Jahapp. Så vart det! Gud var inte god igår, för regnet väste ner vid blotta ingivelsen att gå ut och lägga spår och inget spår blev lagt: inte kan man träna hund i sådan väta? I stället tidig morron idag, lång buss genom mörkret till det som ofta är hellwork and no music: åtta timmar framför skärmen i expressfart som medicinsk kontorist. Nu blev det inte på det viset heller. Där sitter man med en tankeställare mitt emot sig.
Mannen som var sex år när stridsgas användes mot hans hemstad satt instängd i en källare med sin familj: de vuxna trodde att källarväggarna skulle hindra gasen att nå dem. De hade fel, för gasen trängde in, men människorna kom inte ut. Hans syskon dog därnere. Hans mamma blev blind.
Sedan kom inbördeskriget, folk sköts framför honom - fiendesoldater med bundna händer - och idag tittar han ner och säger mycket tyst på bara lite bruten svenska: - Det är inte rätt att göra så.
Hans mardrömmar låter honom inte sova. Han stänger in sig i badrummet på nyårsafton och skyller på magsjuka: han vill inte göra barnen lessna genom att berätta varför smällarna gör honom så rädd.
Man kan inte jobba i en organisatorisk omöjlig situation, så är det. Det håller inte. Men om jag kliver ut genom dörrn på mitt jobb och inte går dit igen - vem ska då anstränga sig för se till att denna hedervärda människa får sova lugnt igen och slipper skaka på nyårsafton?
Nu i kväll yr blötsnön ner och vinden ligger på. Man kan väl inte träna spår i detta? Man kan tänka över saker. Hundarna och jag promenerar ut i tjockmörkret för att diskutera vad som är möjligt och inte möjligt att göra. Några hundra meter bort sätter de nosarna i backen och börjar följa något från vägkanten in i skogsbrynet. Ficklampan är med och jag hinner precis se avtrycket innan hundtassarna trampar över. Ett rådjur gick här nyss och vartåt?
Hundarna stannar och vädrar och visar med huvudet.
Hundar är ganska bra på att göra saker som man tror är omöjliga. Det finns människor, som också är det och en av dem träffade jag idag.
Båda sorterna är värda att vi anstränger oss för dem.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar