Gamla tiders hundar...eller?

På nätet kan man hitta det mesta. Boken Svenskt Rashundsgalleri från 1940, t ex. Den kan man läsa länge och begrunda gamla tiders hundar och gamla tiders Sverige.
Huvudredaktör är greve Mårten Kalling, inledningen skrivs av prins Carl Bernadotte, och övriga författares titlar anges noggrant – professor, fil dr., friherre, vet.-med. dr och major.
Det är ingen slump. De rasrena hundarna fanns inte under var mans tak den gången. De var bättre folks nöje. En enda kvinna finns med. Hon svarar mycket riktigt för avsnittet om pälsvård och bär den stolta titeln Fru!
Somt ger en svindel. ”Blandraser inom människosläktet ha dålig renommé. De äro opålitliga, degenererade varelser i många fall, och samma är förhållandet inom hundsläktet.” Så kunde man alltså skriva för sjuttio år sedan, när personer med sådana uppfattningar hade total makt att praktisera sina idéer i Tyskland - med känt resultat. Fläktar av den stormen fyllde ett och annat segel här också, som vi vet.
Men tiden och människorna går inte att dra över en kam. I kapitlet Arméhunden talar en yrkesmilitär, majoren och chefen för arméhundsväsendet Einar Edström – som visar sig älska och ha respekt för hundar, och som uppenbart hatar krig. Kanske att att förvänta hos en som har lärt känna båda, men rösten som talar till en över alla dessa år väcker stor sympati. En del känns välbekant, t ex korta reflexioner kring en ras, som hålls av personer ”vilka anse sig hava rättighet att gå omkring med mer eller mindre farliga djur” och som ”med förtjusning lärt sina hundar anfallsteknikens alla finesser men underlåtit att lära dem den ännu viktigare appellen” - alltså grundlydnaden. Gissa vilken ras som var den tidens beryktade kamphund?
Jo, schäfern!

En del är förvånansvärt rakt på sak. Detta är presentationen av airedale terrier: ”Den överdrivna förädling som rasen i England varit utsatt för till utställningsobjekt, har icke inverkat gott på dess förstånd och fattningsförmåga.” Så kunde man tycka då – utan att få fyra sidors utspel i Hundsport över sig!
Och vad sägs om detta?
”En del personer, som ägnat sig åt avel av brukshundar, hava icke tillräckligt beaktat, att djurens skönhetsvärde, som för övrigt snabbt växlat, icke får vara det huvudsakliga.” På hundfronten intet nytt! Samma batalj mellan förpackningens vänner och innehållets...

Och nu! Hur såg de gamla godingarna ut? Vissa av de (tänker man sig) med kärlek och stolthet insända fotografierna är inga höjdare – men här kommer det första.




Gamle Muck, född 1936, blir första collieporträttet. Varför? Jag blinkade till, när jag såg den bilden. Ett litet ögonblick trodde jag att jag såg Colliebusen, född 2005!
Om ni som ser kommande foton tycker att de påminner om collies som ni har haft – tala om det!

Bodil Carlsson