ARN OCH HUNDEN: TÄNK OM!

Titta på det här! Ett påpekande saxat från Allmänna reklamationsnämndens hemsida. "Anna" och "Kristina" är förstås påhittade namn, men hunden och hälsoproblemet  är verkliga och det är ARN:s bedömning också. Den som föder upp hundar och säljer dem på en marknad för husdjur är inte att betrakta som privatperson. Utan som näringsidkare.

"Att föda upp och sälja djur - är man företag eller konsument?

Bakgrund

Kristina köpte en hund av Anna. När hunden var 10 månader upptäckte Kristina att den var kryptorchid, dvs. endast en testikel hade gått ned som den skulle. Detta innebar en liten risk för framtida sjukdom. Kristina yrkade därför prisavdrag med 1 500 kr.
Anna bestred kravet och hävdade att köpet var ett köp mellan privatpersoner, dvs. en tvist som nämnden inte kan pröva. Hon ansåg inte heller att kryptorchid var något dolt eller medfött fel. Hon säljer hund- och kattillbehör och bedriver inte uppfödning eller försäljning av hundar. Hon har ägnat sig åt uppfödning och försäljning som privatperson i liten skala med cirka 3-4 kullar per år.

Nämndens beslut

Nämnden fann att Anna var näringsidkare och prövade tvisten.
Nämnden anförde i sin motivering att en privatperson enligt svensk förmögenhetsrätt ses som näringsidkare, även om personen bedriver en viss ekonomisk verksamhet bara i mindre omfattning. Så snart mer än någon enstaka försäljning eller uppdrag genomförts inom verksamheten skall personen normalt anses vara näringsidkare. Det krävs inte att verksamheten är inriktad på vinst.
Anna hade varit uppfödare i över 10 år och hon födde upp runt 3-4 kullar per år. Nämnden ansåg därför att hon hade sålt hunden som näringsidkare.
(Änr 2005-6335)"


Här har vi alltså en hund från en troligen ganska vanlig uppfödare. Vi har ett potentiellt hälsoproblem - hunden kan komma att drabbas av sjukdom i framtiden, t ex cancer i den icke descenderade testikeln - även om den är frisk, när köparen vänder sig till ARN. För kryptorchidism finns en klar ärftlighet. Hade man letat,  så hade man nog hittat en och annan hanhund, morbroder eller farfarsbroder eller så, med samma problem i släkten. Men det är inte säkert, att uppfödaren visste om risken:  vissa saker talar man ju av tradition tyst om, som vi vet. Så det kanske inte fanns någon dokumentation av kryptorchidism hos den här valpens släkt som uppfödaren kände till.

Hur gick det här ärendet? Vet inte. Den viktiga upplysningen är att uppfödaren är näringsidkare  och därmed kan ARN bedöma klagomålet. Tänk nu om...  köpare av en valp med ljudrädsla, golvrädsla, skotträdsla efter år av besvärligt liv och strävan med sin hund och utgifter för hundpsykolog vänder sig till ARN. Tänk om den som köpte en valp som utvecklades till ångestbitare vänder sig till ARN! Det handlar inte om en liten risk för framtida sjukdom. Det handlar om stora bekymmer i vardagen här och nu. Det handlar om ett välkänt problem inom rasen. Det handlar om föräldrar med dokumenterade  brutna MH eller stora kvarstående rädslor. Det handlar om att någon sålde förutsägbara bekymmer!

Vad skulle ARN säga? Nämnden kommer nog inte att vägra ta upp ärendet.
Vad skulle SKK säga? Att ansvaret för val av föräldradjur ligger hos uppfödaren. Att SKK med RAS och Projeketet Mentalt Sund Collie/MI gjort en stor insats för att komma till rätta med ett problem, som man känner till. Att man bara kan beklaga, att vissa uppfödare inte följer rekommendationerna. Vad kan man annars säga?
Vad skulle säljaren säga? Att detta väl dokumenterade och väl kända problem med klar ärftlig bakgrund och ett SKK-stött förbättringsprojekt beror på köparen?

Ännu har så vitt jag vet ingen vänt sig till ARN därför att de inte sett sig någon annan utväg än att avliva en fysiskt frisk collie. Men det finns nog en risk för att den dagen kommer. 

Bodil Carlsson