torsdag 28 augusti 2014

RÄTTSFALL 1: FRÖ TILL ETT FEL

I dagarna är det trettio år sedan det föddes en liten newfoundlandsvalp på en kennel i Sverige. Valpen hann inte ta så många steg i jordelivet, eftersom stegen gjorde ont.  På veterinärens rekommendation avlivades han vid sju månaders ålder direkt efter sin höftledsröntgen: den såg inte så bra ut. Däremot företog valpen en lång vandring genom rättsliga instanser efter sin död. Vem som vill kan läsa Högsta domstolens referat NJA 1989 s 156  och följa turerna och resonemangen som ligger till grund för besluten i tingsrätt, hovrätt och HD.

Denna valpstackare med HD grad IV och smärta vid all rörelse hade föräldrar med påvisad höftledsdysplasi - ena föräldern  grad I på ena sidan, andra föräldern med grad I på ena höftleden och grad II på den andra; inte värre än så. Ingen av föräldrarna tycks heller ha haft kliniska besvär. Men när parningen genomfördes hade SKK redan klargjort att hundar som visar HD vid röntgen inte bör användas i avel.
Valpköparen var förståeligt inte nöjd med köpet. Hon ville få köpet hävt, få köpeskillingen tillbaka, få ersättning för sina utgifter under den tid valpen levde med henne och få ersättning för de utgifter hon haft i samband med att hans sjukdom konstaterades och avlivningen skedde.  Ärendet gick först till tingsrätten, som i stort gav valpköparen rätt. Med det domslutet var uppfödaren i sin tur inte nöjd. Ärendet gick vidare till hovrätten, som också i stort sett gav valpköparen rätt, och därmed gick det vidare till HD.

Det första av Högsta domstolens konstateranden är att säljaren "bedriver yrkesmässig uppfödning av newfoundlandshundar". Hon konstateras också vara "näringsidkare", varför konsumentköpslagen (köp av vara för enskilt bruk) gäller.  Längre fram i texten finner domstolen att "Den som köper en i Svenska Kennelklubben registrerad och veterinärbesiktigad valp från en yrkesmässigt verksam uppfödare bör, som Hovrätten anfört, kunna utgå ifrån att valpen inte lider av ärftligt betingade anlag till att utveckla en sjukdom som kan bli livshotande " (min fettning). Detta är ju ett revolutionerande påstående, som skulle varsla illa för även de mest seriösa uppfödare, om domen hade grundats därpå. För riktigt så tillmötesgående är ju inte genetiken, att ett medlemskap i SKK och en veterinärbesiktning vid 8 veckor garanterar frihet från kommande sjukdom - av ungefär samma skäl som svenskt medborgarskap och en läkarundersökning på BB inte innebär en garanti mot att dö i leukemi, innan man fyllt tio.
Nu ser det inte ut att vara detta argument, som fäller uppfödaren. HD redovisari stället ett resonemang om ärftlighet och om  hur levande djur vid försäljningen till följd av ärftliga faktorer kan anses vara behäftade med  fel, som ännu inte har kommit till uttryck:

"Risken för att en hund skall utveckla höftledsdysplasi är i hög grad ärftligt betingad. Hundar som själva har dysplasi producerar oftare avkomma med sådan utvecklingsrubbning än föräldradjur med normala höftleder. Det förhållandet att föräldradjuren har en lindrig grad av dysplasi och själva inte visar symptom på hälta har inte avgörande betydelse för den grad av dysplasi som kan utvecklas hos avkomman. Riskerna för att en hund med normala höftleder skall producera avkomma som får höftledsdysplasi är större om dess föräldrar och/eller kull syskon har defekten. (min fettning) Benägenheten hos ett genetiskt belastat djur att utveckla dysplasi kan påverkas i negativ riktning av yttre faktorer som felaktig utfodring och motion.

Vid bedömningen av om försålt gods skall anses felaktigt skall enligt 44 § lagen (1905:38 s 1) om köp och byte av lös egendom (köplagen) hänsyn tas till dess beskaffenhet vid den tid då faran för godsets förstörelse övergick på köparen, dvs som regel när godset avlämnades till denne. Felet behöver inte redan då ha kommit till synligt uttryck men måste ha förefunnits åtminstone i form av ett frö till fel (fel in nuce). När det gäller köp av levande djur, som efter leveransen har drabbats av en smittsam sjukdom, har sålunda i rättspraxis krävts, för att djuret skall anses ha varit behäftat med fel i köplagens mening, att det varit smittat redan vid leveranstillfället. Djur har emellertid också ansetts behäftat med fel om en efter leveransen utvecklad defekt varit betingad av ärvda anlag (se NJA 1938 s 273; jfr NJA 1940 s 359).mina fettningar)."

Vad är det Högsta domstolen säger här?
 För det första redovisas en god kunskap om de genetiska förhållanden som bestämmer risken för höftledsdysplasi: lindrigt fel hos föräldrarna utesluter inte allvarligt fel hos avkomman och även en hund med bra höftleder kan lämna drabbad avkomma, om dess förstagradssläktingar själva har höftledsfel.
För det andra anses ett ärftligt fel föreligga, oavsett om det hunnit bli påvisbart, om valpen har avlats så att anlag för felet finns "som ett frö".
Sedan påpekar domstolen, att SKK redan fyra år innan valpen föddes påtalat att dysplastiska djur inte skall användas i avel. Och sedan kommer detta:

"Om nämnda förhållanden måste /X/ i egenskap av uppfödare av djur av en ras med betydande benägenhet att utveckla höftledsdysplasi ha ägt god kännedom. Vid konsumentköp får det anses åligga säljaren att underrätta köparen om förhållanden av vikt för köpet."

Mitt intryck är  att två saker bedömdes viktiga. För det första - att fel kan vara opåvisbart vid försäljningstillfället, men ändå föreligga om det finns en klar ärftlighet, och att ärftligheten kan vara av sådan art att lindrigt drabbade eller t o m kliniskt helt friska föräldradjur från drabbade linjer kan förmedla det i mer eller mindre svår form. (lagen om köp och byte av lös egendom, som här handlar om fel på det som säljs)
För det andra:  om detta skall  uppfödare av en särskilt drabbad ras ha kunskap och dessutom se till att  valpköparen får veta (konsumentköplagen, som här handlar om vad den som säljer - näringsidkaren - gör för fel ).

I korthet: uppfödaren förlorade målet därför att hon varken brydde sig om den kända ärftliga risken för  fel, när hon valde avelsdjur, eller brydde sig om att informera köparen om risken som hennes val medförde, när valpen såldes.

Bodil Carlsson



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar