Och vad har hänt sen dess?
Hon växer i snabbhet och styrka och koordination, förstås. Att se henne hoppa över en högtliggande kullfallen trädstam gör en människa lika lätt till sinnet som den lilla kroppen ser ut att vara just då - all valprultighet borta för en sekund och all den vuxna hundens elegans i rörelserna på plats. Det händer allt oftare, att man ett halvt ögonblick kan se konturerna av den vuxna hunden...
... och inte bara i kroppen. Det blir gradvis mindre direkt social kamplek av typen hänga morrande i jackärmen på matte eller rusa på gammeltiken med en bogtackling i tid och otid. Antingen är relationen till respektive redan etablerad, eller så håller hjärnan på att upptäcka andra sätt att befästa tillhörighet. Eller mer troligt - både och samtidigt, allteftersom valpen upptäcker att annat är roligare och ökar gemenskap bättre. Vem kommer sättande i full fart över fältet mot matte och i stället för en kamptackling allt oftare gör en sitt-ner-på-mattes-vänstra-sida-manöver av sig själv, för att då får man vuxenberöm och uppskattning? Vem hoppar nu upp i soffan för kel och vänder magen i vädret med läpparna som ett sladdrigt dragspel av njutning och halvslutna ögon som skelar av lycka? Samma valp som numera busar klart försiktigt med grannens pyttelilla pappe och hellre tar kontakt med pappens matte. Samma valp som lämnar en halvmeters hövlighetslucka mellan sig själv och Arga katten, medan Rädda Katten förtroendefullt kommer fram och nospuffar. Vem sitter stilla och tyst på tillsägelse, medan Rädda Katten lugnt slickar i sig innehållet i sin matskål?
Jag har förstått att det finns valpköpare som i telefon avråds av vissa uppfödare från att våga sig på valpar som den här - de är på tok för bångstyriga. För aktiva, för svåra att hantera för vanligt folk! Vad är det för dumheter?
Är collievalpköpare sämre på att läsa och hantera hundar än mina stallkatter?
Har den genomsnittliga collieköparen mindre pondus än en trekiloshund?
Klarar vanliga collieköpare i så fall av att uppfostra sina barn? Eller är det också för svårt för att anförtros dem?
I går hade valpen en dag med mycket aktiviteter. Ja, alltså, en normal hundvalpsdag! Vi hälsade på grannen och pappen på morronen, vi gick ensampromenad i en timma för inkallningsövningar och första omgången korvsök i snö med koppelträning på vägen hem. Sent på eftermiddagen vart det en timma till, löskutande för valpen i spårrik övergiven stor kohage. Det var dagens begivenheter. Sedan ägnade sig valpen åt det som numera heter passivitetsträning i fyra timmar, medan matte läste en mycket intressant (och lite uppskakande) bok om en helt annan sorts spår. En sorts deckare, faktiskt, fast inte den klassiska who-dunnit-storyn. Här är det mera how-dunnit! Boken heter Reinfeldteffekten och trots titeln är det inte ett personangrepp på nuvarande statsministern - tvärtom, han får direkt beröm för sin skicklighet i att lägga upp en taktik som utan att fråga väljarna om särskilt mycket gör om landet vi har vant oss vid till något annat. Läs den!
Hur som helst - valpen sov, sprang ut om hörnet och kissade, kom in och tuggade litet tuggben, dåsade och låg intill och sov igen. Sedan gick valpen ut och kissade natt och därefter däckade hela familjen för åtta ljuva timmars gemensamt snarkande.Idag har varit en lugnare dag. Passivitetsträning?
Icke. Vilorytmen i flocken räcker långt.
Så där ser tillvaron hittills ut med en N/O116,5 -valp. Ohanterlig? Jag skulle önska landets alla struntpratande uppfödare lite bättre hundkunskap och lite mindre fallenhet för konkurrens via osanning. Men ännu mer skulle jag önska de andra ägarna till hundarna över 100 i index att komma fram med sina berättelser!
Bodil Carlsson
Så gärna så!
SvaraRaderaLilla 105/108/118/113/110 är snart 8 månader. Allting har gått lätt, okomplicerat till väga. Fann sig tillrätta bums på valpkursen, hoppar glatt in i bilen., kan reagera lite om det låter otäckt men är snabbt tillbaka igen för att undersöka. Reagerar bra med nya kompisflocken som består av tre tuffa tikar. Läser av bra och inga problem uppstår. Går i stentrappor, över hala golv, över gallren på bilprovningen samt har stenkoll på vår tomt som söks av så fort det finns anledning och så är hon ett bra stöd för vår colliekille på 2,5 år. Hon visar att det inte är så farligt och han vill visa att han faktiskt är äldst.
En helmysig, cool, liten tjej med en hel del tryck i, vilket passar oss bra.
//Karin Eriksson-Hjelm
Åtta månader och ni har ännu inte behövt anlita nationella insatsstyrkan för att returnera henne till uppfödaren? Det finns hopp även för oss, då... :-)
SvaraRaderaTack för kommentaren! Blir så innerligt less på att fortfarande få höra om det som på valrörelseamerikanska kallas för "negative campaigning" i av vissa uppfödare - när man håller tyst om vad man själv har att sälja för mentalitet och i stället utmålar det andra har som sudd på farligt, eller enbart för halvproffs och tävlingsnördar! Skulle gärna samla ihop några berättelser från oss vanliga valpköpare med "collies över 100" så att andra valpköpare kunde få lite fristående information...