Karln i huset står i hallen med bara, blåröda tåskruttar direkt på golvbrädorna och ler fånigt. Stallstövlarna är inte kalla längre, mina förvånade fossingar glider ner i ljummet fuskpälsfoder. Såpvattnet behöver inte timmar för att dunsta torrt från golvet. Man får impulser att vränga av sig yttersta extratröjan.
Hundarna tar det med fattning, även om jag skulle gissa att de tyckte det var bättre förr. Bara kattens förtroende återstår att vinna. Hopkrupen bakom sin lilla barrikad av fodermorot i säck avvaktar han, med omutligt vaksamma ögon fixerade på nykomlingen, som bara susar på, svagt och fridfullt. Katten låter sig inte luras. Förr eller senare händer det, och då är han beredd!
När fiende eller byte, lurad av hans stillhet, dyker upp ur den nyinstallerade luftvärmepumpen.
Vi måste ha arton grader inne – på hela bottenvåningen. Så nu vet jag hur dom gör det, norrlänningarna – står ut med vintern!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar