Slutskämtat

Del ett

Vilken journalist som helst får räkna med att läsarna hör av sig med synpunkter på det som skrivs. Direkt till journalisten eller chefredaktören eller den ansvarige utgivaren. Skriver man någonting utöver de torraste nyhetsnotiser, kommer det att rinna in läsarkommentarer. Det hör till. Det kommer in arga synpunkter på kakrecept.
Skriver man krönikor fulla av våldsamt färgstarka lösa omdömen om folk till höger och vänster får man räkna med att det blir reaktioner.

Vilken journalist som helst, som på sin privata blogg väljer att publicera skadeglada påståenden om sin arbetsgivares verksamhet...
... har full rätt att göra det! I Sverige råder åsikts- och yttrandefrihet. Men man kan kanske inte räkna med att arbetsgivaren i all evighet ska välja att fortsätta betala ens avlöning.

Vilken journalist som helst, som i sin avlönade eller privata skrivarverksamhet återkommande ägnar sig åt att offentligt utmåla personer med annan åsikt om hundavel -

HUNDAVEL, FÖR GUDS SKULL! INTE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA ! INTE FN-KONVENTIONEN MOT TORTYR! -

-utan personer med annan åsikt OM HUNDAVEL som fanatiker, aktivister, hatiska, odemokrater, personer som inte har ett liv, sektmedlemmar, folk som sjunger kampsånger framför majelden...etc etc etc...i repris... gång efter annan... om och om igen...

... den journalisten får nog vara beredd på reaktioner. Yttrandefriheten gäller ju även för läsarna. Här har ni en reaktion.

När journalisten H firade valborg på sin blogg genom att berätta hur personer med annan åsikt OM HUNDAVEL satt och sjöng på tyska framför eldarna och jag tyckte att jag vagt kände igen versraderna - då letade jag fram texten.
Jodå! Ursprungligen var detta en kampvisa för högerextrem milis, som under tiden efter första världskriget roade sig med att terrorisera civilbefolkning och skjuta arbetare. Senare moderniserades visan med lite nytt pynt i texten, fraser som ”Hakenkreuz am Stahlhelm” och ”Hitlergeist im Herzen”, och sjöngs av SA.
Det visste naturligtvis journalisten H. Det var därför hon valde just den texten, kan man tro. Okunnig är hon inte. Hon följer bara en speciell tradition när det gäller vad man kan hitta på om folk med annan åsikt.

Journalistförbundets talesman i pressetiska ärenden var inte alldeles förvånad, när jag ringde honom i början av maj med ett par citat och frågan om vad som lagligt kan sägas på en blogg.
Det var inte första gången han hade fått sådana frågor. ”Bloggandet är ju laglöst land i väntan på lagstiftning och de här människorna gömmer sig ofta bakom det. Vi hade t ex ett annat ärende med en journalist som...” .
..och så kom en historia mycket lik den om H. Utom på så vis, att den arbetsgivaren var försedd med mera tyngd och mindre tålamod och att journalisten därför ganska snart fick göra valet mellan fortsatt anställning och rätten att offentligt förtala arbetsgivaren på privat bloggtid. Ett annat ärende gällde en journalist, som hade gjort en intervju i lokaltidningen med en person från orten... och som gick hem och ägnade kvällen åt att offentligt förtala samma person på nätet. Det fria ordet, ni vet. Journalistens rätt att skriva utan munkavle. Gräva fram sanningen.
Låter bekant? Hört det nyligen? Ja...det är nu så, att det finns journalister, som gör just det – skriver fritt och skrapar fram sanningar. Och så finns det journalister, som gör något helt annat.


I frågan om rätten att likna personer med andra åsikter OM HUNDAVEL vid nazister, frikårsmedlemmar, sympatisörer till sadisten Josef Mengele och annat rart,
hade Journalistförbundets talesman i pressetiska frågor bara ett råd att ge. Han tyckte att jag skulle vända mig direkt till polisen för att få reda på var gränsen går. Det gjorde jag aldrig. Någon måtta får det vara på vad man kan belasta polisen med.
Inte heller ringde jag mitt samtal till Journalistförbundet anonymt. Jag har inte ringt ett anonymt samtal eller skickat ett anonymt mejl i mitt liv. Om det någon gång skulle bli aktuellt, så vill det till en bättre anledning än att någon tror att det är fyndigt att jämföra folk med annan åsikt OM HUNDAVEL med extremister och mördare.

Bodil Carlsson