Det blåser rejält i hundvärlden nu! Sakta men säkert börjar "vanliga hundägare" reagera på hur renrasavel bedrivs och kanske också i vilket syfte. Höjda ögonbryn märks på olika internetforum och folk börjar fråga sig vad det hela handlar om. Kärlek till hunden eller kärlek till berömmelse och rikedom?
Det är med stor förtjusning jag läser om upprörda hundägare som ifrågasätter renrasaveln. Självklart måste den ifrågasättas med tanke på alla defekter som finns inom denna avel idag.
På tapeten för collien är bland annat frågan om avel på rädda hundar. Ny statistik visar att det fortfarande i alldeles för hög utsträckning avlas på dokumenterat rädda collies i Sverige, troligen i andra länder också.
Det finns säkert raser som klarat sig undan både deformeringar och mentala problem och från uppfödare av dessa finns mycket att lära. Inom collievärlden verkar det dock inte finnas utrymme för vare sig samarbete eller förståelse. Två ord som beskriver den breda väg som finns att gå - för rasens skull. Jag tvivlar inte på att de finns de som försökt, och fortfarande försöker, jag tvivlar inte heller på att prestige är en av anledningarna till varför det verkar så omöjligt.
Vi människor är som vi är. Vi tycker inte om pekpinnar eller att någon ska säga hur vi ska göra. Det är säkert ett fullt normalt förhållningssätt. Men om det innebär att en tredje part, dvs hunden, blir lidande är det dags att svälja stoltheten.
Det är inte försvarbart att använda dokumenterat rädda hundar i avel. Det är inte heller försvarbart att bortförklara de resultat som redovisas i en Mentalbeskrivning. Den som har en rädd hund behöver inte gå ett MH för att veta det. Det har visat sig långt innan man klev in på MH-banan.
Vad krävs då för att stoppa avel på rädda hundar?
Är det regler förordningar, bestämmelser - allt det som vi människor skyr som pesten?
Om inte sunt förnuft råder kanske regler och förordningar är den enda framkomliga vägen. Den är inte bred men den leder till att hundar inte behöver lida på grund av mänsklig fåfänga och okunnighet.
Johan N.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar