Att så ett frö

Imorgon ska matte vara borta hela dagen på MH-arrangemang. Då har jag och tonåringen som uppgift att roa jyckarna. Så jag sådde ett frö idag. Jag framställde spårläggande som både spännande och roligt, för en fjortonårig kille - och han köpte det! Jajamen, han ska minsann lägga det trixigaste spår som uppfunnits!
Det känns bra. Han har fått växa upp med en krävande collie, en dam som vill jobba mycket och han förstår det. Han vet hur hon fungerar och vad hon vill göra. Han antar utmaningen utan att säga: "Orka"... Det är glädjande.
Så imorgon gör vi det. Lägger de trixiga spåren. Ett till tanten och ett till den yngre hanen.

Igår var vi vid gamla torpet, utskiftet där mattes anfäder vistades under sommaren, och bara njöt av höstsolen. Åkrarna har förvandlats till "tuvmattor" och de små björkarna breder ut sig utan att skämmas. Tonåringen tog på sig ansvaret för tiken, hon som oftast drar iväg på egna äventyr och dyker upp när hon finner det lämpligt. Under hans allseende öga försvann hon inte alls! Alla försök till att utforska längre bort än tillåtet resulterade i ett inkallande som hon åtlydde direkt. Jag anar en duktig hundförare här! Kanske fler frön än ett har såtts medan han vuxit upp från sju till fjorton år. Lika länge som damen funnits i hans liv.
Bilden nedan är från igår. I det något bleka men fortfarande varma ljus som bara syns på eftermiddagen och bara en dag i slutet av oktober. Och kanske bara i Norrland...

Johan Nilsson