När dammet lagt sig

I Hundsport 4/09 går det gamla gardet inom den svenska collievärlden till angrepp. De river upp en sådan mängd damm av invektiv, osanningar, halvsanningar och trumpetstötar av indignation att det rent ut sagt inte är lätt för läsaren att urskilja vad som är måltavlan. Utom undertecknad personligen, förstås. Men vad är det man ser, när dammet lagt sig?

Det skulle vara smickrande att tänka sig att det enbart är min enkla person som är orsak till all denna vrede. Ytligt sett, taget de personliga påhoppen i betraktande, kan det te sig så. Troligen är det avsikten – att det skall te sig så.

Men det är inte så det förhåller sig. Attacken gäller principer. Striden gäller sådana saker som prestige, position och (i någon mån) pengar. Striden gäller vem som har rätt att säga sin mening. Den förs delvis av personer, som i långliga tider har varit vana vid att kväsa opposition genom ryktesspridning och förtalskampanjer. För några år sedan skulle man ha uttryckt sitt misshag i slutna rum, i utvalda sällskap, och det skulle ha räckt. Nu måste man offra så pass mycket åt principen om offentlig diskussion, att man tar bladet från munnen i Hundsport. Det måste ändå betraktas som ett fall framåt.
När dammet har lagt sig, kvarstår ändå följande frågor:

Måste den rasrena hundaveln acceptera regler?

Skall uppfödare använda sig av den moderna genetiken och beteendevetenskapen?

Har man rätt att avla på rädda hundar?

Det verkar kanske inte så explosivt vid första påseendet. Men tror man det, bedrar man sig gruvligen. Det trettio år långa bråket inom collievärlden handlar om precis detta. På ena sidan finns det gamla gardet, vana vid positioner och inflytande, vana vid att ha första och sista ordet. De vet precis vad de vill svara. Men de har lärt sig av tidigare duster att det inte alltid är lämpligt att vara alltför öppenhjärtig. I det här lägret finns en del gamla goda namn, som spjärnade emot ögonlysningarna av alla krafter. Och som motsatte sig höftledsröntgen.

På andra sidan finns alla vi andra. Vi har motsatt svar på varenda fråga. Det råkar sig så, att vi är majoriteten. Om läsaren en stund betraktar följande två meningar, slutklämmen i ett protokoll från SBK:s Förbundsstyrelses möte den 27/2 2009, undanröjes ytterligare en stor mängd dammande ogenomskinlighet.

”Brukshundsklubben önskar dock att SKK tydliggör att det är ett brott mot grundreglerna /../ att använda hundar i avel, oavsett ras, som uppvisar överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende. Collieklubbens uppföljning av RAS visar att det kan vara så att vissa collieuppfödare i detta avseende inte följer grundreglerna.”

Här är ursinnets källa. Inga personangrepp, inga invektiv, inga brösttoner kan stampa upp tillräckligt med damm för att dölja hur det ligger till. Man gör verkligen en tapper ansats – elva stycken sankt Göran, som uppfyllda av helig vrede går till storms mot rasförtalaren, colliens nedvärderare, mentalitetsfundamentalisten, inavlaren, den okunniga, respektlösa, osakliga och utom allt vett varande B C !

Snyggt upplägg, inte sant? Dramatisk ouvertyr till en torftig opera, trots extrainkallade statister.

I verkligheten är det inte jag, som slåss med ryggen mot väggen. Det är det gamla gardet, som nu inför öppen ridå gör ännu en insats för en förlorad sak.

Många av oss hoppas innerligt, att det är sista striden.

Bodil Carlsson