ÖSREGN OCH NYHETER

Det händer vartenda år. Man är införstådd, man tror att man är förberedd, men man vänjer sig inte och när det händer känns det alltid lika snopet. Som det står ibland i en begravningsannons: en gång går man ut genom dörren och det är den sista gången.
Här inträffade det natten till igår. Sent i förrgår kväll klev jag ut på förstubron och det var ljust. Visst hade det kommit en skvätt välbehövlig väta, men Ispahans sista lyste blekrosa i dunklet och fårens äng ångade sommardimma. Katten var självklart osynlig, på språng ute i sitt sommarrike. Jag visste det inte, men det var sista gången.
Sent igår stack jag ut näsan igen. Drisslande kompakt mörker! Drypvåt slank katten in.Igår kväll gick sommaren sin väg för den här gången och drog igen porten om sig. Det som är kvar är den delen av tillvaron där man måste ta itu med vedkapningen och verandataket och där nyheterna utifrån börjar nå en.
Fyrtio millimeters ösregn idag gjorde valet lätt - det blev nyheterna.

Kommer ni ihåg inlägget Tuffing sökes från den 4 maj? Man sökte en första ordförande till den rådgivande kommitté, som ska försöka få rätsida på hunderiet och dess anseende i England. Ja, nu är tuffingen hittad! Sheila Crispin är veterinär, ögonspecialist närmare bestämt, med många års framstående yrkesverksamhet bakom sig och en professorstitel i bagaget. Hon är sedan tidigare livslång hedersmedlem i engelska kennelklubben och medlem på livstid i International Sheepdog Society. För en månad sedan, när hon fick jobbet som ordförande, var det en nyhet även för risktäckande, kända engelska tidningar som The Independent. Nu har Dog World en förstasidesintervju. Professor Crispin berättar att hon söker medlemmar till styrelsen. Personer lämpliga att jobba ihop med henne med de tre stora områden, som intresserar allmänheten: hoten mot hälsa och funktion hos renrasiga hundar till följd av utställningsavelns urval, de storskaliga valpfabrikerna och så de farliga hundarna i städerna. "Hundvärlden slits sönder av trätor, riktigt obehagliga trätor ibland - jag har läst en hel del hätsk kritik mot min egen utnämning och delar av det har inte bara varit felaktigt utan snudd på förtal - och det där är ju bara dumt. Skall vi komma någonvart, måste vi dra åt samma håll. Vi har mycket att ta itu med."

Crispin berättar i intervjun vilka hon söker till sin styrelse. Där ska finnas någon med lång erfarenhet av veterinärmedicin och någon eller några med kunskap om genetik, hundavel och ärftliga sjukdomars förekomst hos olika raser.Där ska finnas någon med juridisk kompetens, om tvingande lagstiftning skulle bli aktuell. Och så finns det utrymme för minst en person med "lekmannakompetetens" - en kunnig vanlig hundägare, eller någon som lever med arbetande hundar. Eller, möjligen, någon från utställningsvärlden. Men det är bra, säger Sheila Crispin, med folk utifrån, för de har lättare att se vad som behöver förändras.
Man önskar den här kvinnan all lycka till. Särskilt gör man det efter att ha sett fotot av henne i The Independent. Den bilden föreställer inte den merittyngda professorn och livstidshedersmedlemmen i KC. Kanske föreställer den medlemmen i International Sheepdog Society. Men mest visar den en kvinna som åtminstone jag gillar att se på en sådan post. Titta här!

Independent Sheila

Sheila Crispin på sin lilla gård i norra England, fårbetat gräs i bakgrunden, herdestaven inom räckhåll och så hennes två hundar. Svartvita fyraåringen Maisie, en bordercollie/beardedcollie-korsning, och så pensionerade sextionåriga Maddie, beskriven som "working collie"!
Man ska förstås passa sig för den sortens personinriktade omdömen som hundvärlden bara kryllar av redan. Men jag måste medge att det gjorde mig förvånad och glad att se första ordföranden i detta omtalade rådgivande organ så här. Hon har själv arbetande hundar - och båda är ur colliefamiljen!