HJÄRTESORG OCH ILSKA

Det finns fortfarande amerikanska cavaliermänniskor, som kommer ihåg Lennart Swensons föreläsning och minns ett långt samtal över kaffet efter middagen om hur man lägger upp ett avelsprogram för en ärftlig sjukdom med flera gener inblandade. De hälsar att de hoppas att han vet, att tiden gav honom rätt.

Åren har gått, vattnet har runnit under broarna, vanligt folk vet mera idag än då och i flera länder har rasklubbarna för cavalier king charles antagit hälsoprogram i linje med Lennart Swensons förslag till de amerikanska cavlieruppfödarna på det där mötet 1998. Hjärtundersök! Dokumentera! Undvik unga hundar, de är osäkra kort. Välj hundar som hinner upp i åren innan de får blåsljud! För den svenska rasklubben har SKK sedan 2017 ett hälsoprogram på nivå 3. Det betyder tvingande regler. Formuleringarna är rakt på, innebörden klar:

Vill ni regga valpar hos oss? Då gör ni så här!

Hälsoprogram för Cavalier King Charles Spaniel
Resultatet efter hjärtundersökningen registreras centralt för cavalier king charles spaniel
Följande bestämmelser gäller fr o m 2017-01-01 vid registrering av valpkull:
Registreringsförbud för avkomma efter föräldradjur som saknar officiellt intyg om hjärta u.a. Intyget får ej vara äldre än 12 månader vid parningstillfället. Lägsta ålder för officiell undersökning är 3 år. Avelsdjur vars föräldradjur saknar intyg om hjärta u.a. vid lägst 5 års ålder måste dock själv uppnå en ålder av lägst 5 år före parning och vid denna ålder ha intyg om hjärta u.a. Hanhund som är ID-märkt och som vid lägst 8 års ålder har hjärta u.a. men senare får blåsljud kan användas i avel.
Registreringsförbud för avkomma efter föräldradjur som får blåsljud före 5 års ålder (föräldradjuret själv avelsspärras). Redan producerad avkomma efter föräldradjur som får blåsljud före 5 års ålder får ej användas i aveln (avelsspärras).
Registreringsförbud för avkomma efter hanhund, yngre än 6 år, som redan använts till 5 kullar. Hanhund, som vid en ålder av lägst 6 år, vid förnyad undersökning har officiellt intyg om hjärta u.a tillåts ytterligare kullar förutsatt att giltigt hjärtintyg finns.

Så ser det inte ut i rasens hemland. Hälsorekommendationerna finns, de ser ut ungefär på samma sätt, men engelska KC vägrar att göra rekommendationerna till krav. Med hänvisning till att ärftlighetsgången för hjärtfelet inte är exakt känd; att ingen vet precis vilka gener som är ansvariga och att alltså inga DNA-tester finns; med hänvisning till att ingen då kan garantera att en enskild valp född i just den eller den kullen blir hjärtfrisk och då skulle det ju kunna hända, att någon köper den valpen och sedan rentav startar oreggad avel på den och då skulle ju hjärtsjuka valpar kunna hamna hos den omisstänksamma allmänheten – vilket förstås vore väldigt, väldigt illa; och med hänvisning till att man inte vill skrämma bort uppfödare från KC-registrerad avel – vilket möjligen är det i resonemanget som stämmer med verkligheten...

Med hänvisning till allt detta, alltså, kan man inte tänka sig annat än rekommendationer. Inga regler! Man vill hellre satsa på frivilligt uppfödarengagemang och samarbete. Och hur har det gått?

Jo, tack! Den engelska cavalier som 2020 blev Best of Breed på Cruft´s var knappt två år. Han hade då redan tretton kullar efter sig och några av dem kom till världen innan han hade hunnit fylla ett.

Uppgiften om den vinnande cavven på Cruft´s kommer från Cavaliers Are Special Det är en nätbaserad grupp som driver kravet att engelska kennelklubben skall införa tvingande avelskrav avseende hjärtfel och syringomyeli på cavvar i England. Uppropet har varit igång sedan 2014 och har nu 60 000 namn. 2017, samma år som svenska rasklubben införde sina tvingande regler, hade det närmare 30 000 underskrifter, som högtidligt överlämnades till en KC-representant under självaste Cruft´s. Antagligen var det inte det lyckligaste ögonblicket för den representanten på det årets Cruft´s.
Samma år publicerar Cavaliers Are Special också en genomgång av 114 toppvinnande utställningscavvar i England. Här är en sammanfattning av vad de kom fram till . Det är nästan svårt att ta in, men det här är vad aktionsgruppen säger om hur rasklubbens rekommendationer följdes. Läs en mening i taget!

Från 2012 till och med 2016 producerade dessa utställningsvinnande 114 cavaliers 755 kullar.

Av dessa kullar föddes 345 (46%) upp av medlemmar i rasklubbens styrelse eller valphänvisning.

Det fanns 229 kullar (30% av alla) där en eller båda föräldrarna var under 2,5 år.

Av de 345 kullar som föddes upp av personer med viktiga positioner inom rasklubben hade 135 kullar – 39% - en eller båda föräldrarna yngre än 2,5 år.

Rasklubbens ledande uppfödare och valphänvisare födde alltså själva upp nästan hälften av de förmodligen attraktiva kullarna efter exteriörvinnare. I 39% av deras kullar var en eller båda föräldrarna yngre än den lägstaålder, som rasklubbens egna rekommendationer anger. Inte många av de framgångsrika exteriöruppfödarna verkar ju ha varit bra på att följa de rekommendationer som på kort sikt ökar chansen för individerna i varje kull att få leva längre och på lång sikt ökar chansen för rasen att få leva längre – och rasklubbens kärna var sämre än resten. Så vilken sorts uppfödare har inte tid att lägga ner på tålamod? Vem tar valpar efter en ettåring ?

Den som har egna prioriteringar.

Mellan 2001 och 2019 mer än tredubblades genomsnittspriset för en cavaliervalp. Det steg från £400 till £1434. Priset för en valp efter en BOB-vinnare på Cruft´s får man gissa sig till, särskilt som en av hans valpar blev Bästa Valp på samma Cruft´s. Engelska kennelklubben tycker kanske, att det är bättre att deras reggande uppfödare säljer riskvalpar än att andra gör det, men vad tycker allmänheten?

De säljer tyvärr inte bara hundvalpar, de där rasklubbsledande uppfödarna. De säljer misstro mot renrasavelns organisationer. De säljer sorg.De gör folk arga.

Det skall vara lätt och roligt att vara uppfödare, sägs det. Så kan man förstås se på saken. Alternativt kan man se det så här: ibland är det klokare att inte lyssna på vad folk och organisationer säger, utan titta på vad de gör. Jag lyssnar på vad engelska KC säger, men det jag ser dem göra för cavvarna och deras ägare är fegstrunt och förhalning. Är den kennelklubben mera rädd för sina egna uppfödare än rädd om renrasavelns rykte?

Även inom hundavel gäller att människor med positioner att bevaka och pengar att tjäna sällan kan lämnas att helt efter eget tycke få göra just det. Det brukar inte bli bra. I slutändan är det alltid någon annan, som får betala.

Därför behöver även hundaveln regler.

Bodil Carlsson