måndag 14 september 2009

Och jag ska aldrig mer tänka...

...att det inte är någon glädje med hösten! Ensilagemaskinerna dundrar fram igen, nu när spannmålsskörden är avklarad, och i spåren efter dem virrar möss och groddjur fram över den stubbade marken. Ormvråksfamiljen hänger i skyn och ropar till varandra med sina ljusa, sträva läten, glidflyger, sträcker ut en vinge för att fånga en uppvind och vänder bara genom att följa med vinddraget. Nånstans i skogsbrynet skriker korpfamiljen missunnsamt och otåligt i väntan på att ormvråkarna ska ge sig av.
Humlestören bär upp rankor med kottar.


Tidlösan lyser i morronsolen.


Promenaderna genom skogen förbi de försvunna torpen och deras betesmarker




tar oss ut på tomma ängar och åkrar




Och i mörkningen står collien och tittar ut mot det sista solblänket.


Bodil Carlsson

3 kommentarer:

  1. Hösten kan vara underbar! Man slipper de heta dagarna, klar luft och vackra färger. Mycket skönare att gå ut med hundarna, Även de tycks uppskatta det fina höstvädret Tycker om dina vackra bilder!

    SvaraRadera
  2. Visst är hösten fin!
    Vilka vackra bilder Bodil!
    I morse kände jag den första "lukten av höst" - omöjlig att beskriva men distinkt och omisskänlig.
    Dessa "årstidslukter"!
    Snart kommer en morgon den första lukten av vinter - så lukten av vår och så - den första ljuvliga doften av sommar!

    Så trist det vore utan dessa växlingar - även om man kan hata november ibland :(
    Åter till i morse - solen lyste,luften var lite kall och krispig, löven börjar ändra färg, färgerna är starka, mättade - i motljus ser man hundratals spindelvävar glittra...
    Och mitt i allt detta bedövande vackra skuttar mina tre fyrfota vänner glatt - de som bara lever i nuet och inte bekymrar sig om kommande vinter - bekymrar sig inte om något annat än hur härligt det är att leva just NU!
    Mina kloka älsklingar :0)

    SvaraRadera
  3. Har funderat över detta med spindelvävarnas synlighet... Har du också känslan att det plötsligt finns många FLER av dem? Såhär på hösten, menar jag?

    Igår såg jag en lysmask! När man var barn hade man vett att förundras, bara därför att allt var nytt. Sen kommer de där åren då man är upptagen av förbaskade trivialiteter, som man har fått för sig är dödsviktigt...sen blir man äntligen gammal nog att bli häpen igen. Jag menar, alternativet till lysmaskar och ormvråkar och träd är...Jupiters livlöshet. Ingenting av allt det här hade behövt finnas. Men det gör det! I morse nästan kolliderade hundarna o jag med en älgkalv!
    Sen är det en annan sak att november är en månad som med fördel kunde strykas ur alamanckan. Idevistelse med full lön är mitt förslag där. :-)
    Bodil

    SvaraRadera