsnyttiga socialtjänsten missbedömer totalt och katastrofalt en mängd ärenden. Det är bara några exempel. Allt kommer fram, oavsett yrke, status eller rykte, ingen slipper undan.



Men det finns ett undantag: Hunduppfödning.
Här har det smusslats glatt under många decennier. Pråliga rosetter har vittnat om fantastiska hundar och lika fantastiska uppfödare. Det finns förstås både fantastiska hundar och uppfödare, men hur ska valpköparna kunna urskilja dem från mängden?
Ofta har meriterna fungerat som ett försäljningsargument för oerfarna valpköpare, för det bästa med oerfarna valpköpare är att de inte ställer några jobbiga frågor. Inget tjafs om kontroller av höfter, ögon, mentalitet osv. De är bara så genuint glada över att få köpa en valp som de tror ska bli en frisk, snäll och härlig vän under kommande år. Och nu finns ju plötsligt den bästa av garantier för ett lyckat valpköp: Uppfödarna följer SKK:s rekommendationer. Hur seriöst som helst!

När nu SKK påbörjar sin valpförmedling sänker sig mörkret över valpköparna. SKK har ”glömt” allt arbete som rasklubbarna lagt ner på sina RAS. Det är nämligen inte så viktigt längre. Det viktiga är att få fler renrasiga hundar registrerade för det ger klirr i den sinande SKK-kassan, även om det officiellt nog heter att det viktiga är att föra fram renrasiga hundar som ett bättre alternativ än blandraser.
Någon gång, förhoppningsvis snart, kommer även kolossen SKK inse att den här idén med en valpförmedling utan rasklubbarnas krav, kanske inte var så smart ändå. Det kommer att bli en hel del besvikna valpköpare framöver och kanske kommer de att ifrågasätta både renrasaveln, dess uppfödare och, hemska tanke, självaste SKK! Några kanske tom bestämmer sig för att gräva lite djupare än så. Granskningen närmar sig alltså med stormsteg, av både uppfödare och SKK. Och det är väl på tiden!

Bodil listade i tidigare inlägg en rad saker valpköparna bör och vill få veta. Det är mycket märkligt att ingen på SKK tänkt på dessa faktorer innan de sjösatte sin valpförmedling som faktiskt kringgärdas av en massa humhum och icke uttalade sanningar.
SKK – hur tänkte ni då? Vi vill veta!

Johan Nilsson