FRÅGORNA SOM ALDRIG STÄLLDES: Uppdatering

 

Tyckte ni att siffrorna från Agria avseende fransk bulldogg var lite gamla? Att 500 försäkrade hundår trots allt var ett litet antal att bygga statistik på, när rasen har ökat så i antal sedan 2006?

Då bjuder vi på en uppdatering.

Men innan vi börjar, låt mig berätta för en sak för er som inte har Hundsport Special . Alla som prenumererar på vanliga Hundsport kan läsa Hundsport Special digitalt.

Den citerade frallauppfödaren gör sina statements under rubriken Enkäten: Vi frågar våra uppfödare ”Hur tänker du kring exteriöra överdrifter?”på sidorna 50 – 52.

I tre av de fyra intervjuerna har uppfödaren av respektive ras trots frågan inte ett ord att säga om exteriöra överdrifter. Den fjärde intervjuade har däremot det. Uppfödaren av clumber spaniel påtalar att ”uppfödare och utställningsdomare tenderar att övertolka” rasens standard. För mycket lös hud, för hängande ögonkanter, för tunga hundar med för tunga huvuden blir följden. I Sverige hamnade clumber spaniel på SRD-listan, i hemlandet i den engelska motsvarigheten Breed Watch och tro det eller ej - 2010 reviderade England rasens standard. Man ändrade formuleringarna, som lockade till överdrifter. Den här uppfödaren är nöjd med att hennes ras ligger kvar på SRD. Hon vill att den skall vara en fungerande spaniel. Heder åt henne.

De andra tre intervjuade har inte mycket att komma med. Mopsuppfödaren tycker att det är ”problematiskt att döma ut en hel ras och att lättvindigt påstå att alla hundar som flåsar lite eller ser ut på ett visst sätt lider av exteriöra överdrifter.” Själv vet hon inte vad som menas med knipta näsborrar och – säger hon - det vet inte hennes veterinär heller.

De som säger att röda tassar beror på att ägarna håller sina hundar understimulerade är westieuppfödare. Det är de som föreslog att alla ska börja registrera sina hundar som blandraser hos veterinärerna. För ”Om alla hundar hade fått betala lika mycket så hade det blivit en rejäl debatt som kanske bättre främjat sund hundavel.” Och ”Har man alltför mycket fokus på problem och osundheter så medföljer även veterinär- och försäkringscirkusen”. Ja - den hade man ju sluppit, om alla renraser med hälsoproblem hade döpts om till blandraser inför veterinärbesöket. Eller hur? Det hade självklart varit mycket enklare att vara renrasuppfödare då.

Om ingen kunde veta vad som var vad.

Jag vidhåller ändå, att uppfödaren av fransk bulldogg slår de andra med råge, när hon utvecklar sin tankegång om hur de oreggade frallorna är sjukare/ oftare behöver vård än frallor från riktiga uppfödare som hon själv. ”Varför ska vi i SKK ta ansvar även för de uppfödare som inte är med i organisationen? ” betyder inget annat än att SKK-uppfödaren vill fortsätta med det hon gör utan att störas av prat om hälsoproblem som hon menar att någon annan har ställt till.

Men nu är det så här. Alla vet att fransk bulldogg har ökat mycket i popularitet på senare år. Det har antalet försäkrade individer också gjort, vilket gör statisatiken säkrare.  Och:

I Agrias uppdaterade statistik över veterinärbesök från åren 2011 – 2016 var andelen kennelklubbsregistrerade frallor 73%. Det var alltså bara 27% som kom från annat håll.

Dessutom hade rasen ökat så snabbt i antal på några år, att många hundar var mycket unga. Medianåldern för försäkrade frallor under den här perioden var knappt två år.

1,9 – alltså lika många frallor yngre än 1,9 som äldre.

Ändå såg det ut så här. Medianålder (år)  när livförsäkringen tas ut, d v s vid dödsfall:

                                     Fransk Bulldogg: 4,5

                                     Alla Raser: 7,4

Förtydligande från statistikkunnig: För frallorna i den senaste statistiken så kan man säga att det inte är någon skillnad i veterinärvård mellan reggade och oreggade hundar.

Gällande livförsäkring så är det vanligaste man tar bort en fralla för ”rörelseapparaten”. Det är f f a disk/kota i ryggraden det handlar om. Det är dubbelt så vanligt som för alla raser, det 5:e vanligaste är pga luftvägar. Det är dock ca 11 ggr vanligare att ta bort en fralla pga luftvägar än för medelrasen.

 

Det är ca 1,5 ggr vanligare att ta ut livförsäkringen för en fralla än för medelhunden. Medianåldern för att ta ut livförsäkringen är vid 4,5 års ålder för frallorna och medianåldern för försäkringen är 1,9 års ålder.

 

Och det såg ut så här med dödsorsaker:

Diagram 4: Relativ Risk Mortalitet för Generella Orsaker  

– Fransk Bulldogg jämförd med Alla Raser 2011-2016 

Tolkning: Den gula linjen är baslinjen för risken hos Alla Raser

Att man kan vilja slå blå dunster i ögonen på sig själv och andra när man föder upp en ras med stora hälsoproblem kan jag förstå.

Men att man kan komma undan med det i SKK:s tidning för uppfödare utan så mycket som en fråga från journalisten förstår jag inte alls.

Bodil Carlsson

Inlägget skickat för kännedom till Hundsports redaktion.