Rosorna har aldrig blommat som de gör denna sommar. Kombinationen av tjockt skyddande snötäcke, ingen marktjäle, gott om vatten under våren och så kontinentalvärmen nu måste ha åstadkommit denna blomning - mina förströdda omsorger har ingen del i äran. Jag kliver bara ut genom min dörr om morronen och häpnar över att något kan vara så vackert. Ögonen blir liksom inte mätta.
Självklart är de gamla rosorna framtagna av människor. Självklart är de resultatet av mödosamma urval och korsningsförsök - ibland rena turupptäckter av varianter som korsade och urvalde sig helt på egen tagg. Rosor är lika mycket levande historia som hundraser och precis som med rosorna tror jag att hundrasernas historia, deras speciella egenskaper och ändamål, är deras framtid.
Emellertid - värmen som gläder rosor kopplar ur synapserna på mig. Gårdagens appellmästare på Collie-SM var Anita Wik med Fasching´s Black Pontiac. Bruksmästare blev Convoco´s Balalaika, men där försvann förarens namn ur den inre hårddisken. Med Bruksmästerskapet vart det tvärtom - Karin Carlsson heter matte, men hundens namn deletades.
Alla hade roligt, hälsades via den knastriga telefonen från en utschasad arrangör.
De här rosorna går till arrangörerna. Tack för alla obetalda arbetsinsatser! Tack för uthållighet! Tack för allt slit ni tar på er för att colliefolket ska kunna visa upp sina hundar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar