Hur organiserar man en
storm?
Skapa enorma pooler av
värddjur som höns och grisar och vänta på att en av deras
virushyresgäster ska mutera och slå till mot era sammanpackade befolkningar;
låt exploatering av naturresurser och vägar skära in i omgivningar
som varit orörda och tvinga vilda arter att söka sig närmare
människor och tamdjur; låt småskalig jakt på vilt i kapplöpningen
om fisk och kött bli
storskalig med moderna skjutvapen och moderna fiskemetoder. Flytta på varor. Flytta på tamdjur. Flytta exotiska
vildfångade djur som kött eller keldjur till betalande kunder
överallt. Men framför allt, flytta på folk! Ni kommer att kunna leverera
fläsk och fiskmjölsmatad kyckling på bordet hos den betalande
hemmabefolkningen, ni kommer att kunna sälja exotiska träslag till
finrumsmöbler och mineraler till mobiler och bilbatterier, ni kommer
att få mängder av affärsresenärer på era flygplan och billiga
turistresor till viltreservoarerna, så länge de vilda arterna finns
kvar. Det är ju vad vi önskar oss. Inom en generation kommer alla att
tro att det vi önskar oss är det normala: så här har det varit,
så ska det förbli och går något på tok, så hojtar man till och
då kommer UD och hjälper oss hem igen. Vi kommer att få en hel del
av det vi önskar oss och några kommer att tjäna pengar. Mycket
pengar!
Men vi kommer att få
något oönskat också och tråkigt nog kommer vi att få det allt
oftare. Vi kommer att få zoonoser. De kan spridas med
flygplanshastighet över jorden, som covid19 har gjort; eller de kan
smyga sig fram som HIV-1 M under radarn i fattiga befolkningsgrupper, vars ohälsa
inte uppmärksammas förrän den ser ut att kunna nå fram till oss också.
Men de kommer.
.
I många år har forskare
varnat för, att en stor andel av de nuvarande och framförallt de
kommande epidemierna är sjukdomar som överförs till oss från
andra arter, därför att gränsen mellan oss, våra tamdjur och de
allt mera trängda vilda arterna överallt blir kortare och lättare
för sjukdomsbärarna att ta sig igenom. I februari 2020, ett par
månader efter coronaviruset, upptäcktes ett utbrott av
fågelinfluensa på kycklingfarmer i Kina i Hunan, granne med provinsen
Hubei, där Wuhan ligger. Mängder av kycklingar dog, resten
avlivades i tusental och influensan stoppades. Inga fall bland
människor rapporterades.Det krävs mycket tät kontakt mellan de
sjuka kycklingarna och människor för att den smittan skall hoppa
över. Men om den gör det, anges dödligheten till runt 50%.
Hur ser vi tillbaka på
coronapandemin om ett år? Det är alldeles för tidigt att
gissa ännu. Men det kan vara så, att vår del av världen
trots allt hade tur med Covid19. Tur - för att det visserligen är
mycket smittsamt, men med en lägre dödlighet än många andra
virus. Dessutom ser det än så länge ut att inte vara särskilt
benäget att mutera sig till högre dödlighet. Hur hade det gått,
om detta coronavirus hade varit lika smittsamt som det är, men lika
farligt som SARS 2003 eller ebola? Eller lika mutationsbenäget som
spanska sjukans andra våg?
Tur - för att det startade
sin resa i ett land som Kina, som snabbt upptäckte det och använde
sina statliga muskler för att begränsa spridning. Tur, för att den
rikare delen av världen uppmärksammar vad som händer i Kina, även
om vi negligerar vad som händer i länder som Mali. Regeringen i
Mali är just nu upprörd över rapporter om att landet inte har
några respiratorer. Mali har visst respiratorer, säger regeringen:
56 stycken till 17 miljoner invånare. Mali kommer inte att ha tur
med covid19. Inte Sydafrika med alla sina HIV-smittade och inte Jemen
med undernärda barn heller. Inte den instängda civilbefolkningen i Gaza och inte miljonerna i slumstäder. Deras sjukvård kommer inte att kollapsa under bördan av respiratorvårdade gamla. De har inte tillräckligt med gamla, eller respiratorer, eller sjukvård, för att den situationen ska kunna uppstå.
Vi hundmänniskor i den
rika världen kan ha tur för att det ser ut som om dagens
coronavirus kom från en bushmeatmarknad i Wuhan – troligen från
en fladdermusart igen - och inte sprids till eller genom våra
tamdjur. Varken höns, grisar eller hundar smittar oss den här
gången. Under ett ebolautbrott i en by i Gabon 2001 hittade
undersökningar 30% seropositiva, symptomfria byhundar som rörde
sig som vanligt bland människorna, men som hade kommit i
tillräckligt nära kontakt med viruset för att ha bildat
antikroppar.Vad skulle ha hänt, om 30% av alla hundar med
coronainsjuknade ägare i Europa och USA hade testats seropositiva
för Covid19? Vi hade fått större problem än inställda
utställningar och uppskjutna årsmöten att tänka på. SKK:s presstalesman hade fått besvärliga frågor från andfådda journalister och SKK:s ledning annat att våndas över än den uppfödarfrihet som handlar om rätten att avla på fobiska eller andningshandikappade hundar.
Sist men inte minst –
vi kan, om man ser på dödlighetssiffrorna fram till idag, ha haft
tur med covid19, därför att det ger oss något som vi behöver och
som vår del av världen kan klara av, om den bestämmer sig: en
generalrepetition. Spanska sjukan plockade lågt räknat 25 miljoner
liv från en världsbefolkning på 1,8 miljarder. Andra siffror
gissar på närmare 100 miljoner.
Covid19 ser hittills inte
ut att vara spanska sjukan 2.0. Det är kanske inte den dagen än,
men det är dags att lyssna på infektionsforskarna när de säger,
att den dagen kommer. Vi vet bara inte när.
Och därmed dags att peka
ut det enda stora felet med Anders Tegnell. Han har ingen
kristallkula. Han kan bara använda den kunskap han har i ryggsäcken
och den information han får in om Covid19 för att göra det bästa
möjliga av en situation som hade kommit förr eller senare - och det
gör han bra. Det faller på resten av oss att, när det är över för
den här gången, tänka på hur vi ska minimera riskerna för nästa
epidemi.
Om inte tillräckligt många vet hur vi har hamnat där vi är, kan ingen av oss ta sig därifrån.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar