Så sent som 2017 - ett år efter att universitetet i Cambridge hade startat ett forskningsprojekt om njursjukdomen och några år efter att SKK och den svenska rasklubben beslöt att publicera uppgifter om sjukdomsfall - kunde man i boxersektionen av hundtidningen Our Dogs* läsa ett frontalangrepp mot Cattanach och hans meningsfränder. Det handlar inte om sakfrågan, som skribenten är klok nog att undvika. Det handlar om social distansering: vi och dom. De som håller på med JKD är ett litet gäng högljudda bråkmakare, till skillnad från oss vanliga boxeruppfödare som avlar så friska och vältypade hundar som vi bara kan. Cattanach har ju lagt ner verksamheten och slutat möta alla de ”dagliga utmaningar” som utställning och avel innebär, så vad har han för rätt att läxa upp oss som håller på? Vi gillar inte pekpinnar från folk som gav upp för åratal sen! Vi har fötterna på jorden och nöjer oss med att hålla ett öga på sjukdomen, man behöver inte bli hysterisk över den och förresten har den funnits i rasen i alla tider, det är bara så att före internet sopades den under mattan och som väl är finns det mycket få av dagens utställare som är bråkstakar och därför är det tyst på nätet!
Här har ni ett utsnitt, om ni orkar läsa dumdryghet i original.
.. I see that the more hysterical internet contributions on the topic of JKD attract very little attention or comment these days. Boxer breeders in the UK are a down to earth group and they are certainly sensible enough to spot (and ignore) any troublemakers. Thankfully, there are very few (if any) troublemakers in the current population of exhibitors who are still actively involved in showing and breeding their Boxers in this country. I don't think any of us who are still living with the daily challenges of showing and breeding take very kindly to be lectured, hectored and sometimes abused by people who gave it up years ago.
En skicklig genetiker och välkänd uppfödare blir utskåpad i en ledande tidning för att han vid åttiofem års ålder inte längre föder upp hundar. Gissa varför det var tyst på nätet?
Cattanach svarar i tidningen. Han påpekar, att han och de som han jobbar med är dels genetiker, dels uppfödare; att han själv bestämde sig för att lägga ner sin uppfödning av boxer för att inte ses som jävig; och att det inte är lätt för uppfödare att hålla ögonen på njursjukdomens spridning, om stamtavlorna för de upptäckta fallen hålls hemliga. Då blir han avsnäst igen i nästa nummer. Svaret handlar fortfarande om grupptillhörighet. Riktiga boxeruppfödare bråkar inte, de talas vid runt ringen och respekterar hövligt varandras olika åsikter – som om en genetisk sjukdom är en fråga om åsikter? - och de grälsjuka skrivbordskämparna deltar inte i samtalen eftersom de inte syns till på några utställningar. Läsaren förmodas väl dra slutsatsen, att de inte är framgångsrika nog att ta sig dit.
The atmosphere at shows is really good and there is usually a good exchange of views, conducted in a civilised manner at the ringside. We don't all agree with each other but we can respect each other's opinions. The keyboard warriors don't ever take part in that since we seldom, if ever, actually see them at shows.
Vi får hoppas, att tonen i de insattas samtal runt ringen är lite bättre än i de här raderna (och nivån lite högre). Vem skriver? Gissa! Den som levererar salvorna är återkommande raskrönikör i Our Dogs, arvtagare till en stor boxerkennel och mångfaldig vinnare av utställningsmeriter och andra eftertraktade utmärkelser: själva definitionen av framgång i den värld som Our Dogs vänder sig till. Och ni gissar rätt: hans hårt inavlade hundar fanns med i stamtavlorna som Cattanach visade.
Förstås.
Bodil Carlsson
*Our Dogs är den engelska hundtidning, som beskriver sig som
utställningsvärldens hjärta sedan 1895. ”Serving the needs of
the dog show community, breeders, exhibitors and committed dog
owners”... . Pappersupplagan har jag inte lyckats hitta, men
tidningen säger att nätversionen idag har 25 000 unika besökare
per vecka, medan fb-gruppen har 108 000 följare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar