Det är en sån dag igen...

Regnet häller ner över de nysnaggade åkrarna. Smattrar mot tak och fönster, studsar med pling upp ur den överfulla regntunnan, sorlar i dikena, gör geggljud under däcken på de enstaka bilar som irrat sig ut... Så många ljud vatten åstadkommer!
Vägrargrymtet från en collietik, till exempel.
När man hör det ljudet är det bara att vända om och klafsa hem igen. Okissat eller inte.
Det finns gränser för starkt ledarskap kan förmå henne till. Särskilt när ledarskapet är vattenskadat.


Och eftersom det är en SÅN dag, då pajkastarargumenten på Collieforum står som spön i backen igen och vi klafsar fram i samma gamla gegga av gräl som vi har gjort de senaste tio åren – i stället för att börja prata om hur vi vill att collies ska vara, vilket är vad vi borde diskutera, om vi vill vända rasens rykte och regsiffror -
-alltså: eftersom det är en SÅN dag, då ännu en diskussionstråd blir låst, denna gång efter 18 sidor, när det hela ohjälpligt spårar ur och man inser att det absolut enda tänkvärda skälet för att byta ras är rasens ägare...

....well, let me tell you a story. Jag har inte hittat på den sjäv – det gjorde Ursula le Guin. Men i trettio år har jag tänkt, att den borde vara obligatorisk läsning för varenda läkarstuderande och varenda hunduppfödare.
(Fortsättning följer...)

Bodil Carlsson