måndag 30 mars 2020

I DESSA TIDER 5): ÄR STORMEN HÄR?

Hur organiserar man en storm?
Skapa enorma pooler av värddjur som höns och grisar och vänta på att en av  deras virushyresgäster ska mutera och slå till mot era sammanpackade befolkningar; låt exploatering av naturresurser och vägar skära in i omgivningar som varit orörda och tvinga vilda arter att söka sig närmare människor och tamdjur; låt småskalig jakt på vilt i kapplöpningen om fisk och kött bli storskalig med moderna skjutvapen och moderna fiskemetoder. Flytta på varor. Flytta på tamdjur. Flytta exotiska vildfångade djur som kött eller keldjur till betalande kunder överallt. Men framför allt, flytta på folk! Ni kommer att kunna leverera fläsk och fiskmjölsmatad kyckling på bordet hos den betalande hemmabefolkningen, ni kommer att kunna sälja exotiska träslag till finrumsmöbler och mineraler till mobiler och bilbatterier, ni kommer att få mängder av affärsresenärer på era flygplan och billiga turistresor till viltreservoarerna, så länge de vilda arterna finns kvar. Det är ju vad vi önskar oss. Inom en generation kommer alla att tro att det vi önskar oss är det normala: så här har det varit, så ska det förbli och går något på tok, så hojtar man till och då kommer UD och hjälper oss hem igen. Vi kommer att få en hel del av det vi önskar oss och några kommer att tjäna pengar. Mycket pengar!
Men vi kommer att få något oönskat också och tråkigt nog  kommer vi att få det allt oftare. Vi kommer att få zoonoser. De kan spridas med flygplanshastighet över jorden, som covid19 har gjort; eller de kan smyga sig fram som HIV-1 M under radarn i fattiga befolkningsgrupper, vars ohälsa inte uppmärksammas förrän den ser ut att kunna nå fram till oss också. Men de kommer.
.
    I många år har forskare varnat för, att en stor andel av de nuvarande och framförallt de kommande epidemierna är sjukdomar som överförs till oss från andra arter, därför att gränsen mellan oss, våra tamdjur och de allt mera trängda vilda arterna överallt blir kortare och lättare för sjukdomsbärarna att ta sig igenom. I februari 2020, ett par månader efter coronaviruset, upptäcktes ett utbrott av fågelinfluensa på kycklingfarmer i Kina i Hunan, granne med provinsen Hubei, där Wuhan ligger. Mängder av kycklingar dog, resten avlivades i tusental och influensan stoppades. Inga fall bland människor rapporterades.Det krävs mycket tät kontakt mellan de sjuka kycklingarna och människor för att den smittan skall hoppa över. Men om den gör det, anges dödligheten till runt 50%.

Hur ser vi tillbaka på coronapandemin om ett år? Det är alldeles för tidigt att gissa ännu. Men det kan vara så, att vår del av världen trots allt hade tur med Covid19. Tur - för att det visserligen är mycket smittsamt, men med en lägre dödlighet än många andra virus. Dessutom ser det än så länge ut att inte vara särskilt benäget att mutera sig till högre dödlighet. Hur hade det gått, om detta coronavirus hade varit lika smittsamt som det är, men lika farligt som SARS 2003 eller ebola? Eller lika mutationsbenäget som spanska sjukans andra våg?
Tur - för att det startade sin resa i ett land som Kina, som snabbt upptäckte det och använde sina statliga muskler för att begränsa spridning. Tur, för att den rikare delen av världen uppmärksammar vad som händer i Kina, även om vi negligerar vad som händer i länder som Mali. Regeringen i Mali är just nu upprörd över rapporter om att landet inte har några respiratorer. Mali har visst respiratorer, säger regeringen: 56 stycken till 17 miljoner invånare. Mali kommer inte att ha tur med covid19. Inte Sydafrika med alla sina HIV-smittade och inte Jemen med undernärda barn heller. Inte den instängda civilbefolkningen i Gaza och inte miljonerna i slumstäder. Deras sjukvård kommer inte att kollapsa under bördan av respiratorvårdade gamla. De har inte tillräckligt med gamla, eller respiratorer, eller sjukvård, för att den situationen ska kunna uppstå.

Vi hundmänniskor i den rika världen kan ha tur för att det ser ut som om dagens coronavirus kom från en bushmeatmarknad i Wuhan – troligen från en fladdermusart igen - och inte sprids till eller genom våra tamdjur. Varken höns, grisar eller hundar smittar oss den här gången. Under ett ebolautbrott i en by i Gabon 2001 hittade undersökningar 30% seropositiva, symptomfria byhundar som rörde sig som vanligt bland människorna, men som hade kommit i tillräckligt nära kontakt med viruset för att ha bildat antikroppar.Vad skulle ha hänt, om 30% av alla hundar med coronainsjuknade ägare i Europa och USA hade testats seropositiva för Covid19? Vi hade fått större problem än inställda utställningar och uppskjutna årsmöten att tänka på.  SKK:s presstalesman hade fått besvärliga frågor från andfådda journalister och SKK:s ledning annat att våndas över än den uppfödarfrihet som handlar om rätten att avla på fobiska eller andningshandikappade hundar.

Sist men inte minst – vi kan, om man ser på dödlighetssiffrorna fram till idag, ha haft tur med covid19, därför att det ger oss något som vi behöver och som vår del av världen kan klara av, om den bestämmer sig: en generalrepetition. Spanska sjukan plockade lågt räknat 25 miljoner liv från en världsbefolkning på 1,8 miljarder. Andra siffror gissar på närmare 100 miljoner.
Covid19 ser hittills inte ut att vara spanska sjukan 2.0. Det är kanske inte den dagen än, men det är dags att lyssna på infektionsforskarna när de säger, att den dagen kommer. Vi vet bara inte när.

Och därmed dags att peka ut det enda stora felet med Anders Tegnell. Han har ingen kristallkula. Han kan bara använda den kunskap han har i ryggsäcken och den information han får in om Covid19 för att göra det bästa möjliga av en situation som hade kommit förr eller senare - och det gör han bra. Det faller på resten av oss att, när det är över för den här gången, tänka på hur vi ska minimera riskerna för nästa epidemi.
Om inte tillräckligt många vet hur vi har hamnat där vi är, kan ingen av oss ta sig därifrån.

Bodil Carlsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar