Varför vände sig uppfödare och ägare av boxer till Jemima Harrison och inte till rasklubben? Varför ville valpköpare inte bidra med blodprover på sina hundar? Troligen av samma anledning: man vågar inte skylta med sitt namn, för man riskerar att dra på sig obehag. Journalister namnger inte sina källor, men uppfödare vet exakt vem man har sålt en viss valp till; om den dyker upp i en stamtavla som JKD-drabbad är det bara att ringa upp och släppa ut sin ilska. Ilskan drabbar nu i stället Cattanach. Cattanach själv nämner kortfattat att han blir måltavla för”outrageous charges”, sanslösa beskyllningar. Men han ger inte upp. Tillsammans med en annan genetiker och några uppfödare bestämmer han sig för att försöka spåra JKD i andra länder. De startar en sajt på nätet.
International BoxerJKD is a group of scientists and Boxer enthusiasts who are committed to education and the sharing of information that can reduce the incidence and the global spread of Juvenile Kidney Disease in Boxers.
|
|
|
|
Medan kunskapen om JKD sprids i andra länder - bland annat i Sverige, där några fall hade upptäckts hos engelska importer - motarbetas Cattanach och hans medarbetare på hemmaplan av personer med inflytande i rasklubben. Stora uppfödare låter bli att lämna blodprover på sina avelshundar. Uppgifter kommer från Australien om att boxerägare vägrar. Varför? Jag gissar, att Cattanach i de arga engelska uppfödarnas ögon gjorde tre oförlåtliga tabbar. För det första vågade han påstå, att njursjukdomen var ärftlig, kunde kopplas till inavel och i värsta fall var ett hot mot rasens överlevnad. För det andra vågade han visa upp stamtavlor, där överanvända hundar från kända kennlar fanns med. För det tredje gick han ut och bad valpköpare hjälpa till med blodprover DNA-jämförelser och om man gör det, måste man ju berätta varför.
Några tyckte inte om det upplägget och de hade tydligen en del att säga till om. Så rasklubben beslöt att inga stamtavlor fick offentliggöras.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar