Dagens höjdpunkt

Det är så lugnt här där vi bor – åtminstone före och efter jakten, men den kan å andra sidan hålla på i månader från mitten av augusti och framåt, för först får råbocken sätta livet till, sedan getter och kiddar. Och så ska storbössan skjutas in, för sen i oktober brakar det loss!
Hursomhelst, annars är det lugnt här ute på landet. Det mesta man springer på är den enstaka joggaren eller svampälskaren. Ibland möter vi en timmerskördare på lilla smala vägen, med hjulkedjorna klingande och rasslande. Låter och ser ut som anfallande enheter ur Imperiets megadonter, om ni minns Star Wars. Och så länge grisfarmen byggdes, kunde vi gå dit och låta hundarna spatsera igenom en byggarbetsplats.
Annars är det lugnt. Man får passa på chanserna att låta hundarna se ovant folk.

Igår var det landsbygdsdag inne i Hjo – landsbygd i superkoncentrerad form på en plätt i hamnen – med rätt mycket folk ute för att titta i kanonvädret. Grönsaker, hemmagjord honung, hemmavärpta ägg, hemkokt godis. Förutom bröd bjöds det skådespel – fårklippning, ridning på stor häst, åk efter liten resignerad häst, kobeskådning och ankvallning!
Självklart måste man ta sig dit.

Här på piren hälsade Colliebusen stilfullt på läcker men blyg vit pudeltik, medan Eviga Mamman bekymrat undersökte läderklädda mänskobylten som låg raklånga på marken.
Nä, det var inte aspackade MC-killar! Bara en vanlig svensk bikeåkarfamilj, som vilade ut i gräset och solljuset, och som artigt bjöd Eviga Mamman att ta plats bland dem. Medan pudeltiken gjorde lekinvitationer på andra sidan.



Colliebusen fick köra sitt standardnummer: Språng Uppför Trappan till Hjo Seglarsällskaps lilla lokal.



Sedan vandrade vi iväg i hjoversionen av lördagsmyller.



Kollade två jättestora, idisslande varelser, som förskräckte Lilltiken till att börja med. Tittade på de travande hästarna. Såg de ömkligt nyklippta fåren, som drog sig tillbaka till sin trailer när tre collies klev fram och bligade. Lite besviken blev matte – inte större intresse än så?

Men så hände det!
Fyra ankor släpptes ur sin bur. En kvinna med käpp och bordercollie intog scenen ihop med ankorna.
Bordercollien var fantastisk. Samarbetet mellan hunden och föraren också. Till och med husse var imponerad!



Husse var inte den enda. Colliebusen stod stel som en pinne i kroppen och fixerade ankorna och bordercollien med blicken.
För honom var det dagens höjdpunkt.



Bodil Carlsson