söndag 12 januari 2014

DAGEN DÅ VINTERN KOM

Det enda djur jag vet som kan sova av pur vrede är en katt. Nu har han gjort just detta i två dygn - först i ilska över regnet och sedan i ilska över snön. Från kökssoffan öppnar han en enda ögonspringa och låter sitt förakts ljus lysa över mig, när jag vågar slå mig ner med tidning och tekopp. Från datorskrivaren möter han mig med minen som förnekar världens existens. Om världen inte passar, är det bara att stänga av den.
Ibland har jag planer på att beställa ett nästa liv som katt.



Hundarna  avverkar sina dagar oavsett väder. Det viktiga, den sociala kompassen, är påslagen oavsett årstid.


Här rycks ett valpben av - om det nu inte är valpmagen som slits upp - efter den erfoderliga mängd inledande oförskämdheter som krävs för att få den gamla damen att agera. Till sist ligger valpen på rygg och får lycklig strupen avbiten. Så är det bra en liten stund, båda är nöjda. Valpen har demonstrerat sin förmåga att styra en del av relationen, den som hittas under rubriken Hur man får igång en surkärring. Gammeltiken har demonstrerat sin del av boken om att höra ihop, kapitlet Den som bestämmer när det räcker, och...


... ligger kvar i ensamt majestät på backen medan de glödande kolen i ögonen falnar och dör.


Valpen och jag går på egen promenad efter lunch. Snön har slutat komma, men  plötsligt faller temperaturen. Vantar och jacka som var lagom i morse känns som papper i vinden. Valpens undersökning av alla varianter av vatten intensifieras. Varför blöt om tassarna igår när det krasar under dem nu? Varför låter inte bäcken längre? Ner och undersök!


... och upp på stört med issörja på näsan!


Mycket märkligt, allt detta tunga djupa vita...


... men visst är det lite härligt?


Nu i kväll, när vi går ut sista gången, är bäckarna tysta. Termometern har fastnat på tio minus.Valpen är oberörd. Timmar ute i kylan och långa springrundor i två decimeter snö - man skulle vänta sig utmattning, men valpen skulle gärna åta sig att göra om det. Hon är otroligt precis och smidig när hon rör sig, men det är inte det bästa med den hunden. Hon är smart också, men inte ens det är det bästa. Hon är snäll!

Bodil Carlsson

3 kommentarer:

  1. Så underbart att se vilken naturlig kompetens dina hundar visar prov på och så naturligt det faller sig. Ser att du kommer få mycket roligt med den lilla nya :)

    SvaraRadera
  2. Ärligt talat tror jag att Äldredamen ibland, små små stunder, också skulle vilja beställa ett liv som katt... men ja, det går bra. Hade varit lättare för henne om hon hade varit några år yngre, förstås! Fast ibland är det svårt att tro tt detta är den apatiska, sorgsna ensamhunden från i somras...

    SvaraRadera
  3. Härliga vinterbilder. Glad att äldredamen har blivit piggare. Valpar har ofta den effekten. Ni har fått riktigt bra med snö, här täcker det precis. Räcker bra och jag behöver inte skotta. :)

    SvaraRadera