Daska hunden i ändan med plånboken!
Ställ den på trimbordet en timme!
Smörj ändtarmsöppningen med stark senap!
Tipsen är många när det gäller att få hunden att hålla ner svansen. Själv blir jag blir jag lätt kräksjuk av att läsa det. Vad är det frågan om?
Ska man smörja hundens bak med senap för att den ska ha en "korrekt" svansföring på utställning? Nej, då har gått för långt, alldeles för långt. Då handlar det inte längre om hundens välmående (om det någonsin har gjort det), det handlar bara om ägarens/uppfödarens prisjakt.
Vad går denna utställningsbusiness ut på egentligen? Om det gäller att ha avelsdjur godkända borde det räcka med en vanlig exteriörbeskrivning.
Kan det verkligen vara så att alla hundar bara älskar att springa runt i utställningsringen? Jag tvivlar. Tyvärr har jag sett alltför många hundar som måste triggas på alla sätt för att kunna springa sitt lilla varv i ringen. Det är nog inte alltid hundens största nöje att vara på utställning.
Utställningar är ett påfund av människor för att dessa ska vinna priser. Hunden vinner inga priser mer än en ful rosett eller kanske två. Hunden skulle säkert njuta mer av att springa runt i skogen och leta grejor. Eller att bara vara hund och göra sådant som hundar tycker om. Dit kan man knappast räkna den där senapssmörjningen...
Så länge utställningen är ett nöje för hunden har jag inga invändningar, de dyker upp i samband med tips liknande de ovan nämnda. Då är det något ruttet som letat sig in i utställningsbranschen - därav mitt illamående.
Tippöron eller ej är totalt ointressant. Vi vill ha en harmonisk colliesjäl i en sund colliekropp!
Johan Nilsson
Tvi och tvi!!!
SvaraRaderaJag tror dig Johan - tyvärr tror jag dig.....
När du berättar om dask med plånbok, stå på trimbord och - senap... nej det vill jag inte ens tänka på....
Att dessa "små tricks" förekommer är jag helt övertygad om - men hur har spärren för anständig hundhållning kunnat försvinna så totalt???
Detta är lika vidrigt som att "rycka upp " hunden inför tävling, eller försvinna i skogen med hunden efter misslyckad tävling - något som förekom frekvent "förr" men som förhoppningsvis är så gott som helt borta i dag.
Inte helt sällan ser jag hundar som i princip släpats in i ringen, har t o m sett collie som måst bäras fram till matta i ringen (och ändå blivit bedömda), hundar som INTE VILL, men tvingas att delta p g a ägarens allt överskuggande lust att ta en lite egotripp.
Tvi och tvi!!!
Så har vi ekipage som bara flyter runt i ringen i total harmoni, hundar med avslappnat frimodigt kroppsspråk, ägare (eller handlers gubevars)som kan peppa hunden och bara öka på deras redan tidigare grundlagda självförtroende -
likaväl som man ser lydnads- eller bruksekipage med precis samma "flyt" och harmoni...
Här talar vi om ägare som visar sina djur respekt, tillit och en allt omfattande kärlek - inte ägare som styrs av högmod,total brist på respekt och empati för sina djur och bara styrs av en futtig snikenhet efter "fula rosetter"...