ANVÄND DET!

För hundrafemtio år sedan importerade amerikanska miljonärer collies från England till priser som man hade kunnat köpa ett hus på Manhattan för. Dagens hundpriser är lägre, men köparna så många flera och pengaflödena så mycket större.Vi har fått till en internationell marknad, där trenderna sprids med nätets hastighet medan hundarna sprids med flygets. 500 valpar från Ukraina flygs till Canada i en av många rutintransporter . Många av dem var den senaste trendrasen, fransk bulldogg, säljbar till priser som ukrainska uppfödare bara kan drömma om att raka in på hemmaplan. Hacka på dem bäst ni vill, rynka på näsan, kalla dem valpfabrikanter - det kommer inte att få dem att sluta producera. Hur många uppfödare här skulle missa chansen till sådana inkomstlyft?

När valparna landar i Toronto för vidare transport till pet shops har ett antal av dem dött i sina fullpackade, staplade burar. Några dog av syrebrist, för att burarna hade svepts in i tät plast; andra dog av uttorkning. Transporten slogs upp i pressen därför att valpar dog under just den resan, inte för att den internationella hundhandeln var värd uppmärksamhet. Det rutinmässiga skapar inga rubriker - särskilt inte när det rutinmässiga är något så töntigt och tantigt som småvuxna hundar. Vill ni se seriösa journalister gäspa? Diskutera hund.

Varje vecka transporteras poppisraserna i bil över EU-gränserna försedda med mer eller mindre tillförlitliga veterinärintyg och säljs av en mellanhand via annonser på nätet. Tidigare i år beviljade Länsstyrelsen i Halland en person i Sverige tillstånd att för yrkesmässig vidareförsäljning importera 60 cockerspanielvalpar per år från en och samma polska uppfödare. Sällskapshundar har blivit en på flera sätt gränslös mångmiljardindustri, men kännarna sitter kvar runt ringen och pratar vinklar och adelsmärken med varandra. Det vill de fortsätta med. De har nog ingenting emot internationell konkurrens i ringen. Det de inte trivs med är den nya konkurrensen på säljmarknaden.

Hur reagerar uppfödarna i hundhobbyns gamla kärnländer? Hur vill de möta de nya producenterna och de nya valpköparna? Ofta genom att tro att sänkta avelskrav skall rädda dem . Varför ska just vi i Sverige ha en massa krav jämt? Varför är det inte reglerna i rasens hemland som gäller här? Det betyder bara: ”Om inte vi får sälja hundar, så gör ju nån annan det!” Det var väl ungefär vad AKC sa, när reggsiffrorna damp i backen. Man ansträngde sig att hålla producenterna på gott och kravlöst humör. Men reggsiffrorna damp ändå.

Vem som helst av oss kan, om vi vill, köpa hund ur bakluckan på en bil, via en mellanhand i Halland eller genom nätannonser utan att veta något om hälsostatus och mentalitet i generationerna bakom hunden. Det gäller utan åtskillnad för många hemavlade renraser, för hemavlade blandraser likaväl som för mer eller mindre renrasiga utlandsfödda hundar. Ingen kan hindra oss. Om vi vill ha något som ser ut som grannens snörvlande lilla fralla, i samma eller i häftigare upplaga, så gäller samma sak. De organiserade uppfödarna kanske inte gillar merleblåa eller prickiga eller hårlösa frallor, men om köparna gör det – vad har uppfödarna att sätta emot?

Ingenting. En popppisras är poppis, vem som än föder upp den. En andningshandikappad hund är en andningshandikappad hund med eller utan stamtavla.

Vad kan SKK göra åt saken?

Våga sätta ner foten mot extremaveln vem som än tjänar på den. Våga smaka på tanken att det är valpköparna, inte uppfödarna och exteriördomarna, som är basen för det organiserade hundintresset. Våga inse att det är valpköparnas kunskapsnivå, som bestämmer uppfödarnas!

Prata klartext om renrasavelns fördelar och risker. Se till att den informationen är sanningsenlig och se till att nå ut med den! Det är inte så att valpköpare har svårt att förstå den: fördelarna med generationer av känt mental- och ledstatus och kännedom om risken för rasanknuten sjukdom är rätt uppenbara. De har bara sällan hört talas om det.

DET kan en kennelklubb gör något åt. Men att bara fortsätta säga att den som köper en renras vet vad den får – det räcker inte längre. Det är helt enkelt inte sant. Prioriteringarna skiljer uppfödare åt så till den grad, att två hundar av samma ras kan vara så olika som om de kom från två olika raser och inavelsnivåerna i många raser är så höga, att den där oväntade genen alltid kan dyka upp i dubbelupplaga. AKC verkar inte ha vunnit många opinionspoäng genom att se ut som en försvarsorganisation för storuppfödare med ett kostymklätt elitgarnityr i toppen. SKK har ett annat utgångsläge. Använd det!

Bodil Carlsson