Om noviser och prisjägare

I lite mer än ett år har jag nu försökt hänga med i svängarna inom collievärlden. På flera sätt ett ganska intressant år men också ett nedslående sådant. Det mest nedslående finns att läsa i den statistik som finns över vilka avelsdjur en del uppfödare väljer att använda.

I min värld, vi kan kalla den Novisens värld, är uppfödare djurälskare av stora mått. De har hundens bästa som mål - hela tiden. De hundar som uppvisar sämre fysiska och psykiska egenskaper väljs naturligtvis bort som avelsdjur.
Sedan har vi en annan värld, vi kan kalla den, Prisjägarnas värld, (inte för att de vill fånga brottslingar, priset har en annan betydelse här) där det händer de mest oförklarliga saker. Den där statistiken jag skrev om nyss, den visar att vissa av Prisjägarna inte är så nogräknade när det gäller att välja avelsdjur. De använder hundar med brutna MH:n och de använder hundar med stora kvarstående rädslor - i avel.

Så här står det i SCK:s Avelsstrategi, angivet under Rekommendationer:
"Det är viktigt att beakta hundens förmåga att lägga otäcka händelser bakom sig.
Förmågan att avreagera är väsentlig för hundens möjlighet att fungera bra i dagens samhälle."

Hundar med stora kvarstående rädslor saknar denna viktiga förmåga - att avreagera.
Konsekvenserna av detta tror jag att ni alla inser. Det är inga glada hundar vi pratar om här. Det är rädda och ångestfyllda hundar, hundar som mår väldigt dåligt för att de inte kan släppa obehagliga händelser. Rädda, ångestfyllda hundar kan knappast anses fungera bra i dagens samhälle. Och de är dessutom en stor sorg för sina ägare.
En hund med brutet MH kan vara lika med ett oskrivet blad i avelssammanhang. Ändå finns det uppfödare som använder dem. Som helt sonika sätter sig över rasklubbens rekommendationer. Ordet "småpåve" flyger genom mitt huvud just nu...

Denna oövertänkta, eller "jag-vet-bäst", typ av avel tjänar inte rasen - och rasen förtjänar den inte.
De uppfödare som verkligen för rasen framåt är de som målmedvetet kull efter kull arbetar enligt rasklubbens rekommendationer. De som vet och som bryr sig om hunden.
Prisjägarna kan ni glömma. De är inga djurälskare och deras handlingar bevisar det.

Johan Nilsson