Collievänner har tydligen en del oväntade läsare. Uppretade är de också, över saker som inte är så lätta att få kläm på.
På den återuppståndna Andra Bloggen trängs kommentatorerna igen. Intet är nytt under den solen, för ord som ”MH-terrorister” och klyschor om hur lovande valpar får mentala problem beroende på ”valpköparnas dåliga mentalitet” växlar med varandra.
Kort sagt, den gamla vanliga bibeltexten i de troendes skara.
Lite ovanligt finns dock att glädjas åt. Ett par personer har tagit illa vid sig av Collievänner. Dels brukar vi på den här bloggen ”vurma för blandraser då alla rashundar är så otroligt defekta och sjuka” – jag lovar! Det står så! Sign ”T” 23 september kl 09:02!
Då svarar den lika välunderrättade sign ”B” den 23 september kl 20:47 att Collievänner ”även menar att alla rashundar, speciellt colllies, naturligtvis också är usla mentalt.” Ja, inte våra alldeles egna privata blogghundar, förstås, våra är ju himla bra, men alla andras!
Stackars ”B” mår inte riktigt bra vid åsynen av fotona på mina tre collies från den 20 september. Dessa hundar ”ser mest ut som en röra” och undertecknad kan inte hantera dem ens i koppel, varför man får ”vara tacksam att hon inte släppte dem”.
”B”, det är lugnt! Det var förstås inga mc-åkare. Alla människor i Hjo går numera i heltäckande tjocka läderoveraller för den händelse mina hundar skulle komma lösa på stan. Ett vanligt knep är också att slänga sig raklång ner, precis som du ser på fotot från piren, i hopp om att colliesarna ska tro att man redan är ihjälbiten. Så ligger det till, nu har jag lättat mitt hjärta och bekänt!
Däremot kan jag inte hitta ett ord på Collievänner som kan tolkas som att vi vurmar för blandrasavel.
Jag har bjudit in sign ”B” att förklara vad hon menar i ett gästinlägg här på bloggen, men hon verkar inte riktigt vilja nappa. Kanske blogginnehavaren själv, då?
För det finns en viktig sak gömd i botten på struntpratet.
Collievänner vurmar långt ifrån för blandrasaveln. Vi tror inte att det är bästa vägen att gå för att lösa de alltmer välkända problem med hälsa och mentalitet som faktiskt existerar inom många renavlade hundraser. Tvärtom.
Det sorgliga är att allt större del av allmänheten tror på blandrasavel. I storstadsregionerna närmar sig andelen blandraser 50%. Funderat på varför, någon i återuppståndna gänget?
Fotona på det här inlägget visar collies på promenad på landet. Här händer som sagt inte så mycket, så man får ta det som finns till hands, men det är ju liksom rätt odramatiskt ändå.
Collies som springer över hjulkedjor.
Collies som kliver på lösa skramlande byggplåtar.
En collie som balanserar iväg över en provisorisk spång av hopfästade unggranar.
(Det som inte syns är grävskopan som vräker ner jord och sten alldeles bakom honom.)
Konstigt? Hjältemodigt? Märkvärdigt? Nä! Bara vanliga normala hundar!
Men en hel drös av allmänheten tror att det som är vardagsmat för vanliga hundar är OVANLIGT BRA GJORT AV EN COLLIE!!
Och så gnäller man över att registreringssiffrorna faller! Och att folk köper blandras!
Bodil Carlsson
Ja jösses!
SvaraRaderaBodil!
Snacka om att läsa Collievänner "som fan läser Bibeln" :)
Men det är nog så att skygglapparna är större än huvudet på många.....
Och skygglappar har man ju för att slippa bli skrämd av eller ens behöva se vad som finns utanför, d v s verkligheten - eller hur ;)
Jag säger det igen - det är så befriande att välja att bara läsa de bloggar och hemsidor som man gillar ! Man slipper så mycket!
Du får sätta upp ett anslag på din grind, alternativt nåla det på jackan vid promenad - med det råd som ges i Alaska om man händelsevis skulle bli attackerad av en grizzly:
Lie down, play dead - and ignore the pain :0)
Hå hå, jaja! :D Jesus titty fucking Christ vad man skrockade rått åt de rent efterblivna kommentarerna Du fått i "den andra" bloggen, Bodil. Att en en och en halv meter lång käring med tre collies på något endaste sätt skulle vara att bedarras över, skulle nog bemötas av rungande skrattsalvor i kaffekön på de flesta brukshundklubbar runt om i landet. :) Herreugd, om det när något som kommer att rädda världen från undergång och vår älskade ras ifrån fortsatt totalt förödelse, så inte fan är det då tibbeklappande, omogna gnällkärringar med föråldrade åsikter!
SvaraRaderaTackar för tipset, Britta! Har börjat brodera en varning att sätta på jackan. "Collies approaching - Lie down - Play dead - Ignore the pain -& YOU MAY JUST LIVE!"
SvaraRaderaEn sak slog mig, när jag såg fotona som väckte sådan anstöt. På två av dem gör en collie just något riktigt fint och "rastypiskt"! Jag hade ryggen vänd till resp hund, såg inget förrän jag tittade på bilderna.
Men tiken på piren närmar sig de liggande läderklädda mc-åkarna just för att ta reda på om de är OK. Och på "myllerbilden" ser man den andra tiken släpa efter, krumbukta och svansvifta med ett särskilt smil och lite halvslutna ögon. Hon ser ut precis så när hon har fått syn på ett riktigt litet barn - bara då.
Medges att den saken kan man inte veta om man inte känner henne och den andra tikens försynta kontakt med lädergänget kanske inte syntes 100% bra....
...och jag hade ingen kamera för tre år sen, när lilltjejen på promenad i grannskapet tvärnitade med alla 4 tassarna i backen och vägrade fortsätta om hon inte fick gå fram och kolla av människor på en åker, omvärvda av eld och rök och säkert i stor fara (de brände dålig halm, men det visste inte hon).Jo, hon hälsade.Dom var okej. Sen kunde vi gå hem!
Detta är ju äkta gamla colliegenskaper.
Hur har en sådan ras hamnat i händerna på folk som tror att om collies är rörliga i kropp och själ och reagerar på sin omgivning, så är det ett handhavarfel hos ägaren???
Eller fel i skallen på hunden???