THE CATTANACH STORY 5): Den verkliga valutan

Årtionden före upptäckten av JKD råkade några engelska boxervalpar ut för en otäck neurologisk sjukdom. Progressiv axonopati – tänk er något i stil med medfödd och snabbt förlöpande ALS - dödade dem. Sjukdomen fick förkortningen PA och väckte berättigad skrämsel bland uppfödare. Det hölls stormiga möten – vad skulle man göra? Ignorera sjukdomen? Utkorsa? Cattanach nämner historien i förbigående, men säger en intressant sak. Hela diskussionen den gången pågick inom rasklubbens väggar. Vanliga boxervalpköpare fick aldrig höra talas om den, så ” fast de inte visste om det, låg deras öde i utställningsuppfödarnas händer”, säger Cattanach, och den gången gjorde utställningsuppfödarna* lyckligtvis rätt val. Sjukdomen var uppenbar och lätt att känna igen, ärftligheten var enkel och lätt att förstå, och de drabbade valparna var inte så många. Rasklubben klippte till. Alla föräldrar till drabbade valpar spärrades. Sjukdomen försvann. 2006 skriver Cattanach, att det inte längre finns någon PA kvar att forska på.

Nu hade man en besvärligare sits. JKD är inte alls lika enkel att spåra, den har ingen solklar arvsgång, den dyker upp i ett antal länder och blir då mycket svårare för uppfödarna att samla sig mot. Men den håller på att bli känd utanför klubben och tack vare nätet har vanliga hundägare fått en röst att tala med. De hör varandras berättelser och de förväntar sig att bli hörda av uppfödarna. Bottnade de hätska angreppen mot Cattanach i att han bidrog till att kunskap och inflytande nådde utanför de stängda dörrarna ?

Kanske. Men inte alla klockor kan vridas tillbaka. Tiderna förändras, även om man kämpar emot. Nästan tio år efter att Cattanach fick höra talas om Sharon McCurdys hundar och började ana ugglor i mossen, vågar sig brittiska boxerklubben slutligen på att publicera stamtavlorna för drabbade hundar. Formuleringarna är fortfarande försiktiga. Rasklubben närmast vädjar till sina uppfödare att inte ta illa vid sig av fakta:

10th March 2021

The Health Committee now feel in a position to publish these pedigrees, as approved by the Breed Council, as they meet the criteria agreed and supported by all the boxer breed clubs in UK.
The publishing of these pedigrees is to help the breed, not to apportion blame, but to help us all see the broad impact of the dogs involved. We must also appreciate that those stud dogs used the most will produce more cases and that it is a combination of both parents’s genes that produce the disease.If we do not discuss and use the information in a positive way we will never move forward.

(Från engelska boxerklubbens hemsida)

Då hade Bruce Cattanach varit död i ett år.

Där har ni den korta versionen av en genetikers upptäckt av hur inavelsnivåer påverkar en sjukdom. Jag vet inte hur det har gått med försöken att klarlägga den genetiska bakgrunden till JKD eller ens om Cattanach hade rätt i sin oro för att den är ett hot mot rasens överlevnad på sikt. Han kan ha haft rätt av den enkla anledningen att om vanligheten av genen (eller generna) ökar med inavel och genen (eller generna) förekommer i en sluten population med stängd stambok, så måste generna sammanträffa oftare och sjukdomen bli vanligare, om man inte aktivt sorterar ut bärarna. Det är följden av en sluten stambok: inavelsnivån ökar över tid. Bärarna blir flera. Och då uppkommer förstås frågan: har man råd att sortera ut bärarna? Vad har man sedan kvar att välja på om stamboken fortfarande hålls sluten?

Ni läsare som har orkat hit – tack! Jag har släpat er igenom den här rätt sorgliga  historien om en hundsjukdom därför att den egentligen inte handlar om en enda ras eller ens mest om hundar. Den handlar om hur människor grupperar sig för att vända bort blicken från en situation som de själva har skapat. Men vem ska ändra den situationen, om inte vi gör det?

Vilken hjälp för våra hundraser finns i en tradition som fungerar så att man blir accepterad om man utkorsar för att kringgå ett kuperingsförbud, men hängd offentligt om man visar stamtavlor för att förstå en dödlig sjukdom?

Ingen – utom lärdomen att exteriör snabbt kan återskapas efter en utkorsning, om det är exteriör man är ute efter. Varför är det så här? Folk svarar att det hänger ihop med pengar, men pengarna är nog inte det viktigaste i det här gamet. Social status, personlig framgång, gruppidentitet - det är den verkliga valutan. Numera är den internationell.  Det är därför sakfrågor blir personangrepp. 

Det är därför kennelklubbar tassar som kattungar runt uppfödarnas invanda tänkesätt för att inte väcka denna vrede.

Det är därför det tar så lång tid att förändra något.

Bodil Carlsson

*Cattanach använder ordet ”show breeder”, som i hundvärldens England närmast är en hederstitel. De som satsar på att avla och visa vinnare och som dominerar i rasklubbarna. De bästa av de bästa.