HUVUDET PÅ VILKEN SPIK?

 

Låt oss titta på argumentationen från dem som vill att registreringsreglerna för BC i Sverige skall ändras! Hur ser världen ut för dem? Hur tänker de?

Det här är från kennelsidan hos en av de tre som i den här omgången legat på SKK om en ändring av de svenska reglerna. Personen föder här i Sverige  av texten att döma  upp BC-valpar*, som får reggas utomlands på det sätt som beskrivs. Så här står det.

"Detta gäller bara Border Collie valpar!

Under flera år är jag uppfödare för rasen Border Collie. Innan jag flyttade till Sverige var jag aktiv medlem i klubben för brittiska vallhundar i Tyskland. Alla mina hundar har FCI-dokument och är friska.

Eftersom mina hundar inte vallar och inte deras föräldrar heller, kan jag inte avla och föda upp hundar inom SKK. Därför är inte mina valpar registrerade i SKK. Dock kan jag erbjuda alla som har köpt en valp hos mig att få den registrerad genom att ställa ut valpen i Tyskland vid 15 månaders ålder. Efter domarens typerkännande blir valpen registrerad och får registreringsbevis.

Detta är viktigt för alla som är intresserade av hundsport, eftersom man inte kan delta i internationella tävlingar utan registreringspapper!

Dessutom har man efter registrering möjlighet att delta i internationella utställningar.

Jag är verkligen ledsen att jag endast på detta sätt kan erbjuda våra valpköpare giltiga papper. Sverige är nästan enda landet, där ett gödkänt (sic) vallprov för en hund och hundens föräldrar är en förutsättning för avel och uppfödning av Border Collies. Border Collie är utan tvivel en arbetande hund, som gärna vill arbeta och även skall arbeta, men att en Border Collie i alla lägen måste valla, tycker jag, är både ett föråldrat trångsynt synsätt. Det finns så många Border Collies som är utmärkta i lydnad och agility /utan?/ att visa minsta intresse för vallning. Man ska främja varje hunds specifika färdighet och begåvning. En Border Collie uppfödare här i Sverige har skrivit: ”Förr fanns det hästar för arbeten på åker och i skog. Nu när det knappast finns bönder som använder sig av häster (sic) vid jord- eller skogsbruk, används hästarna för fritid och sport. Och där finns också framtiden för rassen (sic) Border Collie i Sverige. Numera finns det inte många fårbönder som vill valla med hund, men det finns många som vill ha en trevlig familjehund, en lekkompis eller en tävlingskamrat.” Jag tycker att hon träffar huvudet på spiken. I första hand ska man prioritera hälsan hos djurets föräldrar. Det står inte i FCI-rasstandard att en Border Collie måste valla!!"(Min fettning)

Är detta värdelösa argument, som kan snabbt avfärdas? Nej. De speglar en förändring i användandet av hundar, som tagit över den ena efter den andra av våra raser. Från arbetskamrat till ”familjehund, lekkompis eller tävlingskamrat”. Det speciella med just bordercollien är väl, att  rasen har så många användare som står emot den utvecklingen.

En del stora frågetecken finns dock i den här partsinlagan. Det är inte allt som självklart träffar huvudet på spiken. Att det inte finns många som vill valla med hund stämmer inte. Inte ens i Sverige, där vi traditionellt mest haft småbruk med få djur, som ofta kom på inkallning – man ropade hem korna och man ropade hem sina får. Det går bra, om man har fem mycket tama kor eller fem förtroendefulla får på små marker – jag har gjort det och sett andra göra det, ifall ni undrar - men det går inte lika bra med femtio. Eller femhundra. Såvitt jag kan se, är det när gårdarnas areal och djurantal växer, som border collien gör entré här hemma. Introduktionsbiljetten var just rasens rykte i bl a England och USA som enastående arbetshund för jordbruket. Därifrån spreds den till tävlingsfolk, men det stannade inte där. Sedan skulle den bli familje- och utställningshund också. Fortsättningen på den historien är inte alltid okomplicerad varken för hunden eller hundägaren – ett exempel kommer - men så låter ju berättelsen om många raser av idag. Men jag undrarändå:

Finns det verkligen många BC som inte har ”minsta intresse för vallning”, även om de föds upp som vallhundar efter vallmeriterade föräldrar? Jamen – om det stämmer, så är det väl bara att satsa på att hitta en? Reggad i Sverige efter vallande föräldrar, själv ointresserad av vallning, men utmärkt för lydnad eller agility? Köp en!

Går det verkligen att ta en oreggad svenskfödd BC till Tyskland och visa upp på en utställning för att få den ”typgodkänd” och därmed registrerad i Tyskland? I så fall, grattis och väl bekomme! Gör det, åk hem och börja tävla! Kan man åka runt till tävlingar här, så kan man väl börja med att ta en sväng till Tyskland för att få papper? Går det inte att avla på den typgodkända hunden här? Låna ut den till en kennel i ett annat land mot ersättning!

Eller är det inte riktigt där skon klämmer? Handlar missnöjet om att man inte enkelt kan ställa ut eller avla på hemmaplan?

Då kanske man kan säga det.

Eller överväga en annan ras.

Eller ett annat land.

Bodil Carlsson

*Texten här korrigerad p g a felaktiga uppgifter om uppfödning av andra raser än BC.