I Hundsport Special får alltså en uppfödare uttala sig om sin ras. Inga följdfrågor, inga kommentarer, bara fritt fram för tyckande.
”Jag tycker att de brachycefala raserna har fått ett oförtjänt dåligt rykte, inte bara hos allmänheten utan kanske främst hos veterinärer och SKK – som uppfödare känner man sig kriminell. Jag önskar att de kom till vår stora sommarspecial, där det oftast är varmt och soligt så där ges utmärkta möjligheter att se hur våra svenska frallor mår.”
och om oseriöst folk som föder upp oreggade franska bulldoggar:
”Deras hundar kommer aldrig till våra utställningar men är sannolikt flitigare representerade hos veterinärerna.”
Nu ska ni få en kommentar, som inte stod i tidningen.
Enligt Agrias statistik över fransk bulldogg från åren 2006 - 2011 var VETERINÄRBESÖK VANLIGARE FÖR REGGADE ÄN FÖR OREGGADE FRALLOR. Det förvånar kanske ingen annan än den här uppfödaren. Köper man fralla från en reggad SKK-uppfödare, så satsar man troligen på att göra ett säkrare val än om man köper ur de berömda bakluckorna på bilar eller efter att ha läst en annons på Blocket - och då satsar man kanske mera på att gå till veterinär också? Agrias statistik från de åren anger i vilket fall att två tredjedelar av de veterinärbesökande frallorna var reggade i en kennelklubb, utan uppgift om vilken kennelklubb. Bara en av tre var oreggad. Att påstå att en majoritet skulle vara oreggade är alltså motsatsen till sanning, men duger tydligen att servera tidningens läsare utan följdfrågan: "Hur vet du det?"
Uppfödaren är nöjd med resultatet av testerna för BOAS i Norge:
”Hittills har cirka 400 frallor testats. 85 procent av dem hade BOAS grad 0 eller 1, de var alltså kliniskt friska. Det stämmer väl med min uppfattning.”
Det stämmer dessvärre inte lika väl med den norska rasklubbens uppfattning. Ur RAS för norsk fransk bulldog:
”Resultatene fra denne undersøkelsen viser at hudproblemer / allergi og luftveis problemer er et økende problem på vår rase som er i sterk vekst i antall kull og valper for hvert år."
Rasen växer, men det gör allergier och andningsproblem också? Hur stor del av det totala antalet levande frallor utgör de 400 testade? Inget svar, för det kom ingen sådan fråga. Men det var inte det, som gjorde mig mållös. Det var medianåldern för dödsfall.
Medianåldern är den ålder, då hälften av dödsfallen under hundarnas försäkringstid redan har inträffat. 50% av hundarna har hunnit dö vid medianåldern. De andra 50% dör senare i livet. När ni läser siffrorna, måste ni hålla tre saker i minnet. För det första – det finns jämförelsevis få frallor med i Agria-statistiken från de åren: siffrorna gäller få hundar. 500 försäkrade levnadsår blir inte jättemånga enskilda hundar. För det andra - de sjukaste hundarna dör yngst. Om de är många, påverkar de medianåldern så att den blir lägre. Man kan då tänka sig möjligheten att det också finns friskare frallor, som inte kommer till veterinärbesök förrän längre fram i livet, att de friskaste alltså inte syns i statistiken. Men för det tredje – precis samma sak gäller alla andra raser också: att de friskaste syns minst i försäkringsstatistiken. Och när ni har tänkt färdigt på den saken, ser det ut så här. De där 500 försäkringslivsåren borde ha blivit flera. Några liv tog slut fort.
Medianåldern vid dödsfall för hanar av fransk bulldogg var 2, 5 år.
Medianåldern vid dödsfall för tikarna var 3,75 år.
För alla raser sammantaget var medianåldern för hanhundar 6,6 år och för tikar 7,0.
Jag har stirrat på de här siffrorna gång på gång i hopp om att ha fattat fel. Om jag har det, så är jag bara tacksam för att bli korrigerad. Det skulle få mig att må lite bättre. Men jag kan inte se annat än att detta är vad Agria säger, inte i diagram och tabeller utan i enkla ord. De står i svart på vitt; jag har översatt rakt av. Den ojämförligt vanligaste dödsorsaken var sjukdom i andningsvägarna, säger en lika enkel tabell. I en grupp på försäkrade hundar med sammanlagt 500 levnadsår dog alltså så många unga av andningsrelaterade problem att medianåldern för död var hälften av andra hundars?
Vad säger ni, läsare? Behöver vi bara skicka veterinärerna till den stora sommarspecialen för att de ska få se hur bra svenska frallor mår? Eller är det så, att de som har störst problem och drar ner medianåldern kommer till veterinärerna, men aldrig till sommarspecialen? Kommer de ens till BOAS-testerna? Journalisten som intervjuade kunde ha frågat det och lite till, kan man tycka, men det finns inte mycket vana vid faktagranskande i hundföreningsvärlden.
Det här är vad jag tror. Personen som uttalar sig säger det hon vill skall vara sant. Eller så säger hon det hon vill att andra skall tro är sant. Den första varianten kallas för fritt vald okunskap. Den andra kallas för något annat. Till exempel vilseledande marknadsföring.
Bodil Carlsson
Inlägget skickat till Hundsports redaktion för kännedom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar