Om avsaknad av rosor och kravlös träning

Den Polarros som fanns i vår rabatt har gått hädan, troligen innan vi blev ägare till hus och tomt. Nu är det ett virrvarr av enstaka plantor av olika sorter som tittar upp där man minst anar det. Till exempel slog denna vackra daglilja ut häromdagen, i sällskap av en krollilja. Och i ett myller av ogräs.



Jag tog raskt fram trimmern och slog ner ogräset för att låta den gula liljan lysa upp i ensamt majestät. Nu vajar den stolt i vinden och är en ljuspunkt i tillvaron.
Tryckt mot den soliga stallväggen stod en ensam liten vallmo



och i en före detta skräphög fann vi ett löjtnantshjärta. Det blir ett tufft jobb att flytta alla dessa växter så att de får den plats i tillvaron som de förtjänar. Men när tiden för höstgrävningen infaller - då ska det flyttas växter! Och då ska även rosorna få komma till oss - en trädgård är inte komplett utan rosor.

Och hundarna då? Ja, de går lite på sparlåga i julivärmen (som lär tillta framöver).
Varje söndag åker vi till klubben och tränar lite mer aktivt med dem. Det är helt kravlöst i vår lilla träningsgrupp och vi tränar bara på sådant som hundarna verkligen tycker är roligt. Tiken tränar med matte och mest lydnad, för av någon anledning tycker hon det är roligt. Jag kan inte alls förstå att "rutan" är rolig, men det kanske är korvbelöningen som gör det kul? ;-)
Hanen tränar agility och lite olika trix med mig. Han verkar tycka att det är så himla kul att bara springa genom agilitybanan, korven kan han ta senare. Ofta tar han hindren en extra gång! Han visar att han har lusten, det är det som är roligt att se. Lusten att ta sig an utmaningarna och glädjen över att klara det.
Det är vackert så. Vi jobbar vidare med lusten nu, för den är viktig - både för hund och hundförare!

Johan Nilsson