VARFÖR?

 

Varför har mer än 3 000 hundmänniskor skrivit på uppropet om att bevara border colliens vallningsegenskaper?

Och varifrån kom förslaget om att riskera dem?

Här kommer historien som bordercolliefolk berättade den för mig. I Sverige är det alltså så att genom en överenskommelse mellan SKK och Svenska Vallhundsklubben får border collie bara användas i avel om de har ett godkänt vallhundsprov. Valpar efter hundar utan vallhundsprov kan inte registreras. Det går att köpa tävlingslicenser för dem, men det går inte att regga deras valpar. SvaK har varit nöjda med det. Att hundar ur deras ras tävlar i lydnad, agility, freestyle, bruks och annat har inte stört dem. I deras ögon är det vallhundens egenskaper som ger framgångarna i sport och så länge border collien måste kunna valla för att gå i avel, är rasens framtid säkrad – och sportentusiasternas fritid också.

Andra har inte varit lika nöjda med den inställningen. På senare år en mycket liten grupp varit mycket aktivt missnöjda. Ingen av dem är medlem i SvaK och ingen vallar. En tävlar i agility med utställningsBC köpta i Finland. En annan tävlar freestyle med sportBC köpta i Holland. En tredje flyttade till Sverige från ett grannland 2010. Enligt en beskrivning drev den personen i sitt hemland en kennel som producerade aussie och border collie för hobby och utställningsbruk. Collievänner har försökt kontakta den tyska rasklubben för brittiska vallhundar för att kontrollera uppgifterna, men ännu inte fått något svar.*

Bordercolliefolket säger, att de här tre personerna i flera år turats om med att uppvakta SKK med skrivelser om att kraven på vallprov måste tas bort. Ingenting har hänt förrän nu. Kravet på vallhundsprov är det som kallas Hälsoprogram på nivå 3, alltså tvingande, och ett av förslagen från CS till förra årets Kennelfullmäktige var att tvingande krav i aveln skulle bort. Det röstades ner av KF, men det verkar inte hindra nya försök. Svenska Vallhundsklubbens styrelse kallades till ett möte med två medlemmar i CS, ordförande och vice ordförande i nya Avelskommittén, och fick höra att det var dags att kompromissa. SVaK kunde inte hålla på och kräva att vallhundar måste visa att de är vallhundar innan de får producera vallhundar.

Jag vet ju inte säkert, för jag var inte där. Men inget av detta förefaller mig osannolikt och de som lämnat uppgifterna verkar veta vad de talar om.

Så vad är det som händer? Det kan ju inte bara handla om tre enskilda personers agerande. Flera saker samtidigt spelar nog roll här. Trycket från den stora och alltmera internationella hobbydelen av hundvärlden – vi kommer hit med våra hundar, våra vinnare, våra importer, våra utställningschampions och agilityhundar, och så får vi inte avla på dem! Varför ska Sverige vara så speciellt?

Trycket från den oreggade aveln, inklusive blandrasaveln, som bara växer. Varför göra det svårt för våra uppfödare med en massa regler, när blandrasuppfödarna ute i stugorna inte har några regler alls? Orättvis konkurrensnackdel för våra egna!

Trycket från budgeten: gör det lättare att regga, så får vi in mera reggavgifter. Om man tar bort vallprovskravet, så blir det kanske fler reggade?

Och sist (men kanske inte minst) något som skulle kunna kallas för det demografiska trycket: agility och freestyle drar unga människor till sporten.

Ligger det något i de här synpunkterna? Jodå. De tål att diskuteras. Men vägda mot en hundras användbarhet och mot en rasklubbs rätt att värna den tycker jag, att de väger lätt.

Hundars användbarhet är deras överlevnad på sikt. Hundorganisationernas överlevnad kanske hänger på om de vågar bestämma sig för vem och vad de vill representera?

Bodil Carlsson

*Obs! Här är den ursprungliga texten korrigerad. P g a felaktiga uppgifter har det skett en förväxling med annan uppfödare.