DAGS IGEN: HÖGMAN PÅ SLUTET

Suck! Ber om ursäkt, men tyvärr – det är dags igen. Fru Högman, återanvändningens mästare, kör en av sina gamla bloggdrapor, uppfräschad med aktuell dramatisk knorr.
Dagens rätt är ett gammalt utlägg om en bottenlös ångestfylld avgrund som väntar oss – efter 2008.
Vaddå 2008? tänker den skärrade läsarinnan. Finanskraschen kanske? Bilindustrins begynnande sammanbrott?
Nej, nej. Vi snackar tunga grejer. Världen efter World Dog Show, förstås!

Det måste vara trygghetsskapande att höra till hunderiets inre kretsar. Referensramarna och perspektiven blir hanterliga. Vad har nu hänt? Jo, det gamla vanliga!
Gamla metoder värderas inte. Det pågår ett fullskaligt experiment av gigantiska proportioner.
Jisses! tänker man. Har Högman upptäckt GMO-grödorna och monopolföretagen bakom dem? Koldioxidstegringen? Den växande segregationen och fattigdomen i svenska storstäder ? – för där är verkligen ett experiment, som vi inte har sett på bra länge i det här landet, men som börjar ta fart framför ögonen på oss nu, när bilarna – gott folk – brinner i våra förstäder precis som i utkanterna av Paris...
Nej, nej. Ingen fara! Detta är hundvärlden. Svaret kommer till sist. Man får leta sig fram genom skapligt med text och passera de obligatoriska anhalterna – som att ta sig runt en monopolspelplan och passera Ruta 1, Skäll på hälsoprogrammen,
Ruta 2, Skäll på provinsiella dumma svenskar, Ruta 3, Skäll på hunderiets inträde i nutid. Den här gången bjuds vi på en uppdaterad Ruta 4, Jämför med vargslakten!
Sedan är vi äntligen i Mål. Vi är framme vid vargjakten. Dödade och skadskjutna djur ur en ömkligt liten stam utrensade av ett uppbåd välbeväpnade hjältar, som icke kan ha haft en susning om huruvida den just nedmejade vargen var frisk eller sjuk och troligen gav blanka fan i den saken också, bara de fick knalla ner lite varg och ha kul. Arga reaktioner utomlands. Vad påminner det om, frågar bloggaren?
Jo, avelsspärrar inom hunduppfödningen, förstås!
”Jo, det är samma synsätt” - säger Högman på slutet.
Visst. Tjena!

Det finns en förbryllande detalj.
Avelsspärrar för extremt inavlade eller sjukdomsbärande hundar är SKK:s projekt.
RAS är SKK:s projekt.
Satsningen på utökat MH är SKK:s projekt.
SKK har fått respekt både på hemmaplan och internationellt för dem.
OCH DET VAR UPPFÖDARNAS ”FRIHET UNDER ANSVAR” HÄR OCH I ANDRA LÄNDER SOM GJORDE PROJEKTEN NÖDVÄNDIGA.

Så Lisbeth Högman verkar inte vara riktigt överens med SKK:s projekt. Det är förstås hennes rättighet. Man får tycka vad man vill. Man har all rätt att låta sin privata blogg vara reklampelare för namngivna kennlar, vars framgångar presenteras i ord och bild. Man har all rätt att säga att våra veterinärer ägnar sig åt ett dyrt och poänglöst geschäft, när de höftledsröntgar. Man har rätt att förtala SBK, enskilda rasklubbar och deras styrelser, särskilt om man ser till att det inte sägs hundraprocentigt rent ut vilka enskilda som avses med skällsorden. Man har rätt att göra återkommande kopplingar mellan hälsoprogram för hundar och en särskild sorts TYSK mentalitet och folk som sjunger högerextrema kampsånger framför majeldarna. Det har man faktiskt rätt till. (Så länge man ser till att hålla sig på millimetern rätt sida om namngivningsgränsen, så att man slipper bli stämd.)
Vi har kort sagt alla rätt att skriva omdömeslösa dumheter rakt ut i luften och det finns alltid de som gör flitigt bruk av den rätten. Men det är ju som det brukar vara, och det är inte det som är den förbryllande detaljen.
Den förbryllande detaljen är att bloggen där allt detta står att läsa hittas via en direktlänk från webbversionen av SKK:s officiella tidning.
Gissningsvis är de välomnämnda kennlarna nöjda med upplägget. Är SKK:s ledning också nöjd?

Bodil Carlsson